Bildprojektet ”Västkusten förr” – ett samarbete mellan Stampen Media och västsvenska museer – fortsätter. I dag är temat mycket specifikt göteborgskt: spårvagnar.
Göteborgiana
En bedräglig bild
Göteborgska spårvagnar drogs av hästar mellan 1879 och 1902. Fotografier från denna pionjärepok är ganska ovanliga. Här syns en sentida rekonstruktion, tagen i samband med spårvägens 80-årsjubileum 1959. En gammal hästspårvagn har dragits ut ur vagnhallen i Kungsladugård. Spårvägscheferna Camp och Fagerberg intervjuas av ett TV-team. Det är alltså ett stycke historisk rekonstruktion. 1800-talets spårvagnshästar hade en kärvare vardag än hästarna på bilden – de drog i regel ekipagen ensamma. För Camps och Fagerbergs lusttur hade hästarna Pontus och Ingrid lånats från Sleipners hyrverk.
Göteborgiana
Den rullande lilla detaljen som förändrade allt
Järntorget 1890. Torget, som fått sitt namn av en järnvåg som användes för kontrollvägning av exportjärn, kallades i folkmun också Möbeltorget. Här sålde de högt ansedda Lindomesnickarna sina stolar under andra halvan av 1800-talet. En av möbelbutikerna syns på torgets östra sida intill den rundade tegelbyggnad som var Arbetareföreningens hus. Mitt på torget står en bekvämlighetsinrättning för män.
Den intressantaste detaljen på bilden är kanske hästspårvagnen som just har svängt in från Södra Allégatan. 1890-talet var spårvägens definitiva genombrott som det stora kollektiva transportmedlet i Göteborg. Spårvagnen förändrade i grunden göteborgarnas syn på staden – plötsligt behövde man inte nödvändigtvis bo nära sin arbetsplats. Det idylliska lugnet kring den stillsamt lunkande hästen utanför möbelaffären är alltså en smula bedrägligt. Hästspårvagnarna var hastigt på väg att bli otillräckliga. Bara ett par år efter att bilden togs gjorde göteborgarnas över tre miljoner spårvagnsresor om året och 1902 infördes det elektriska spårvägsnätet.
Göteborg var länge en spårvagnsstad. Det skulle dröja ända till 1950-talet innan bilismen i Göteborg på allvar påverkade stadsutvecklingen.
Den intressantaste detaljen på bilden är kanske hästspårvagnen som just har svängt in från Södra Allégatan. 1890-talet var spårvägens definitiva genombrott som det stora kollektiva transportmedlet i Göteborg. Spårvagnen förändrade i grunden göteborgarnas syn på staden – plötsligt behövde man inte nödvändigtvis bo nära sin arbetsplats. Det idylliska lugnet kring den stillsamt lunkande hästen utanför möbelaffären är alltså en smula bedrägligt. Hästspårvagnarna var hastigt på väg att bli otillräckliga. Bara ett par år efter att bilden togs gjorde göteborgarnas över tre miljoner spårvagnsresor om året och 1902 infördes det elektriska spårvägsnätet.
Göteborg var länge en spårvagnsstad. Det skulle dröja ända till 1950-talet innan bilismen i Göteborg på allvar påverkade stadsutvecklingen.
Göteborgiana
Spårvagnarna blev vackra på vykort
Anna Backlund (1865-1920) var en av Göteborgs första betydande reportagefotografer. Hon hade uppdrag för bland annat Hvar 8 Dag och Vecko-Journalen. Hon var också en flitig vykortsfotograf. Hennes fotografier av Göteborgsmiljöer har ofta ett trolskt ljus. Hon hade förmågan att få det växande och bullrande Göteborg att se vackert ut. Här kommer en spårvagn i snön på Victoriagatan. Det är 1910-tal.
Göteborgiana
Föraren hyllades för sitt mod
En spårvagn har kört ner i Stora Hamnkanalen efter en kollision vid Kämpebron den 9 september 1905. Olyckan skördade inga dödsoffer, men väckte mycket uppmärksamhet. Det var en av de första olyckorna med de elektriska spårvagnarna.
I Morgonposten måndagen den 11 september antyds föraren ha betett sig hjältemodigt:
”Så snart vagnens förare, n:r 1 Fager, märkte att vagnen spårade ur slog han till såväl handbromsen som den elektriska bromsen och stod kvar på sin post tills vattnet slog ihop öfver hans huvud. Då först gaf han sig ifrån platformen och kom med åtskilliga blessyrer på händerna samt ett blödande sår i hufvudet upp till vattenytan och blef bärgad i land. ”
I Morgonposten måndagen den 11 september antyds föraren ha betett sig hjältemodigt:
”Så snart vagnens förare, n:r 1 Fager, märkte att vagnen spårade ur slog han till såväl handbromsen som den elektriska bromsen och stod kvar på sin post tills vattnet slog ihop öfver hans huvud. Då först gaf han sig ifrån platformen och kom med åtskilliga blessyrer på händerna samt ett blödande sår i hufvudet upp till vattenytan och blef bärgad i land. ”
Göteborgiana
Stigbergsliden - det ständiga trafikproblemet
Smal och kanjonlik tedde sig Stigbergsliden. I slutet av 1950-talet revs ett par hus, vilket breddade gatan från tio till trettio meter. Detta sällsynta foto på den gamla flaskhalsen – med lastbilar, spårvagnar, cyklar och personbilar på samma yta – togs den 2 juni 1955.
Under nästan hela Göteborgs historia har Stigbergsliden varit ett slags trafikproblem. Redan på 1600-talet klagade amiralitetet över att det var omöjligt för sjöfolket att vandra över denna led som var ”så slem och djup att den nästan omöjligen kan gås”. På 1700-talet gjordes aktningsvärda försök med sprängning och utjämning. Det hade en närmast symbolisk betydelse att den första spårvagnsresan i Göteborgs historia – hästspårvagnspremiären den 24 september 1879 gick fram till Stigbergslidens början: hit men inte längre. Sedan fick hedersgästerna gå uppför backen, till förfriskningarna på Henriksberg. Först med de elektriska spårvagnarna år 1902 upphörde Stigbergsliden att vara ett hinder.
Under nästan hela Göteborgs historia har Stigbergsliden varit ett slags trafikproblem. Redan på 1600-talet klagade amiralitetet över att det var omöjligt för sjöfolket att vandra över denna led som var ”så slem och djup att den nästan omöjligen kan gås”. På 1700-talet gjordes aktningsvärda försök med sprängning och utjämning. Det hade en närmast symbolisk betydelse att den första spårvagnsresan i Göteborgs historia – hästspårvagnspremiären den 24 september 1879 gick fram till Stigbergslidens början: hit men inte längre. Sedan fick hedersgästerna gå uppför backen, till förfriskningarna på Henriksberg. Först med de elektriska spårvagnarna år 1902 upphörde Stigbergsliden att vara ett hinder.
GP Göteborgiana
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
”Västkusten förr” – ett samarbete mellan museer och medier
”Västkusten förr” är ett stort samarbetsprojekt som berättar Västkustens historia och historier – från Strömstad till Laholm – med hjälp av fotografier från musei- och pressarkiven. Tyngdpunkten ligger på fotografiskt material från perioden 1870-1970.
I ”Västkusten förr” ingår Stampen Media, Bohusläns museum, Göteborgs stadsmuseum, Hallands länsmuseer, Bokförlaget Max Ström och engagerade privatpersoner.
Resultaten från ”Västkusten förr” presenteras fortlöpande i Stampen Medias tidningar. För projektets senare skede planeras bland annat bokutgivning och museiutställningar.
