Ungdomar som grupp har alltid fascinerat mig. Deras förmåga att organisera sig och skapa radikal förändring går ingen obemärkt förbi, se på Fridays for future. Samtidigt finns det en annan aspekt av mig som förstår upprördheten hos min vän. Denna inställning sticker i ögonen. Jag jobbar inom HR och är inte främmande för frågor om arbetsprestation, förväntningar och kravställning. Trots att jag förstår henne är det även min fasta övertygelse att hon har fel.
Vilka är då generation Z? De är födda mellan 1997-2012, vilket innebär att de äldsta inom gruppen fyller 26 år i år. De är en växande grupp på arbetsmarknaden och beräknas utgöra 27 procent av arbetskraften i OECD-länderna år 2025. De är dessutom en grupp som växt upp i extrema tider. När det varit tider av ekonomisk tillväxt under denna period har det varit på rekordnivåer; börsen har nått All Time High vecka in och vecka ut, köpkraften likaså.
Betalar med arbetstryggheten
Efter en finanskris som påverkade hundratusentals hushåll kavlade svenskarna upp ärmarna och byggde upp det som tidigare raserades till nivåer som aldrig tidigare skådats. ”Gig-ekonomi” blev en term som många fick bekanta sig med, som i mångt och mycket kan ses som ett svar på vår snabbföränderliga värld. Denna anställningsform lovar inget men ger allt; du betalar med arbetstryggheten och får en större frihet.
Deloittes stora generationsundersökning talar sitt tydliga språk, generation Z vill ha mycket. Deras arbetsplats ska skapa mening och ta socialt ansvar, lönen ska vara bra, mångfald är viktigt, de sätter stor vikt vid utvecklingsmöjligheterna och vill kunna jobba hemifrån. Det är inte förvånande att det är just denna generation som startade diskussionen om ”quiet quitting” på TikTok, som kan ses som en revolt mot ”hustle culture” som tidigare generationer snarare levde efter. Quiet quitting går ut på att du jobbar dina timmar, presterar på en lägstanivå och sedan lämnar jobbet på jobbet. Hösten och vintern 2022 var begreppet ett hett samtalsämne inom affärsvärlden; Forbes, The Guardian, svenska debattspalter, ledarskribenter och globala storföretag har alla tagit ställning.
Quiet quitting går ut på att du jobbar dina timmar, presterar på en lägstanivå och sedan lämnar jobbet på jobbet
Att diskussionen ens uppkom grundar sig i att unga värderar worklife balance högt. Blir inte samtliga av deras behov tillfredsställda har de inga problem att lämna arbetsplatsen och söka sig en arbetsgivare som kan ge mer. Företag och samhället i stort hade inte varit där det är i dag utan individer som anammat hustle-kulturen; arbetet framför allt. När vi numera rynkar på näsan åt det och där den unga generationen tycks sky den som pesten är det rimligt att fråga sig själv ”vill de ens jobba?”.
Om vi höjer blicken är det glasklart. Hustle-kulturen vet vi skapat mer problem än nytta. Gig-ekonomin är bara ett av flera exempel på hur arbetslivet blivit mer individualistiskt. Att dagens unga kommer ut på arbetsmarknaden och sätter sig själv i första rummet går därmed att förstå. Stirrar vi oss blinda på att dessa unga tycks vara okej med att arbeta på en lägstanivå så går vi på myten om att ungdomar är lata. Kraven de ställer är varken förkastliga eller kontroversiella, tvärtom.
Hållbart arbetsliv
Om vi i stället ser till helheten är det uppenbart att arbetsgivare bara har att vinna på att skapa en arbetsplats som främjar det hållbara arbetslivet i form av att skapa goda möjligheter för worklife balance, kompetensutveckling och mångfald. Ekvationen är simpel; flexibilitet, hållbarhet och utvecklingsmöjligheter skapar engagerade medarbetare och vi vet av tidigare studier, av bland annat mätverktyget Glint att engagerade medarbetare levererar de bästa resultaten över tid.
Det är min fasta övertygelse att organisationer som inte är villiga att utvecklas inte heller kommer lyckas vara spelare för morgondagen. Vi borde i stället se med oro på siffrorna från Folkhälsomyndigheten som pekar på ökad stress bland alla i arbetsför ålder och de eventuella konsekvenserna av det.
Stämmer det då att de inte vill jobba? Jag ser det snarare som att de vill jobba på ett hållbart sätt och vet vad som krävs för det. Vi förväntas jobba längre än tidigare, vi förväntas orka längre. Det är dags att lyssna på vad generation Z faktiskt säger. De formas av samtiden och vill skapa bra förutsättningar för framtiden. Många lyckade bolag vet detta. Hållbarhet finns på agendan. Vi får inte glömma den interna hållbarheten när ämnet diskuteras. Viljan att må bra, skapa mening och utvecklas på jobbet får aldrig vara kontroversiell. Tack generation Z, för påminnelsen.
Lihini Wijesinghe Panabokke, personalvetare