Replik 26/9 - Minskad läsning hotar demokratin – långsiktiga satsningar behövs
I en debattartikel på bokmässetorsdagen listar Michaela Zabrodsky och Richard Herold från Svenska Förläggareföreningen ett fempunktsprogram för att få bukt med den läs- och bokkris som Sverige befinner sig i. De vill ”stärka litteraturens plats i samhället och öka bokläsandet” för att ”stärka själva grunden för ett demokratiskt samhälle”.
De fem punkterna skulle möjligen ha viss effekt på bokläsandet, men det Zabrodsky och Herold inte nämner i sin debattartikel är vad Förläggareföreningen själva ska göra för att öka intresset för böcker och läsning. Dock kan man få viss guidning om man går till den rapport som Förläggareföreningen släppte i augusti i år: Det digitala genombrottet. Den svenska bokbranschens utveckling mellan 2003 och 2023.
I inledningen slår man fast att det i grunden är ”samma verksamhet som alltid som sysselsätter förlagen, nu som då: att hitta de bästa manusen, att bearbeta texten tillsammans med författaren och att förpacka boken på ett så lockande sätt som möjligt”.
Så hur har det då gått för förlagens verksamhet under de senaste 20 åren som rapporten skärskådar?
Blind fläck i rapporten
I ekonomijournalisten Erik Wahlins kapitel om hur återförsäljarledet har förändrats blir det tydligt att medlemsförlagen inte gjort ett speciellt bra jobb med ”att förpacka boken på ett så lockande sätt som möjligt”. Wahlin konstaterar att ”medlemsförlagens andel av Sveriges totala ekonomi har minskat med omkring 40 procent på 20 år, vilket i stora drag speglar utvecklingen för hela bokbranschen”.
Minskningen förklaras primärt av förändrade konsumtionsmönster och att allt färre svenskar är vanemässiga bokläsare. Samtidigt är det svårt att slå ifrån sig tanken att förlagen och bokbranschen har misslyckats med vad som måste vara en av deras mest primära uppgifter – att göra boken relevant för så många som möjligt.
Men utöver ljudböcker och e-handel saknas det en djupare analys av de förändrade villkoren i medielandskapet de senaste tjugo åren.
Givet att det finns en blind fläck i Förläggareföreningens rapport är det kanske inte så konstigt. Som namnet på rapporten antyder handlar mycket om digitaliseringen och då inte minst ljudbokens intåg på bokmarknaden. Men utöver ljudböcker och e-handel saknas det en djupare analys av de förändrade villkoren i medielandskapet de senaste tjugo åren.
Vad sociala medier och smartphones inneburit för bokbranschen för att nå ut till potentiella läsare kan knappast överskattas. I ett medielandskap som präglas av snabbrörlighet och flyktiga beteenden ställs det helt nya krav för att nå ut med sitt budskap. Förutom #booktok, finns det författare och förlag som har knäckt koden för att vara relevanta för sina läsare men nog måste man konstatera att den svenska bokbranschen som helhet inte gjort det.
Regeringen kanske vidtar samtliga åtgärder som Zabrodsky och Herold önskar, men om inte svenska förlag och den svenska bokbranschen gör en gedigen analys av hur man ska paketera boken i det nya medielandskapet, och göra den relevant för fler, så kanske det inte spelar så stor roll.
Robert Johnsson, kommunikationsstrateg och frilansskribent