Tänk om förskolebarnen kunde uttrycka sig fritt om sina erfarenheter av den vardag de upplever i trånga och oordnade lokaler. Kanske skulle vi då höra deras frustration över det ständiga ljudet av skrik och lek, den smutsiga miljön och måltider som inte verkar särskilt aptitliga. En sådan diskussion skulle vara både skrämmande och ögonöppnande, eftersom det som vi som vuxna kanske anser vara små problem kan vara mycket betydelsefulla för ett barn.
Tänk om rollerna var ombytta för en dag. Politiker som har diskuterat budgetar och effektiviseringar under årens lopp skulle få sätta sig ner i en trång förskolelokal som är smutsig och där ljudnivån ständigt når öronbedövande nivåer. De skulle få uppleva de långa dagarna i en miljö där varje hörn av rummet känns för trångt, där leken överröstar varje försök till koncentration, och där maten som serveras inte riktigt matchar de högt ställda näringskraven vi ofta talar om i teorin.
Lugn och struktur
Under tiden skulle barnen, med sina rena kläder och nyputsade skor, kliva in i riksdagens lokaler. De skulle sätta sig vid de stora, blanka borden i rum som präglas av lugn och struktur. Tänk på vilken skillnad det skulle göra för dem att befinna sig i en värld där alla ljud är dämpade, där varje yta är ren och där ordning och reda råder.
Det lugn och trygghet som kommer skapas skulle ge dem den möjlighet de behöver för att växa och blomstra. Jag kommer ihåg min tid som kommunfullmäktigeledamot då jag alltid tänkte på ljudnivån, de stora barngrupperna. Vi diskuterade många frågor men hur ofta funderade vi egentligen över verkligheten för de yngsta i samhället? Hur ofta tog vi upp frågan om förskolebarnen bortom budgettabeller och kommunala prioriteringar och frågade oss själva: "Hur mår barnen på förskolan i dag?"
Politiker som har diskuterat budgetar och effektiviseringar under årens lopp skulle få sätta sig ner i en trång förskolelokal som är smutsig och där ljudnivån ständigt når öronbedövande nivåer
Vi vuxna har rätt att kräva en bra arbetsmiljö, så varför glömmer vi så lätt att barnen borde ha samma rättighet? Denna obalans mellan förutsättningarna för barn och vuxna i det offentliga utrymmet är ett talande exempel på de prioriteringar vi som samhälle gör. Och det är en obalans som barnen själva, om de hade makt att tala i politiska termer, säkert skulle kräva att vi förändrar.
Så varför inte lyssna? Låt oss tänka om och inse att barn som får lugn, renlighet och trygghet i sin vardagsmiljö, är barn som får möjlighet att växa, utvecklas och forma den värld som vi en dag ska lämna över till dem.
Saida Moge, ordförande för Biskopsgårdens S-kvinnor och pedagog.