I dag pågår en diskussion om vilken slags stad Göteborg ska vara, inte minst om vi ska bygga i gammal stil eller med dagens arkitektur. Meningarna går isär. Enligt majoriteten i stadens stadsbyggnadsnämnd ska den övergripande inriktningen för Göteborgs stadsbyggande utgå från den traditionella kvartersstadens form och gestaltning. Detta kommunala direktiv ges till varje ny detaljplan och innebär att nybyggnation i centrala och halvcentrala lägen framöver ska ske efter ett och samma stadsbyggnadsrecept, hämtat från 1800-tal och tidigt 1900-tal och med en arkitektur som ser ”gammal” ut. Man menar att en majoritet av invånarna tycker bättre om det gamla än det nya.
Jag menar att denna hållning leder snett, inte för att kvartersstad eller gammal arkitektur i sig är fel eller fult men för att en sådan inte har generell relevans. Varje situation är unik. Den traditionella kvartersstaden med slutna kvarter har vid sidan av sina kvaliteter brister som vi inte kan bortse från i dag. Dagsljusförhållandena på gård och i lägenheter når sällan det som dagens statliga regelverk kräver. (Det finns en funktionell förklaring till att funktionalismen med sina luftigare stadsplaner slog igenom på 1930-talet). Idag vill man oftast exploatera ännu hårdare, med 8-10 våningar. Detta kräver mycket stora gårdar om dagsljuskraven ska tillgodoses.
Att en stad utvecklas och byggs ut över lång tid ger i sig goda förutsättningar för att den ska bli intressant
Göteborg är en stad i stadig tillväxt och ständig omvandling. Just nu grävs det och byggs vart man än ser. Nya byggnader, nya stadsdelar och inte minst en ny tunnel. Vad är det för stad vi bygger och vad är det i staden som påverkar vår upplevelse av den?
Att en stad utvecklas och byggs ut över lång tid ger i sig goda förutsättningar för att den ska bli intressant. Varje tid har sina särskilda behov; befolkningen ökar, industrin expanderar, kommunikationsmedlen utvecklas. Stadsbyggnadsidealen förändras och arkitekturen likaså. Denna utveckling bidrar till en av stadens främsta kvaliteter – mångfald och variation. Stadsdelar av olika ålder möter varandra med kontrasterande karaktärer och skalor vilket gör att de inte bara förstärker varandra. De berättar också stadens historia.
Torg och parker
En intressant stad har noder och målpunkter, skiftande densitet och flöden. Bullriga gator och tysta gator. Snabba gator och långsamma gator. Torg och parker. Att alla kvarter och gator måste ha butiker och restauranger i bottenvåningarna är en myt, även om man envist strävar efter detta idag. Dessa koncentreras hellre till de mest befolkade stråken, gärna kompletterade med enstaka butiker och restauranger på de lugnare bostadsgator som ofta ligger ett stenkast från stråken. Jämför till exempel med attraktiva Vasastan/Lorensberg.
En trivsam och klimatmässigt framsynt stad har stora och små parker och, så ofta möjligt, trädförsedda gator. Den har smitvägar att upptäcka, kanske rakt igenom halvoffentliga kvarter, där oväntade rum och upplevelser, avskärmade från stadsbruset, möter en. Jämför med Hackesche Höfe i Berlin eller Victoriapassagen/-gården i Göteborg.
Markera platser
Mångfald i arkitekturens uttryck är också en viktig tillgång. Märkesbyggnader, med särskild omsorg om gestaltningen, behövs för att markera viktiga funktioner i staden men också för att markera de platser och målpunkter som gör att staden blir begriplig och enkel att orientera sig i. Detta var man mer medveten om förr när stadshus, kyrkor, postkontor, läroverk med mera oftast fick en påkostad och pampig gestaltning och ett framskjutet läge i stadsbilden.
Göteborgs centrala delar har mycket av det ovan beskrivna. Vi har fantastiska stadsdelar som Haga, Kungsladugård, Norra Guldheden, Linnéstaden, Kålltorp, Vasastaden, Sandarna, Slottsberget, Eriksberg, Västra Nordstan, Bö och Johanneberg för att nämna några. De har till struktur både likheter och skillnader och alla har de såklart både kvaliteter och brister, och de speglar hur man under olika decennier sett på både stadsbyggnad och arkitektur. Detta ger Göteborg dess mångfald och särart, något som också de senaste årens tillskott av höga hus kommer att göra framåt i tiden, oavsett om man idag gillar det nya eller inte.
Är man pragmatisk i stället för dogmatisk förstår man att anpassa det man bygger till vad som är mest relevant för just den aktuella platsen, dess topografi och relation till omgivningen. Tillåt även det udda och oväntade. Då kommer vi att få en fortsatt varierad och upplevelserik stad, till glädje för såväl invånare som besökare. Allting handlar självklart om kvalitet, och om man bygger väl gestaltade hus med vackra detaljer och med gedigna material så spelar dessutom den valda ”stilen” mindre roll.
Peter Erséus, Arkitekt SAR/MSA