Hbtqi-akronymen har blivit en täckmantel för cancelkultur och en ideologisk doktrin som inte tål kritik. Den osynliggör intressekonflikter mellan grupperna som behöver diskuteras öppet.
Hur många lesbiska, homo- och bisexuella känner sig egentligen representerade av de stora hbtqi-organisationerna? Alla driver samma färdiga åsiktspaket, från RFSL, RFSU och rena transföreningar till organisationer grundade i helt andra syften som Amnesty, Rädda Barnen och politiska partier. De "hbtqi-frågor" som där drivs av trans- och queeraktivister speglar en viss ideologi, inte vad de flesta personer som ska samsas under det spretiga hbtqi-paraplyet faktiskt behöver.
Kallar det ”könsidentitetsdoktrinen”
Det som idag går under namnet hbtqi-rättigheter kallar vi för "könsidentitetsdoktrinen". Denna doktrin har som grundbult att det är könsidentiteten och inte det biologiska könet som är en persons verkliga kön. Att en persons könsidentitet skulle kunna påverkas av det biologiska könet (exempelvis genom att man identifierar sig med det kön man råkar ha) eller av sociala normer kring hur man förväntas se ut och bete sig som man eller kvinna avfärdas som transfobi. Likaså att någon skulle kunna missta sig på eller ljuga om sin könsidentitet.
Detta osynliggör både homosexuellas erfarenheter av att inte passa in i könsroller och feminismens långa kamp för att frigöra kvinnor från tvånget att vara kvinnliga.
Doktrinen bygger också på motsatsparet cis/trans, där alla som inte identifierar sig som trans måste vara Barbie och Ken. Detta osynliggör både homosexuellas erfarenheter av att inte passa in i könsroller och feminismens långa kamp för att frigöra kvinnor från tvånget att vara kvinnliga.
Att allt fler homo- och bisexuella transitionerar i allt yngre åldrar ser organisationer som RFSL absolut inga problem med, trots de allvarliga hälsoriskerna i form av exempelvis livslångt hormonberoende, mindre lyckade operationsresultat, infertilitet, ångerrisk med mer. De är alltför upptagna av att driva sin importerade checklista med i bästa fall meningslöst symboliska och i värsta fall direkt skadliga lagändringar, från självdefinition av juridiskt kön till förbud mot omvändelseterapi (som inte förekommer i Sverige).
Oliktänkande stöts ut
"Rätten" att fritt få definiera sitt eget kön helt oavsett yttre omständigheter påstås gynna transpersonerna under hbtqi-paraplyet, men till och med oliktänkande bland dessa stöts ut och smutskastas. Det finns ingen allmänt erkänd mänsklig rättighet att fritt få välja kön. Människan är av naturen en tvåkönad art som förökar sig sexuellt och det är inget vi kan önska bort. Internationell lagstiftning för att skydda kvinnors rättigheter utgår ifrån kön som biologiskt faktum - även om det pågår en lobbykampanj för att omtolka "kön" till "könsidentitet".
Homosexualitet exkluderar ju per definition människor av motsatt kön - oavsett hur dessa identifierar sig.
Idén om kön som personlig identitet är också svårförenlig med sexuella läggningar så som de definieras i exempelvis diskrimineringslagen. Homosexualitet exkluderar ju per definition människor av motsatt kön - oavsett hur dessa identifierar sig. Det blir problematiskt för hbtqi-aktivister som ser inkludering som det högsta goda. De har mycket svårt att tolerera grupper som särorganiserar sig kring sexuell läggning, som LGB Alliance. Särorganisering accepteras endast på deras villkor, det vill säga med "inkluderande" definitioner, till exempel lesbiskhet som omfattar alla män som vill.
Hbtqi-akronymens funktion är att tvinga fram en enad front där alla förväntas sluta upp bakom könsidentitetsdoktrinen. Vi som ifrågasätter doktrinen blir baktalade och uteslutna från grupper och mötesplatser för hbtqi-personer. Många som inte ens själva är hbtqi utan bara vill visa sig rättänkande förespråkar censur och utfrysning av exempelvis Kajsa Ekis Ekman i Sverige, Tonje Gjevjon i Norge, Kathleen Stock i Storbritannien och Martina Navratilova i USA. Är det för att man saknar motargument som man vill tysta dessa lesbiska och feministiska röster?
Ett demokratiskt samhälle där sexuella och andra minoriteter åtnjuter samma fri- och rättigheter som alla andra bygger på öppen debatt och kompromissvilja, inte intolerans och cancelkultur.
Linn Saarinen, ordförande för LHB-förbundet
LÄS MER:Liv, 16, räddades av RFSL:s ungdomsgård i Borås – som nekas bidrag
LÄS MER:Nej, det finns ingen ”transsmitta”
LÄS MER:Den brittiska hysterin över transrättigheter sprider sig