En ny termin har börjat och studenter i alla åldrar studerar språk vid landets lärosäten. De är dock alltför få för att vi ska kunna säkra landets behov av språkligt kompetent arbetskraft och ofta försvåras deras studier på grund av bristfälliga förkunskaper. Engelskans starka ställning liksom mångas flerspråkighet visar på en stor potential, men incitament saknas i skolan för att lära sig flera språk, trots att både näringsliv, industri och offentlig sektor återkommande efterfrågar goda språkkunskaper hos de anställda.
Det har regelbundet skrivits debattartiklar om bristen på språkkunskaper i landet, och utredningar har gjorts under hela 2000-talet. Viljan att främja den flerspråkiga kompetensen hos Sveriges befolkning har dock varit svag oberoende av regering och trots att språklärare redan för 20 år sedan uppmärksammade det minskade intresset för moderna språk i skolan. Vi ser nu att trenden är fortsatt negativ. Tyska, det språk vi representerar, kan exempelvis inte längre erbjudas vid alla skolor, även om viljan finns: Det saknas helt enkelt behöriga lärare. För övriga främmande språk är situationen likartad. Läget är kritiskt!
Säkra återväxten
För att säkra kompetensförsörjningen på ett nationellt plan behöver vi fler som läser språk längre. Vi behöver kompetenta lärare både till skolan och högskolan. Universiteten ska ge studenterna goda språkkunskaper som kan användas aktivt i yrkeslivet, oberoende av inriktning. Vi behöver därför säkra återväxten till universiteten. I tyska finns det i dag fem professorer och det är endast fem lärosäten som har aktiva doktorander. Vi behöver arbeta aktivt för att i framtiden kunna erbjuda våra studenter kunskaper i och kunskaper om olika språk och kulturer.
Att tillgodose flerspråkig kompetens i Sverige är nödvändigt i en globaliserad värld, vilket våra kollegor vid Högskolan i Dalarna, Maren Eckart och Anneli Fjordevik, nyligen förde fram i en artikel i SvD. Det är en investering som måste få kosta. Att lära sig språk är mycket mer än att läsa, höra, skriva och tala. Det handlar om att förstå sammanhang, att interagera med andra människor, att skaffa sig tillgång till andra språkgemenskaper. För att behärska ett språk tillräckligt bra behövs mängdträning; man måste öva, öva och öva igen. I dag är humaniora i allmänhet och språkutbildningar i synnerhet alltför underfinansierade för att studenterna ska kunna ges undervisning i sådan omfattning som behövs. I ett läge där artificiell intelligens och autonoma system snart sagt präglar hela vårt samhälle, behöver vi dessutom mer och bättre, inte mindre språkkunskaper. Det vi kallar metaspråklig kompetens kommer att vara central i vår hantering av AI-genererade texter för att kritiskt kunna bedöma både språkdräkt och informationskvalitet.
I dag är humaniora i allmänhet och språkutbildningar i synnerhet alltför underfinansierade för att studenterna ska kunna ges undervisning i sådan omfattning som behövs
Majoriteten av studenter i språk bedriver sina språkstudier vid sidan om andra studier eller yrkesarbete. För att möta arbetsmarknadens behov är det fristående kurser, inte sällan i form av distanskurser, som möjliggör deras studier. Att reducera möjligheterna för studenter att läsa sådana kurser, så som den tidigare utbildningsministern har föreslagit, är förödande och hindrar det livslånga lärandet, både för alla dem som i dag bygger sin examen på dessa kurser och för dem som kompletterar tidigare studier. Språk är en förutsättning för all kvalificerad yrkesutövning och måste därför få kosta!
Efter två decennier av passiv politik i språkfrågan är det bråttom med en handlingsplan så att Sverige kan tillgodose den språkliga kompetens som är nödvändig i det globala samhället. Planen bör omfatta följande punkter som huvudsakligen framfördes av Skolverket redan 2018:
– Förändra språkvalet i grundskolan i syfte att säkerställa att alla elever ges möjlighet att lära sig sitt modersmål plus två ytterligare språk i enlighet med EU:s riktlinjer
– Se över möjligheterna att göra minst ett främmande språk utöver engelska obligatoriskt i de högskoleförberedande programmen
– Öka anslagen för språk i högre utbildning
– Ta fram en nationell språkstrategi
– Skapa ett nationellt samordnande centrum för språk
Charlotta Seiler Brylla, professor i tyska, Stockholms universitet
Elisabeth Wåghäll Nivre, professor i tyska, Stockholms universitet
Frank Thomas Grub, professor i tyska, Uppsala universitet
Edgar Platen, professor i tyska, Göteborgs universitet
Dessislava Stoeva-Holm, professor i tyska, Uppsala universitet
Judith Mirschberger, chef för Goethe-Institutet, Stockholm
Sabine Brachmann-Bosse, chef för språkavdelningen, Goethe-institutet Stockholm