LÄS MER:Thomas Gür lämnar Bulletin
Under de senaste veckorna har webbtidningen Bulletin tagit ett steg efter det andra mot vad som ser ut som en säker undergång. Vi som står på behörigt avstånd utanför röran har fått följa ett tragiskt skådespel, där tidningsägare och redaktion sliter varandra i stycken inför öppen ridå. Stjärnprofiler lämnar redaktionen, en efter en, och lämnar bittra vittnesmål efter sig. Nu senast en av grundarna, Thomas Gür, som på Facebook kallar sin medverkan för ”ett av mina hittills allvarligaste professionella och även i stor mån också personliga missbedömningar”.
Ouch.
Många, inte minst ideologiska motståndare till Bulletin, gonar sig gärna över detta. Det tycker jag inte man ska göra. Dels för att det handlar om en rad människors yrkesliv, många småbarnsföräldrar, som just nu får se hela sitt liv i gungning. Men också för att Bulletins misslyckande inte är unikt. Tvärtom är den bara toppen på isberget i en pågående utveckling av havererade försök att bedriva journalistik och opinionsbildning som bygger på en politisk värdegrund.
LÄS MER:Låt Bulletin bli en läxa för alla framtida medieägare
För det senaste årtiondet har inte varit vänligt mot tidskrifter och tidningar med någon form av ideologisk framtoning. Jag har själv sett det inifrån, under den period som jag var chefredaktör på det progressiva magasinet Arena (innan tidningen fick lägga ner). Det var en tidskrift som aldrig gått speciellt bra ekonomiskt, men som vid tiden när jag kom in redan under en längre tid brottats med allt svårare inkomsttapp. Patienten var döende. Jag fick den tvivelaktiga äran att dra ut kontakten.
LÄS MER:Ivar Arpi och Alice Teodorescus agerande hedrar dem
I fjol gick den mångåriga feministiska tidskriften Bang samma öde till mötes. Och de flesta ambitiösa försök att starta nya plattformar har även de havererat – som vänsteropinionsajten Politism som bara fick leva några år. De få verksamheter som lyckas hålla näsan ovanför vattnet gör det som det konservativa magasinet Axess med enorma ekonomiska resurser i bagaget, eller med hjälp av återkommande crowdfundingkampanjer, som Dagens ETC.
Detta är ett problem. Om allt fler plattformar för ideologisk utveckling slocknar står snart bara de stora dagstidningarna kvar för att fylla ett behov som är bra mycket större än så. Med tanke på att dagens politiska partier bara är tomma skal av vad de en gång var, och att människor under den pågående pandemin inte ens kan träffas, är det viktigare än någonsin att ideologiska frågor har många plattformar att utvecklas på. Istället är utvecklingen den motsatta.
Det finns lärdomar att dra av Bulletin, som kan hjälpa andra framåt. Nämligen detta: för att driva en tidning idag måste ägarna vilja tjäna pengar. Att som Bulletins ägare vara drivna mer av vilka ideologiska vägval som ska tas än hur många prenumeranter tidningen har är i dagens trängda läge att skriva under sin egen dödsdom. Det om något borde Bulletins högergrundare kunnat räkna ut, med tanke på att det jag just beskrivit är en sorts kapitalistisk drömvärld. Men också verkligheten.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Jag är kulturchef – men äger knappt några böcker
LÄS MER:Majorna och Linné har blivit varumärkesplojar
LÄS MER:Läs in ”Samlade verk” som ljudbok igen - på göteborgska
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
