Regeringen har tillsatt en utredning för att förändra skolans finansiering. En av utgångspunkterna i utredningen är att skolpengen ska vara olika beroende på om en elev går i en kommunal eller fristående skola. Motiveringen är bland annat att kommunala skolor antas ta ett större ansvar för att ta emot elever när en skola stängs och att detta kräver mer resurser.
Att kommuner behöver ha beredskap och kapacitet att ta emot elever om en friskola stängs brukar användas som ett huvudargument för att skolpengen ska skilja mellan kommunala och fristående skolor. Det påstås att det så kallade utbudsansvaret, som innebär att kommuner alltid måste kunna erbjuda skolplatser, medför kostnader som friskolor slipper.
Att kommuner enligt lag har ansvaret för att erbjuda alla elever en skolplats i grundskolan är korrekt, men det som ingen fram tills nu har tittat närmare på är vilka skolor som tar det här ansvaret i praktiken.
Nu har en rapport släppts från Friskolornas Riksförbund som visar att friskolor snarare tar större ansvar för elever när en skola stängs, att 8 av 10 kommuner inte varit med om att en friskola stängs och att 3 av 4 skolor som stängs har färre än 150 elever.
Stämmer inte överens
Med utgångspunkt i offentlig statistik från Skolverket har jag analyserat och sammanställt hur många grundskolor som stängt de senaste tio åren, om de varit kommunala eller fristående, hur stora skolorna varit och vart eleverna från de stängda skolorna har tagit vägen.
Den bild som framträder stämmer inte överens med den bild som länge varit förhärskande i skoldebatten, att det främst skulle vara friskolor som stängs och att det är kommunala skolor som får säkra elevernas skolgång.
När jag sammanställt och analyserat skolstängningar och elevflöden har jag bland annat funnit att:
Mellan åren 2014–2023 har sammanlagt 370 grundskolor lagts ner och av dessa har 24 procent varit fristående och 76 procent kommunala. Det stämmer alltså att det är något vanligare att en friskola avvecklas, sett till hur fördelningen av huvudmän ser ut, men att det totalt sett är betydligt vanligare att kommuner stänger skolor.
De skolor som avvecklats under tioårsperioden har varit små - 3 av 4 hade färre än 150 elever när de stängde. Friskolor som lägger ner är ofta något mindre än kommunala skolor som lägger ner.
Det innebär alltså att friskolor tar ett relativt sett större ansvar för eleverna än vad kommunala skolor gör
84 procent av alla kommuner har inte haft någon friskolenedläggning de senaste tio åren och 45 procent har inte haft någon skolnedläggning alls under mätperioden.
När en friskola lagts ner har 24 procent av eleverna fortsatt sin skolgång på en annan friskola, trots att knappt 18 procent av landets grundskolor är fristående. Det innebär alltså att friskolor tar ett relativt sett större ansvar för eleverna än vad kommunala skolor gör.
När man inkluderar alla skolnedläggningar, kommunala som fristående, så tar kommuner och fristående skolor ett lika stort ansvar för eleverna i förhållande till hur fördelningen av skolor ser ut. Ungefär 15 procent av eleverna tas om hand av en friskola.
Statistiken visar alltså att friskolor, i relation till hur många som finns, tar ett betydande ansvar för att erbjuda nya skolplatser när skolor i en kommun avvecklas. Och vad gäller friskolenedläggningar tar andra friskolor ett större ansvar för eleverna.
Högre skolkostnader
Friskolornas motståndare menar också att kommuner får högre skolkostnader för att de måste erbjuda skolgång i delar av kommunen där det finns få elever, och att detta är ytterligare ett argument för att skolpengen ska skilja sig åt.
Det stämmer att det ofta är dyrt att driva skolor med få elever, men även här ger statistiken en annan bild. Den visar nämligen att friskolor är överrepresenterade på listan med skolor som har färre än 50 elever. Detta går också helt emot den bild som etablerats i skoldebatten. Det är alltså friskolor som i högre grad drivs vidare trots ett litet elevunderlag.
När regeringen nu utreder skolpengssystemet och frågan om utbudsansvar är detta viktig fakta att luta sig emot. Det är naturligtvis rimligt att skolor som ställer om och tar ansvar för att erbjuda elever nya skolplatser kompenseras för det, men det borde gälla oavsett vem som är huvudman.
Kommunal överkapacitet
Att schablonmässigt ge elever i kommunala skolor högre ersättning för ett ansvar som även friskolor i praktiken tar är varken logiskt eller rättvist. Särskilt när man tar i beaktande att 8 av 10 kommuner inte varit med om att en friskola stängt. Att bygga in en kommunal överkapacitet i ersättningssystemet riskerar också flytta kommunens begränsade resurser från skolböcker och lärare till hyra för tomma skollokaler.
De politiska partierna som säger sig vilja värna valfrihet och mångfald inom skolan behöver känna till hur det kommunala utbudsansvaret i praktiken tas. I stället för att göra skillnad mellan kommunala och fristående huvudmän och ekonomiskt diskriminera elever som väljer fristående alternativ, borde fokus ligga på ökad samverkan för elevernas bästa.
Gustav Blomberg, rapportförfattare och skolekonom AcadeMedia