Replik
6/4 Förslaget om att underlätta för unga att byta kön vilar inte på vetenskap
Ett juridiskt kön som inte stämmer överens med ens identitet, kropp och framträdande skapar svårigheter i vardagen för många transpersoner. Vår förra skolminister, tillika transperson, levandegör detta i en replik i Expressen, som borde läsas som ett starkt argument för lagförslaget rörande juridisk identitet.
Flera debattörer känner sig dock manade att ta strid emot förslaget. Jovanna Dahlgren, professor och barnläkare i barnendokrinologi, hävdar i GP den 5 april att förslaget ”skyndar på kirurgiska ingrepp”. Artikeln är tendentiös och påståenden förs fram som inte underbyggs. Dahlgrens egen expertis verkar dessutom ligga inom fältet barnfetma och inte inom könsbekräftande vård.
Bristande acceptans
Att transpersoner riskerar en sämre fysisk och psykisk hälsa, är sedan länge belagt i forskningen. Interdisciplinära studier betonar därför vikten av att transpersoner bekräftas i sin identitet, genom till exempel att förenkla möjligheten att ändra juridiskt kön, samt erbjuda könsbekräftande vård om personen så önskar. Att personer som fått könsbekräftande vård kan riskera sämre hälsa och att självmordsfrekvensen kan vara hög också efter insatser, hänger främst ihop med bristande social acceptans och är inte en effekt av könsbekräftande behandling. Detta enligt bland annat en artikel publicerad i Journal of the American Medical Association (2021).
Personer som har genomgått irreversibla behandlingar och ångrar sig, har på senare tid använts som argument för att sluta erbjuda hormonblockande behandling för unga transpersoner. I en nyutkommen artikel i the Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism (2024) tillbakavisas tesen om att pubertetsblockerare fungerar som en inkörsport till vård som senare ångras. Enligt studien ångrade inte patienterna i studien sin könsbekräftande vård och ungdomarna som fått pubertetsblockerande behandling var benägna att vilja fortsätta med behandling senare i livet.
Snarare betonar detta vikten av tät uppföljning av de personer som ges hormonbehandling över tid
Här bör också betonas att om forskningen kring biverkningar av longitudinell hormonbehandling är bristfällig, vilket Dahlgren hävdar, är det i sig inte ett argument för att sluta att erbjuda behandling. Snarare betonar detta vikten av tät uppföljning av de personer som ges hormonbehandling över tid.
Frågan för dagen berör dock inte kirurgi eller hormonbehandlingar, men om hur vi kan göra tillvaron som transperson enklare i Sverige, genom ett lagförslag som många forskare och Hbtqia+-personer själva ställer sig bakom. Det gör vi dock inte genom att sprida påståenden om bisarra samband, utan genom att rösta ja till ett förslag som kan ge en minoritet bland oss större erkännande, bekräftelse och friare rättigheter i relation till att definiera sig själva.
Live Stretmo, lektor i barn och ungdomsvetenskap vid IPKL, Göteborgs universitet och anhörig till transperson