I Magdalena Anderssons nya regeringsförklaring nämns den feministiska utrikespolitiken, som hade till mål att bidra till nedrustning och trygghet för oss i Sverige och vår omvärld, inte med ett ord. I stället är det samarbetet med Nato som ska fördjupas. Ett samarbete med en kärnvapenallians som vill rusta upp militärt, ökar spänningar i vårt närområde och som urholkar Sveriges alliansfrihet.
Det är en oansvarig historielöshet. Vår militära alliansfrihet har bidragit till att generation efter generation i Sverige kunnat leva i fred. Den har dessutom gett oss ett utrikespolitiskt handlingsutrymme som gjort att vi kunnat spela en viktig internationell roll för fred och nedrustning. Att frångå de framgångarna riskerar att trissa upp spänningarna i vår omvärld.
Misslyckade krig
Under de senaste decennier då Sveriges försvar tvinnats allt tätare samman med Nato har kärnvapenalliansen genomfört tre extremt misslyckade krig i Afghanistan, Irak och Libyen. Alla tre har starkt bidragit till den pågående flyktingkatastrofen och till framväxten av IS och andra terrororganisationer.
Sverige ska aldrig behöva delta i den typen av krig, och vi ska inte bidra till mänskligt lidande runt om i världen.
Nato har dessutom en rad alltmer auktoritära medlemmar i bland annat Ungern, Polen och Turkiet. Det finns stora säkerhetsrisker att fördjupa försvarssamarbete med sådana länder. Sverige ska samarbeta med länder som vill stärka demokrati och mänskliga rättigheter, inte med länder som urholkar dem.
Ändå envisas regeringen med att närma sig till Nato genom bland annat militärövningar på svenskt territorium och anpassning av försvaret till Nato-standarder. De här resurserna borde i stället läggas på internationella samarbeten inom Norden och genom FN. Även vårt civila försvar har stora behov av resurser. Vi har stora behov av att rusta oss för att bemöta bränder, torka och översvämningar i klimatförändringarnas spår, liksom cyberattacker och nya pandemier.
Stor närvaro
Den verkliga vidden av Natos närvaro i Sverige i dag är det få som känner till. Regeringen har ingått ett värdlandsavtal med Nato som innebär att Natos snabbinsatsstyrka kan använda baser i Sverige, även i fredstid, och att stora områden i framför allt norra Sverige upplåts som övningsplatser åt Natoländernas krigsmakter. Dessa områden utanför Kiruna och i Älvsbyn utgör Europas största militära övningsområde över land. Här testar Nato bombflygplan, drönare, missiler och andra vapentyper.
Sverige deltar även i Natoövningar till havs och i andra länder, och vi har fram till nyligen deltagit i internationella insatser som leds av Nato och har svenska representanter på plats inom Natos organisation. Riksdagen har dessutom delegater i Natos parlamentariska församling. Regeringens agerande har alltså lett till att Sverige i praktiken gör det mesta som Natos fullvärdiga medlemsländer gör. Bilden av Sverige som en inofficiell Natomedlem blir allt mer svår att säga emot, och utgör är ett allvarligt hot mot vår säkerhet och vår alliansfrihet.
Rysslands aggressioner mot Ukraina är helt oacceptabla och måste fördömas. Genom sitt agerande visar Putins regim att de utgör ett militärt hot mot sina grannländer.
Rysslands aggressioner mot Ukraina är helt oacceptabla och måste fördömas. Genom sitt agerande visar Putins regim att de utgör ett militärt hot mot sina grannländer. Sverige måste reagera resolut tillsammans med andra, särskilt med Finland. Men ett Nato-närmande riskerar båda att försämra säkerhetsläget för Sverige och leda till fortsatt eskalering.
I och med värdlandsavtalet finns även en överhängande risk att Sverige tvingas husera kärnvapen. Kärnvapen är en central del av militäralliansens strategi, och Sverige har inte begärt något undantag eller klargörande i själva avtalet. Regeringen har heller inte föreslagit någon lagstiftning om förbud mot transitering av kärnvapen. Det går därför inte med säkerhet att veta ifall Nato-länder innehar kärnvapen eller inte vid övningar i Sverige.
Det innebär att kärnvapen i princip fritt kan placeras på svenskt territorium, att man tillåts trafikera svenskt territorialvatten och angöra svenska hamnar med kärnvapenbestyckade ubåtar samt överflyga och basera kärnvapenbärande stridsflyg på svensk mark. Det är inte hållbart, Sverige ska vara fritt från kärnvapen.
Konferensen om kärnvapenförbud
I mars hålls konferensen för FN:s konvention om kärnvapenförbud. Genom bindande internationella avtal har konventionen, som 86 stater har skrivit under, målet att förbjuda kärnvapen. Att inget av Natoländerna varit villiga att underteckna den är föga förvånande: militäralliansen är en kärnvapenpakt.
Mer chockerande är att även Sveriges regering vägrat signerat konventionen, efter direkta påtryckningar från bland annat USA. Försvarssamarbeten med Natos kärnvapenländer vägde alltså tyngre än att ta avstånd från kärnvapen. Vad är den påstådda alliansfriheten värd då? Det ska vara en självklarhet att Sverige är drivande för kärnvapennedrustning och skriver under konventionen.
För Vänsterpartiet är det självklart att regeringen måste avbryta alla närmanden till Nato.
För Vänsterpartiet är det självklart att regeringen måste avbryta alla närmanden till Nato. Försvarssamarbeten inom Norden och FN måste utgöra de centrala delarna av vår och den internationella säkerheten. Bara så kan Sverige garantera den alliansfrihet som tjänat oss väl, och fortsätta arbeta för avspänning, trygghet och nedrustning i vårt närområde och i världen.
Håkan Svenneling (V), riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson
Hanna Gunnarsson (V), riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson