Signaler från ofantliga avstånd. Det är förstås en fantastisk titel – med lagom modernistiskt anslag – och som dessutom väl fångar innehållet i denna sparsmakade bok från Faethons poesiserie. Det är första gången israeliske Dan Pagis dikter översätts till svenska i en samling. Det är bara att tacka för dessa 128 sidor som också omfattar ett ambitiöst förord (Galit Hasan-Rokem) likaledes ett välskrivet efterord av översättaren Natalie Lantz.
Dan Pagis föddes 1930 i Rumänien och efter att ha internerats i arbetsläger kom han till brittiska Palestinamandatet 1946. Som poet debuterade han 1959. Pagis hann innan sin bortgång (1986) bli en av Israels främsta poeter. Han arbetade också som forskare i Jerusalem.
LÄS MER:Fantasifull och överraskande tågresa
Att läsa Pagis är att konfronteras med en oblyg smärta och ett allvar som inte räds sin publik. Samtidigt går ett stråk inåtvänd humor och en oförställd, men lågmäld ilska genom dikterna. I "Självbiografi" kombinerar Pagis det sedvanliga berättandet om en familjs historia med monstruös surrealism: "Du kan dö en gång, två gånger, till och med sju gånger, /men du kan inte dö tiotusentals gånger. /Jag kan. "
Gräs har säkert växt ur hans öga
Pagis diktjag är som framgår en anomali bland de levande. Han rör sig genom skriftens och historiens landskap, upp i rymden och in i tågvagnen/transporten, ner i graven. Och jag tvivlar inte på honom: han har nog besökt alla dessa platser. Gräs har säkert växt ur hans öga. Så är det med vissa.
LÄS MER:Elsa Grave är en feministisk ikon
Parallelltext på hebreiska ackompanjerar den svenska översättningen på varje uppslag. Det är förstås det bästa sättet att ge ut översatt poesi. Att översätta dikt är trots allt på sätt och vis alltid att mer eller mindre skriva dikten på nytt. För det måste man vara en begåvad och lyhörd lyssnare. Det är Natalie Lantz.
Nå, vad mer?
En errata är instucken mellan de första sidorna. Utgåvans sidangivelser stämmer inte. Jag uppfattar det inte som ett stort problem, Pagis dikter är större än så. Däremot är det synd att förlaget inte satsat på en lite mer arbetad formgivning. Helt enkelt: kunde de inte matchat omslag och inlaga med innehållets kvalitet?
