Mario Draghi har lyckats med konststycket vara premiärminister i ett av Europas största länder utan att tillhöra något politiskt parti. Nu försöker den italienske ekonomen, som dessutom hunnit med att vara riksbankschef sätta diagnos på kontinentens haltande ekonomi och dessutom föreslå en lösning.
Nyligen levererade han till EU-kommissionen en av de viktigaste, för att inte säga mest ödesmättade, planerna för Europas ekonomiska framtid. Vi kommer till vad den innehåller, men först är det på sin plats att förklara vad som motiverat Draghi och EU-kommissionen att lägga fram så radikala förslag.
En del av svaret utspelar sig just nu i Sverige. Samtidigt som Draghis rapport presenterades, bevittnade vi den svenska batteritillverkaren Northvolts stora kris. Northvolts problem är en del av en större tragedi: Europas allt svagare ekonomiska ställning globalt. Mellan andra världskrigets slut och sekelskiftet ökade Europas produktivitet stadigt, även jämfört med USA. Men sedan började den sjunka, och situationen har bara förvärrats sedan 2020.
Northvolt var en del av den europeiska strategin att konkurrera globalt och åtminstone inom vissa branscher kunna mäta sig med amerikanska och asiatiska företag. Etableringen av en högteknologisk batteriproduktion i norra Sverige finansierades till stor del med europeiska pengar.
Tyska biltillverkaren Volkswagen äger en femtedel av företaget, BMW en mindre andel, och skotska investmentbolaget Baillie Gifford samt svenska pensionsfonder, Europeiska investeringsbanken (EIB) och andra privata och statliga aktörer har också investerat.
Den europeiska ”Batterialliansen” (EBA250) skulle hjälpa aktörer i Europa att bygga batterier för bilindustrins omställning till eldrivna fordon. Målet var att minska beroendet av importer från Asien. Idén var förstås god. Europa, särskilt Tyskland, har dragit fördel av en välutvecklad bilindustri som inbegriper alla led, från design till produktion.
Men det har gått för snabbt för Northvolt, med för många parallella projekt och etableringar. Att inte ens delägaren BMW orkade vänta på att batteriproduktionen skulle skalas upp (de är nu kunder hos sydkoreanska Samsung) är ett dystert underbetyg för den norrländska förhoppningen.
Samtidigt innebar övergången från förbränningsmotorer till elbilar Kinas stora chans att ta över en av Europas sista vinstmarknader, bilindustrin. Kunde Europas erfarna biltillverkare som Volkswagen, BMW och Renault ha utnyttjat sin erfarenhet i den gröna omställningen av bilmarknaden bättre?
Tyvärr verkar kombinationen av europeiska biltillverkares senfärdighet och Northvolts problem innebära att kinesiska CATL, sydkoreanska LG och Samsung vinner konkurrensen om batteritillverkningen. Northvolt finns inte med på listan över de tio största batteritillverkarna globalt. Vad gäller produktionen av elbilar dominerar kinesiska BYD och amerikanska Tesla. Tyska Volkswagen är en avlägsen trea.
Inom nya industribranscher utkonkurreras Europa ständigt av USA och Kina. Se bara på vilka hård- och mjukvaror som dominerat våra liv sedan den första Iphonen lanserades 2007: Apple (USA), Samsung (Sydkorea) och Huawei (Kina). Operativsystemen är också amerikanska – iOS och Android. Den mjukvara vi använder dagligen är amerikansk eller kinesisk: Youtube, Instagram, Facebook, Tiktok, Whatsapp och Temu.
Svenska kommuner och regioner köper kontorsmjukvara från USA, och nästan alla stora molntjänster är amerikanska. Tillverkningen av komponenter och processorer domineras av amerikanska, sydkoreanska, taiwanesiska, japanska och kinesiska företag. Bland de största AI-företagen finns inget EU-baserat företag, och bara ett brittiskt bland de femtio största.
Om man tror att dessa industrier kommer att fortsätta vara stora och viktiga, ligger Europa illa till. Teknikrevolutionen under 2010-talet var en amerikansk och sydostasiatisk angelägenhet, inte en europeisk. Bland Europas högst värderade företag är bara tre relaterade till denna revolution: Tyska SAP, som gör mjukvara, samt nederländska ASML, som levererar utrustning till halvledarfabriker samt nederländska investmentbolaget Prosus.
Europas problem började märkas av under början av 2000-talet, förvärrades av finanskrisen 2008 och löstes inte ens under 2010-talets år med nollränta. Det finns förstås undantag, och Europa är inte en monolit – både Nederländerna och Sverige deltar i de nya marknaderna med företag som tidigare nämnda ASML samt svenska Spotify och Klarna. Men överlag går det inte att jämföra med USA och Asiens dominans.
Insikten att Europa ständigt kommer trea i den globala konkurrensen har slutligen nått Bryssel och Strasbourg. Så vad föreslår Draghi för att hjälpa Europa på fötter?
Enligt Draghi måste de europeiska nationella marknaderna bli mer dynamiska, innovativa och krångliga villkor för nyföretagande avskaffas. Trots att EU har en gemensam marknad och i teorin ska vara ekonomiskt integrerat, är vi fortfarande en samling åtskilda ekonomier. Var för sig är dessa länder för små för att finansiera större satsningar eller skapa stora marknader för nya produkter.
De olika europeiska marknadernas villkor är alltför ojämna, trots idoga försök från EU att harmonisera lagstiftningen. Ska man lansera en ny tjänst ser regleringarna, skattesystemen och de politiska förutsättningarna helt olika ut från land till land. I praktiken har EU ingen gemensam marknad – detta är en viktig insikt som genomsyrar Draghis rapport.
Sedan har vi finansieringsfrågan. Som andel av BNP har både USA:s statliga och privata sektor satsat mer på nya investeringar än motsvarigheterna i Europa. Detta vill Draghi ändra på. Investeringarna bör enligt rapporten öka från dagens 22 procent av BNP till 27 procent.
Draghi har både liberala och statscentrerade inslag i sina förslag. Han vill avreglera de europeiska finansmarknaderna för att integrera dem mer, men samtidigt föreslår han att det offentliga ska pumpa in mer pengar i befintliga industrier och höja tullarna gentemot Kina och USA. Frågan är om Europa klarar detta. När det gäller avregleringar är det svårt att konkurrera med USA fördelaktiga villkor. Vad gäller statligt stöd och subventioner är det svårt att tävla med Kinas massiva satsningar.
Men det håller inte att vara pessimist. Draghis långa lista med reformer handlar inte bara om statligt stöd och handelstullar, vars effektivitet kan ifrågasättas. En av Draghis viktigaste poänger är att EU måste utveckla den inre marknaden ytterligare – underlätta kapitalflöden, förenkla regleringar och hindra enskilda länder från att sätta upp lokala hinder.
Europeiska unionen ägnar sig åt mycket detaljer och symbolfrågor som bättre sköts på den nationella nivån. Men den inre marknaden har på många sätt varit en framgång. Att utveckla den, och det snabbt, är nödvändigt för att hindra Europas fortsatta nedgång.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
