Scenariot påminner mer om en Bondfilm än verkligheten. I ett slag exploderade 3,000 personsökare tillhörande terrorgruppen Hizbollah, en av den iranska diktaturens förlängda armar i Mellanöstern. Israel har ännu inte tagit på sig attacken, men det ligger nära till hands att anta att landet ligger bakom.
Attacken var en del i ett krig som Israel varken startade eller önskade. I sociala medier gick den svenska vänsterns twitterkommentariat ut som vanligt och kallade händelsen för ”terrordåd”. Det enda rätta Israel skulle kunna göra verkar vara att snällt vänta på att Hizbollah tröttnar på att bombardera norra Israel.
Det är just det många i Israel tycker att regeringen gjort alldeles för länge. Den norra fronten har hamnat i skymundan av kriget mot Hamas i Gaza, trots att situationen där är fullständigt ohållbar. Dagen efter Hamas massaker den sjunde oktober förra året började Hizbollah ett raketregn som fortsätter nästan dagligen. Över 7,500 raketer har skickats sedan dess, och när denna artikel går i tryck har siffran förmodligen ökat. Hela norra Israel är i stort sett avspärrat, och drygt 80,000 personer har blivit internflyktingar då området blivit obeboeligt.
En sådan situation kan inget land acceptera. Hittills har Israel bombat Hizbollahkopplade mål i Libanon, men det har inte varit nog för att stoppa gruppens attacker. Förra veckan gjorde regeringens säkerhetskabinett det till officiellt mål i kriget att medborgarna i norr ska kunna återvända till sina hem.
Det kommer troligen att kräva en upptrappning i norr, och givet hur delar av omvärlden regelbundet reagerar på varje israelisk försvarshandling blir det nog demonstrationer och kritik även denna gång, trots att konflikten i norr, som terrorismexperten Magnus Ranstorp påpekat, handlar om Iran och Hizbollah, inte om palestinierna. Israel lämnade södra Libanon för över 24 år sedan.
Hizbollah har samtidigt blivit alltmer välutrustat och kompetent tack vare den aldrig sinande pengakranen från Iran. Flera resolutioner från FN:s säkerhetsråd sedan tidigt 2000-tal stipulerar att Hizbollah och andra miliser ska avväpnas, någonting både den svaga libanesiska armén och FN-styrkan UNIFIL totalt misslyckats med. Inte konstigt att Israel så ofta har svårt att ta FN på allvar.
I Israel finns en liten grupp extremister som vill återuppbygga de bosättningar i Gaza som Israel lämnade 2005 i hopp om militärt lugn. Men ingen är entusiastisk över tanken på krig i södra Libanon, som Israel höll mellan 1985–2000 för att skydda landet från Hizbollah. Ockupationen blev ett historiskt trauma för Israel, med hundratals döda soldater och ett plötsligt tillbakadragande, samtidigt som många tycker att de som tjänstgjorde i området inte har fått det erkännande de förtjänar av staten. Ingen vill se sina familjemedlemmar, släktingar och vänner skickas till strid mot en fiende mycket starkare och farligare än Hamas. Men Israel har snart inget annat val.
