Jag har hört mycket om hur arbetslösheten har ökat i landet och börjar oroa mig för min framtid. Jag tycker inte att brist på jobb är ett undantag i Sveriges historia.För aldrig har det funnits jobb till alla. Vare sig man är utbildad eller inte får man inte alltid jobb. Och därför undrar jag: Varför ska jag slita i skolan om jag inte kommer att få ett jobb?

När jag som elev märker av att vuxna blir arbetslösa är det lätt att börja tappa taget när det gäller skolan. Om jag i förskott inser att jag som vuxen i framtiden kanske inte får ett jobb kan jag börja strunta i mina studier. Så det är faktiskt min ursäkt jag förklarar slarviga elevers slarv med. Vuxnas förklaring är att man är en lat elev eller någon som inte bryr sig om livets konsekvenser utan utbildning men det tycker inte jag.

Jag vet att man kan göra något åt arbetslösheten. Man kan till exempel starta företag och sysselsätta folk där. Det finns i alla fall någon lösning och jag hoppas verkligen de ansvariga hittar den innan det är dags för mig att börja jobba. Och innan de arbetslösa människorna börjar göra dumheter för att sysselsätta sig eller för att de är arga på samhället som inte ger dem jobb.

Jag vill verkligen inte sitta hemma efter att ha gått i skolan i så många år. Och efter att ha gjort så många läxor, och haft näsan i en bok hela tiden nästan hela mitt liv. Jag ser fram emot att jobba. Det är en önskan. Jag vill tänka på vad jag vill jobba som. Jag vill inte tänka på om jag ska få ett jobb överhuvudtaget.