Reine fastnade i eldstormen i skogsbranden i Västmanland
Klimatförändringarna förväntas leda till extremare väder. I Västmanland 2014 bäddade den lokala torkan för den värsta skogsbranden i Sveriges moderna historia.
GP har rest till området där Reine Ullén omringades av lågorna den ödesdigra dagen och blev liggande på asfalten på en liten landsväg. Allt brann, hettan kokade hans hud och syret kom bara i pustar.
Reine Ullén, 42 år, driver sin egen åkerifirma – han älskar att köra lastbil. Det är varmt och den 4 augusti har han stigit upp redan klockan tre ur sängen i huset i Söderbärke. Drömhuset som han och frun Camilla köpte tio månader tidigare efter att ha chansat och lagt ett skambud. Huset de annars inte skulle haft råd med, där de nu har plats för de nioåriga tvillingarna och de två äldre brorsorna.
Reine kör timmerbilen i skogsområdet runt Stabäck i Fagersta kommun i Västmanlands län. Framåt eftermiddagen ringer han till sin 30-åriga kollega, som ställt upp och tagit extraskift och ska byta av honom.
Reine har lämnat timmerbilen ute i skogen och de kör runt i en skåpbil för att titta på vilka områden som kollegan ska arbeta i. Det luktar lite rök från skogsbranden som startade på ett kalhygge i Surahammar torsdagen före och Reine har försäkrat sig om att hans mamma, som bor i Västervåla, är okej. Ingen av dem vet under samtalet att elden dragit förbi bara 300 meter från hennes hus.
De vet inte heller att den starka vinden har vänt, utan tror att elden härjar över en och en halv mil bort från skåpbilen som Reines kollega rattar genom skogen. Men plötsligt tjocknar röken och det blir becksvart. När röken sen blåses bort är allt orange.
– Det är som stora brandbomber eller klot som landar i skogen och bara poff, allt bara exploderar och tar eld. Jag sa till honom att ”Fan, vi måste härifrån, full gas bara, säger Reine.
De försöker backa, men träd faller både bakom och framför dem och snart är de instängda. De reagerar instinktivt, berättar Reine, och kastar sig ut ur bilen för att springa från elden. Men han snubblar bakom bilen och den yngre kollegan försvinner i röken, samtidigt som ytterligare brinnande träd faller och blockerar vägen.
– Där är jag fast. Jag kommer ingenstans för det brinner på alla sidor om mig, säger Reine.
”Jag håller på att brinna upp”
Han tar sig till timmerbilen, som står i närheten, men motorn dör av syrebrist efter 26 sekunder enligt bilens färddator. Reine söker tillflykt i en vattenpuss under en rotvälta, men när en vägg av eld dyker upp kastar han sig upp på landsvägen – det enda stället där det inte brinner. Han har aldrig tidigare i sitt liv varit så rädd.
– Jag håller på att dö. Jag håller på att brinna upp. Känsloregistret man hade där går inte att beskriva, det var så vedervärdigt så det finns inte.
Reine ringer Camilla, som är i stallet med två av barnen, och skriker att han sitter fast. Det blir hon som ringer SOS innan hon slänger sig i en bil med en vän och åker mot skogen. Tillsammans med Reines mamma blir hon stående vid en vägkorsning som räddningstjänsten har spärrat av. Räddningsfordonen försöker ta sig vidare, men får vända. Det är för farligt att försöka rädda Reine.
Han ligger kvar på asfalten och vrider sig i smärtor.
– Skinnet bara kokar på händerna och spricker sönder. Det gör så jävla grymt ont att man inte vet var man ska ta vägen, säger han.
Han ska senare få veta att han sannolikt av räddas att han ligger på en lite högre bit av vägen dit elden pressar upp luft med syre värvat med värme. Kollegan har inte haft samma tur utan ligger död en bit bort på vägen.
Reine pratar flera gånger med räddningstjänsten, Camilla och sin mamma under de cirka 2,5 timmarna han befinner sig i eldhavet. I ett samtal till SOS, som spelats upp av flera medier i efterhand, hörs han ropa: ”Jag brinner upp, jag brinner upp, jag brinner upp, jag brinner upp”. Till slut orkar han inte mer.
– Jag gav upp hoppet och fick mamma att lova att efter allt var över så skulle inte Camilla få se mig. För jag hade i huvudet när man sett på TV att någon brunnit upp, att det bara är en kolbit kvar. Hon skulle inte behöva ha det i huvudet.
Räddas av tre brandmän
Men så hör han röster. Tre brandmän har mot direktiven gått 1,2 kilometer in i det brandhärjade området. Trots Reines allvarliga tillstånd lyckas de få upp honom på fötter. Huden under hans armhålor spräcks och de kan inte få på honom skorna. Reine har inte själv förstått hur illa däran han är.
– När de reser mig upp hänger skinnet från armarna flera decimeter nedanför händerna. De ser det, men jag har inte ett minne av det som tur är. Jag får syrgas i en mask, men när de tar bort masken sitter halva mitt ansikte kvar i masken. Massor av skinnslamsor.
De tar sig tillbaka längs vägen och Reine hamnar till slut i en ambulans tillsammans med sin fru. Från Västerås lasarett skickades han vidare i helikopter till Linköpings särskilda brandskadeenhet.
Han är brännskadad från fotlederna och uppåt och död hud får avlägsnas för att ersättas av nät av transplanterad hud från andra delar av kroppen eller sprayhud som odlas fram i laboratorier.
Operationerna avlöser varandra och han kämpar mot blodförgiftningar och infektioner. I medierna beskrivs hans tillstånd som ”livshotande”. Men han får till slut komma hem till Camilla och barnen.
– Från att vara van vid att kunna ta hand om allt till att inte ens kunna öppna ett mjölkpaket – att få be sina barn om det – det är en omställning som är vidrig.
Bristande kunskaper
Björn Svensson var en av de brandmän som bekämpade den stora branden och också en av de som gav sig in för att rädda Reine. I dag, sju år senare, är Björns starkaste minne lättnaden av att hitta Reine på asfalten ”kokt av strålningsvärme”.
– Vi hade letat ett tag och det blåste storm och det brann ju som fan. Det minnet är kopplat till en känsla, en lättnad, säger han.
Han berättar att branden 2014 var okontrollerbar samtidigt som räddningstjänsten hade bristande kunskaper om bränders beteende i så väldigt torra förhållanden.
– Vi kunde aldrig räkna med att det kunde gå så fort. Vi är också väldigt ovana vid att hantera så många styrkor, säger han och att förklarar att de är vana vid att hantera en eller två styrkor.
I det här fallet var som mest cirka 1 000 anställda inblandade i insatsen.
I Skogsbrandsutredningen, som regeringen fattade beslut om tio dagar efter Reines dramatiska räddning, kom den särskilda utredaren Aud Sjökvist fram till att räddningsinsatserna till en början var underdimensionerade och att det fanns en ”avsaknad av riskbedömning”. Därför misslyckades räddningstjänsten med att omringa branden och fick istället jaga den.
2014 gjorde räddningstjänsten cirka 14 500 insatser i skog och mark i Sverige, enligt siffror från Myndigheten för skydd och beredskap, MSB. Det är inte ovanligt många, utan ligger strax under snittet för antalet insatser per år de senaste två decennierna. Men tittar man på hur mycket skogsmark med och utan träd som brunnit under åren visar siffrorna att 2014 var ett extremt år. Då brann nämligen totalt 14 700 hektar mark, varav majoriteten, cirka 72 procent, var produktiv skogsmark.
Räddningstjänsten i Mälardalen hade varit ute på skogsbränder tidigare, men det här året var det annorlunda berättar Björn.
– Nu brann jorden, humuslagret. Då tänkte vi ”men va fan är det här då”.
Extremsommar – men mer erfarenhet
Fyra år senare, då hela Sverige var ovanligt torrt, styrde han en del av insatsen i Älvdalen i Dalarna. Där startade blixtnedslag bränder bland annat runt Trängslet och elden spred sig till stora ytor. Men då var Björn och räddningstjänsten rikare på erfarenhet.
– Då var vi mer på tårna och fick fram mer resurser. Vi fick fram kommunikation, mobila radioantenner, och gick upp i en ordentlig stab tidigare. Det hade man lärt sig från vår brand, säger han.
I och med klimatförändringarna förväntas Sverige bli både blötare och torrare. Enligt SMHI:s beräkningar kommer torrare områden bli torrare och blötare områden bli blötare.
– Torra somrar brinner det mer. Vi har det med i vardagen när vi jobbar. När jag går på mitt pass har vi stabsmöte då vi går igenom vindriktning, hur torrt det är i backen och sånt. Självklart påverkar det oss om vi har torrare perioder, säger Björn och tillägger att skogsbrandsbekämpning är väldigt resurskrävande.
Han nämner att små skogsägares livsverk brinner ner och att svamp- och fiskemarker inte blir de samma.
– Normala somrar blir det inte så här torrt. Det brinner, men det blir inte den här spridningen och den här påverkan på den naturliga miljön.
Anders Granström är universitetslektor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och har skogsbränder som sitt huvudsakliga forskningsområde. Han pekar på att det finns flera faktorer som avgör om det blir stora skogsbränder i Sverige.
Vad gäller väder och klimat så handlar det i viss mån om temperaturen, men främst om nederbörd. Alla vädervariablerna översätts till ett brandsäkerhetsindex som beräknas fram per timme av SMHI.
– Man kan se ett samband mellan brandriskindex och antal bränder, samt brändernas svårighetsgrad, säger Anders Granström.
Han fortsätter:
– När det väl gått ett antal dagar efter regn är det luftfuktigheten och vinden som bestämmer hur riskfullt det är.
Sydöstra Sverige störst risk
Enligt Anders Granström har forskarna inte sett tendenser på ökad brandrisk i Sverige ännu, men man befarar att risken kommer att öka utifrån klimatmodellernas prognoser. Antal högriskdagar visar ingen tydlig trend, men medeltemperaturen på sommaren och nederbördsmängden har redan stigit.
Han pekar ut sydöstra Sverige som det område som är mest sårbart för fler och större bränder, eftersom län som Kalmar, Sörmland och Östergötland har flest brandriskdagar som det ser ut nu.
– Hur mycket det brinner och hur svåra bränderna blir beror på vad klimatet ger för förutsättningar, men också brandförsvaret. Det är som en vågskål där klimatet kan läggas i den ena och människans förbättrade brandbekämpningen i den andra, säger han.
Anders Granström tillägger att också det förebyggande arbetet är avgörande, eftersom nio av tio bränder startas av människan.
Enligt Leif Sandahl, brandingenjör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är det inte medelvärden på temperatur eller nederbörd som är intressant ur risksynvinkel. Det är toppar och dalar – det vill säga extremtillfällen.
– Vi ser redan att vi har mindre snö i södra Sverige och då får vi längre brandsäsong och det brinner även vintertid när det är torrt i viss typ av vegetation, som i öppen mark. Samtidigt har vi sett tendenser till fler extremperioder, säger han.
Han tillägger att det i dag är svårt att förutse extremväder och hur ofta det kommer att återkomma i framtiden. Men 2018 var ett typiskt extremt år.
– Då var en stor del av Sverige uttorkat i långa perioder.
Flera faktorer påverkar
2014 var inget extremår generellt i Sverige, men i Västmanland fanns en väldigt torr fläck. Leif Sandahl beskriver branden den 4 augusti, just den dagen som Reine fastnade i eldhavet, som extremt intensiv och med en effekt motsvarande någonstans mellan 50 och 150 kärnkraftverk.
– Något sådant har vi aldrig tidigare upplevt i Sverige. Det finns inget i den proportionen, säger Leif Sandahl, som arbetade med analyser av brandriskutbredning och beslutsunderlag för åtgärder på MSB det året.
Det finns fler faktorer som påverkar brandrisken utöver klimatet, som bebyggelse, hur skogen utvecklar sig eller påverkas och markanvändningen. De våldsamma bränder som härjat i södra Europa de senaste åren är, enligt Leif Sandahl, sannolikt resultatet av ett varmare klimat, samt en förändrad och ur brandsynvinkel försämrad markanvändning.
Med tanke på framtidsprognoserna har MSB, som stöder kommunala räddningstjänster, vidtagit vissa åtgärder. Exempelvis har mer utrustning, som slangar och pumpar, placerats ut i depåer ute i landet. Dessutom har beredskapen i luften utökats, bland annat genom att privata helikopterföretag upphandlats. Kommunerna har också utbildats och fått nya regler att förhålla sig till för att kunna hantera bränderna bättre och Sveriges vegetation kartläggs för att hela tiden ha koll på var det är högst brandrisk.
Är Sverige rustat för att kunna hantera en ökning av skogsbränder?
– Det är ingen svartvit fråga, ingen ja- eller nej-fråga. Vi är bättre rustade nu än för fem eller sju år sedan. Men vi vet ju inte hur det kommer att se ut i framtiden. Vi vet ju inte hur det kommer att se ut nästa väderår, säger Leif Sandahl.
Också han påpekar att människan är den största orsaken till skogsbränder i Sverige. Tusentals bränder startar när människor slänger fimpar, går från grillbränder, kör fordon, maskiner eller tåg som sätter eld på vegetationen. Enligt MSB:s statistik tändes cirka en tredjedel av alla bränder i skog och mark avsiktligen. Den största naturliga orsaken är åska, som står för ungefär två procent av bränderna de senaste två decennierna.
– Får vi bort de mänskliga orsakerna, som står för kanske 80-90 procent av de bränder vi ser idag, blir det färre bränder. Människan är den största orsaken till att det brinner, så klimatet och den aktuella brandrisken är något man ska vara vaken på varje dag.
Behöver vi oroa oss för att det ska bli fler skogsbränder i Sverige?
– Man ska inte vara överdrivet orolig, men man ska inte bli förvånad om vi får häftiga bränder i framtiden.
Reine sitter bakom ratten i sin lastbil. Han har precis hämtat upp sprängsten i Vändle bergtäkt och släppt av det i Mälarhamnarna i Västerås. I kommunikationsradion sprakar olika röster till då och då.
På underarmarna syns rutnätet av hudtransplantationerna som gjordes efter branden för nu sju år sedan. Han kavlar upp t-shirtärmen och visar axelmuskeln.
– Det är katten Gustav, säger han och skrattar åt att han ens gjorde tatueringen på fyllan i Danmark som 18-åring. Nu sitter en liten del av katten på ena knogen och resten av seriefiguren är bleknad med ljusare ränder där huden lånats till andra delar av kroppen.
Reine kör lastbil igen, de yngsta barnen har blivit tonåringar och den äldsta sonen vuxen. Men Reine har sår som tiden inte riktigt kan läka.
– Varje morgon när jag kliver upp är jag som en pinne. Jag måste stretcha upp huden för den krymper fortfarande. Och jag måste ständigt smörja mig för jag har inga hårsäckar eller talgkörtlar som producerar fett i huden, säger han.
Reine tillägger att han är tacksam för att få vara kvar i livet, få se sina barn växa upp och njuta av drömhuset med Camilla. Men det finns också tunga stunder som när han vaknar flera gånger om natten, då huden kliar och sträcker. Cirka två eller tre år senare satt han i lastbilen och mötte samma timmerbil på vägen som han satt i och försökte starta i eldhavet.
– När jag mötte den där jäveln, som jag har gjort tusen gånger tidigare, var det som att få en stor käftsmäll. Jag höll på att spy rakt in i framrutan, säger han och berättar att han sedan dess har fått psykologhjälp och diagnosen posttraumatisk stress.
Återvänder varje årsdag
På varje årsdag för branden åker han tillbaka till landsvägen. Nu har björksly börjat växa, men döda trädstammar sticker upp som en påminnelse om den rasande branden. Han brukar stanna vid en stenhäll och lägga en blomma och tända ljus. Det var där någonstans hans kollega miste livet, bara några hundra meter från där Reine själv slutligen räddades.
– Han var 30 år, en jättego kille som också bodde i Söderbärke. Behövde man hjälp ringde man till honom och han ställde alltid upp. Otroligt fin människa som inte fick uppleva sin 40-årsdag. Det är jobbigt. Jag tänker på honom så gott som varje dag.
