När Ulf Lundell ställde in ett framträdande i Hultsfred 1991 myntade han de numera bevingade orden ”En inställd spelning är också en spelning”. Lundells poäng var att även en inställd konsert kan få uppmärksamhet. Det gäller i högsta grad den avblåsta visningen av filmen Burka Songs 2.0 och det efterföljande samtalet som skulle ha ägt rum den 14 mars. Det var inte Göteborgs politiker som stoppade tillställningen, beslutet fattades på tjänstemannanivå. Det har ändå fått politiska dimensioner och avslöjat en djup spricka i det rödgröna samarbetet.
Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande, är rak i en färsk intervju med Dagens Nyheter om turerna kring Burka Songs 2.0: ”Vi ska inte ge extremister plattform i Göteborgs Stad. Punkt”.Personerna hon syftar på är Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi från Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) som var inbjudna till panelen tillsammans med regissören. Hermansson är bland annat kritisk till att MMRK har stämplat åtgärder mot islamistisk terrorism som rasism.
På sin blogg har Hermansson publicerat flera inlägg där hon betonar att Göteborgs Stad inte ska dalta med extremister. Detta har föranlett Doubakil och Abdullahi att polisanmäla kommunstyrelsens ordförande för förtal. Men historien slutar inte där.
Vänsterpartiet stödjer inte Socialdemokraterna. Tvärtom.I en debattartikel i GP går kommunalrådet Daniel Bernmar (V), Grith Fjeldmose (V) som är 1:e vice ordförande i kulturnämnden i Göteborg och Tony Haddou (V), ordförande i nämnden för konsument och medborgarservice, till attack mot beslutet att ställa in panelsamtalet.
Vänsterdebattörerna skräder inte orden. De hävdar att det är rasistiskt och islamofobiskt att stänga ute två muslimska kvinnor från det offentliga rummet ”på mycket svepande grunder”.Socialdemokraternas tyngsta namn i Göteborg nämns inte uttryckligen i texten. Vem som försvarat kommunens beslut hårdast är emellertid uppenbart, det är Hermansson. Vad tunga vänsternamn i staden således gör är attindirekt anklaga sin socialdemokratiska samarbetspartner för rasism.
Bernmar och hans två partikollegor i Vänsterpartiet verkar ta lätt på att MMRK bjöd in terrordömde Ali Berzengi som föreläsare 2010. Även Munir Awad var inbjuden talare till samma seminarium. Kort därefter dömdes han till tolv års fängelse för ett planerat attentat mot danska Jyllands-Postens redaktion.
Terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren, vid Försvarshögskolan, skrev för fyra år sedan en artikel i Expressen där det tog upp att MMRK anordnat ett möte i Angered där man bjudit in Cage UK, en organisation som sympatiserar med våldsbejakande islamism och antisemitism.Vänsterpartisterna antingen förbiser eller avfärdar denna graverande information om MMRK, de bemöter den iallafall inte i sin debattartikel.
Sprickan i det rödgröna samarbetet om hur extremism i Göteborg ska hanteras är emellertid inte ny. I december uppstod stor förvirring när kommunstyrelsen skulle rösta om finansiering av stöd till avhopparverksamhet och arbetet mot våldsbejakande extremism i kommunen.Inför öppen ridå blev det tydligt att S, MP och V saknade en gemensam linje. De rödgröna hade tillsammans föreslagit att 1,7 miljoner kronor skulle dras tillbaka från budgetposten. Detta motsatte sig Alliansen som vill behålla stödet oförändrat. Vid omröstningen ville plötsligt inget av de rödgröna partierna befatta sig med sitt eget förslag och röstade helt olika.
Orsaken till den rödgröna yrvakenheten var brandattentatet mot judiska församlingens lokaler som skedde kort innan omröstningen. Brandbomberna mot synagogan, som alltså kastades för mindre än ett halvår sedan, blev en väckarklocka för den senfärdiga majoriteten, trots alla larm om radikalisering i Göteborg.För tre år sedan presenterade föreningen Varken Hora eller Kuvad en undersökning som borde ha skakat om de rödgröna rejält. Var tionde tillfrågad elev i Göteborgs nordöstra förorter uppgavs sympatisera med IS, jihadister eller liknande religiösa extremister.
Hermansson erkänner i intervjun med DN att man varit för naiv när det gäller religiös extremism. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att det finns många som inte hemfallit åt denna naivitet, eller snarare feghet. Detär dock utmärkt att kommunens tyngsta politiker äntligen vaknat till. Nu återstår bara att övertyga Vänsterpartiet om att hon inte är rasist och islamofob så de rödgröna tillsammans kan skrida till verket med en gedigen handlingsplan mot våldsbejakande extremism. Det blir lättar sagt än gjort.
