Sverige ska vara ett läsande land. Med de orden inledde kulturminister Parisa Liljestrand årets Bokmässa i Göteborg.
Och nog får man säga att boken ligger i tiden nu när Bokmässan fyller 40 år. Aldrig förr har väl politikerna engagerat sig så mycket för boken. Frågor som kulturkanon, bemannade skolbibliotek, pappersböcker och mobilförbud i skolan har satt boken på den politiska dagordningen.
Det handlar inte om nostalgi. Modern kognitionsforskning har stärkt den tryckta bokens aktie. När vi läser riktiga böcker lär vi oss mer, vi stressar av, vi blir empatiska, vi uppfattas till och med som mer attraktiva av omgivningen. Men framför allt handlar det förstås om språkinlärning och minnesträning. Barn från familjer där man läser får ett försprång i skolan och i livet.
Bokläsningen står sig också starkare än vad man tror. Både försäljningsmässigt och i folks vanor. När SOM-institutet i Göteborg frågar om folks läsvanor är det fortfarande 80 procent som läser någon bok under året. Två moln på horisonten är att det allt oftare handlar om ljudböcker och att läsningen och lyssnandet går ned bland män, särskilt de äldre. I år är temat för Bokmässan Sapmi och Rymden. Kanske borde nästa års tema bli mäns läsande.
Annars verkar själva Bokmässan må bättre än någonsin. Kanske var uppehållet under pandemiåren en bra sak. Det är lätt att glömma men åren före pandemin var Bokmässan skandalomsusad. Ett nynazistiskt förlag, Nya Tider, använde mässan för att få publicitet. Vänstertidningen ETC startade en alternativ bokmässa vid Heden. Debattören och författaren Jan Myrdal, som då fortfarande levde, stal mycket uppmärksamhet inne på mässan där han satt i en fåtölj i den så kallade Leninhörnan. Bokmässan såg ett tag ut att bli extremernas afton.
Men allt det där har klingat av. Politik på mässan finns det förstås fortfarande så det förslår. Men boken – den tryckta – är tillbaka i centrum för festen.
Om något ska lyftas fram särskilt från Bokmässan är det de litterära sällskapen som samlas kring enskilda författare ur den äldre och nära historien. Det finns över hundra sådana sällskap i Sverige och tillsammans ger de ut tidskriften Parnass. Deras betydelse är svår att överskatta. Inte bara för att författarskap ska överleva tidens tand. Utan också för att vara med och ta fram nya perspektiv och förståelse för författarskap som Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf.
För den som vill vara med och bevara svensk kultur torde det vara obligatoriskt att stödja åtminstone några av dessa sällskap. På Bokmässan finns 16 av de största sällskapen representerade.
För övrigt gäller att de av oss som önskar läsa mer verkligen tar oss tid. Böcker är mer tillgängliga än någonsin, men konkurrensen från allt som flimrar och blippar i bakgrunden stor. Det krävs självdisciplin av den som vill bli en läsande människa. Motivationen går att hitta på Bokmässan.
