Klas Grinell: Recension: ”Kurdspåret” av Joakim Medin

Journalisten Joakim Medin har under sitt mångåriga rapporterande om kurdiska teman utvecklat unika kontakter och kunskaper, vilka han använder i ”Kurdspåret”. Klas Grinell läser en skickligt skriven bok som kastar nytt ljus på Natoprocessen.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

”De är väl lite lika, med sina mustascher”. Den unge mannen som citeras i Joakim Medins nya reportagebok ”Kurdspåret” talar om en tatuering av sin döda far som han har på armen. Efter att ha sett tatueringen på Facebook har Säpo ställt frågor om den. De verkar ha trott att den föreställde PKK:s ledare Abdullah Öcalan. I dag bor Rebin, som mannen heter, i Tyskland. Han kom till Sverige med sina föräldrar när han var sex år. Han är svensk, men också kurd från sydöstra Turkiet. Efter några år i Sverige sökte hans belgiska fru, som heter Berivan och också har ursprung i Kurdistan, permanent uppehållstillstånd 2017. Två år senare fick hon av Migrationsverket besked att hon nekats uppehållstillstånd och inte skulle få återvända till Sverige på 10 år. ”Hon uppfattades som ett hot mot det svenska riket. Allt var sekretessbelagt”. I stället för att fortsätta sin kamp för att få reda på vad det var hon anklagades för valde de att lämna landet. Det visade sig vara enbart Sverige och Turkiet som såg några säkerhetshot.

ANNONS

Rebins och Berivans historia är bara en av många Medin återberättar. Sedan 2019 har kurder som sökt asyl i Sverige närmast systematiskt fått veta att svenska säkerhetspolisen klassat dem som säkerhetshot och därför rekommenderat att de ska utvisas. De får tio års återreseförbud till Schengenområdet. Karenstiden för att söka svenskt medborgarskap är 25 år. Ingen får reda på mer än att de uppfattats som en hot mot det svenska rikets säkerhet. Inte heller Medin lyckas få några egentliga svar. Ändå är det inte bara informativt utan rent spännande att följa hans outtröttliga försök.

Medin är en alltför skicklig skribent för att göra den självklara analogin till Kafkas ”Processen”. I stället söker han upp och pratar med de inblandade. Medin har under sitt mångåriga rapporterande om kurdiska teman utvecklat unika kontakter och kunskaper. Han har på fältet bevakat allt från syrisk-kurdiska YPG/PYG:s kamp mot IS, via turkiska rättsövergrepp mot kurder, till svensk-kurdiska asylfall – framför allt för tidningen ETC.

Som Medin visar har Säpo dessutom svårt att hålla isär olika slag av kurdiskt politiskt engagemang.

I sin bok utmanar Medin den nya svenska lagen som klassar journalistiska avslöjanden som kan skada svenska intressen som utlandsspioneri. Ändå väljer han att rapportera hur han i Irak och Syrien träffat svenska militärer som tränat kurdiska soldater på baser där även PKK-soldater opererat. PKK som är terroriststämplade i EU och av Sverige: som Sverige nu lovat Turkiet att intensifiera bekämpandet av. Svensk utrikespolitik verkar inte synkroniserad.

ANNONS

Som Medin visar har Säpo dessutom svårt att hålla isär olika slag av kurdiskt politiskt engagemang. En tatuering av en far kan uppfattas som en hyllning av PKK:s grundare och ledare Öcalan. Medverkan vid demonstrationer ordnade av den svensk-kurdiska paraplyorganisationen NCDK, där några haft med sig PKK-flaggor, kan klassas som samröre med terrorister. Verkar det som. Men eftersom Säpo:s underlag är hemligstämplade avhåller sig Medin från att säga säkert.

Boken visar övertygande att det inte var Natoansökan som fick Säpo och Migrationsverket att bedöma asylsökande kurder utifrån turkiska säkerhetsupplysningar. Den systematiska misstänksamheten mot kurder som boken kartlägger förklaras nog i stället av Sveriges behov av turkiska underrättelser om IS-resenärer. Liksom på köpet kom Turkiets terroriststämpling av varje kurdiskt engagemang.

Det ironiska är att Sverige genom att köpa Turkiets bild av det syriskkurdiska självstyret lämnar en allians där övriga Nato-länder ingår. ”Kurdspåret” visar hur Sverige för att komma in i Nato alltså har fjärmat sig från Nato självt. Dessutom framstår de svenska rättsstatsprinciper som varit vår stats främsta stolthet i dag som öppna för kohandel. Det är beklämmande nog. Men det verkligt gripande med boken är hur de engagerade och hårt arbetande människor som misstänkliggörs bara för att de är kurder får komma till tals. Att vi får dela ångesten i att inte ges någon möjlighet att bemöta stämpeln som säkerhetshot. Vår rättsstat måste kunna bättre.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Förgör de falska gudarna. Palmyra och kriget mot kulturarvet” av Jesper Huor och Anders Rydell

LÄS MER:Recension: ”Drama utan slut – Turkiet 100 år” av Bitte Hammargren och Stefan Bladh

LÄS MER:Korruptionen skördade liv i jordbävningen i Turkiet

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS