Det här året lär vara apans år. Men i den sociala medievärlden är det snarare kattens år. Återigen. För katter fascineras vi av och sprider filmklipp om i mängder. En katt i en näsdukskartong har kommit upp i 17 miljoner visningar. Söta katter som ser skyldiga ut har visats mer än 40 miljoner gånger! Det finns kattkändisar; Grumpy Cat., Bronté, Dusty the Cat (Kleptocat). För några veckor sedan visades ett TV-program som handlade om just kattfilmer. Ett roligt program för oss alla som gillar katter. Snart spreds det filmklipp på Instagram och Facebook om katter som tittade på det just nämnda programmet.
Varför är vi då så intresserade av kattfilmer?
Redan de gamla egyptierna insåg kattens värde. Katten var ett nyttodjur som höll ovälkomna gäster borta – alla vi som har katter vet hur trevligt det är att bli väckta nattetid av en uppspelt katt som gör ett ”mussläpp” på hallmattan. Eller att trampa i resterna av den goda måltiden. Några grannar har säkert undrat vad jag har gjort ute vid skogsbrynet med en plastlåda under nätterna. Lugn, jag har bara räddat bytena från en annars säker sista måltid.
Nåväl, tillbaka till vårt kattfilmsintresse. Den första kattfilmen lär ha gjorts redan 1894 på två boxande katter inspelad i Thomas Edisons egen studio. 2012 genomfördes en kattfilmsfestival i Minnesota (kanske en idé för Göteborg Film Festival). I Stockholm har det arrangerats internetkattfilmsfestival där biljetterna tog slut på tre timmar. Besökarna kom dressade med svans och morrhår. Söker jag på ordet katt på Youtube blir jag rekommenderad att ta del av katter som sover i konstiga ställningar, fiser, jamar, dansar, bråkar eller badar. Vårt beroende av kattfilmer har inte heller några gränser. En amerikansk mjukvaruingenjör outsourcade till exempel sitt arbete till Kina för att frigöra tid för att se på kattfilmer. Varför är då katter så populära?
Jo, katter är oskyldiga, söta, mysiga, vilda och lätta att tycka om. De framkallar positiva känslor. Och det vi sprider viralt är framförallt det som väcker starka känslor. Underhållande virala budskap sprider vi gärna, menar forskarna Hongwei Yang och Yingqi Wang (2015) som studerat vad som får oss att dela filmklipp. Vi gillar däremot inte att dela med oss av filmer vi tror är kränkande, irriterande eller riskerar vår politiska korrekthet. Ett kattklipp kan vi dela utan att riskera att vara inkorrekta. Katter är ofarliga, liksom hundar och bebisar. Värdet av trams är tidlöst. Mina två katter har en strålande kattfilmskarriär framför sig: Felix senaste musjakt? Eller vad sägs om Lisas catwalk?
