I tider av ekonomisk kris personifierar hon nämligen den yttersta utsattheten. Strävsam, ansvarstyngd, sårbar. Jag kan inte bestämma mig för om jag är lättad över att hon äntligen får den uppmärksamhet hon förtjänar, eller förolämpad av att själv vara den man tar till för att på något vis förkroppsliga elände. Det här är naturligtvis inget nytt. Varken ensamstående mammor eller det faktum att kvinnor, om man vrider på resonemanget, faktiskt är de vuxna i rummet. Rent statistiskt.
Jag har varit ensamstående, eller fristående snarare, mamma på heltid i tio år. Tio år av att lämna och hämta på förskolan, vabba, packa matsäckar och köpa kalaspresenter. Av mysiga tv-kvällar och hopplösa trotsperioder. Tio år där allt ansvar legat på mina axlar och väldigt lite utrymme funnits för annat i livet. Men ändå. Tio år av sänkta axlar, av frihet och av total kärlek. Det var inte mitt val, men det var så det blev. Jag drog det längsta strået. Utan tvekan.
Jobbade deltid
I början jobbade jag deltid för att mäkta med vardagen, något som naturligtvis kommer att straffa sig den dag jag går i pension. Liksom det faktum att jag tog all föräldraledighet. Men det gick. Mycket tack vare att jag varit lyckligt lottad med en inkomst som möjliggjort det. Jag drog vagn i snömodd, köpte tumvantar på lunchen och sprang i skytteltrafik mellan köket och vardagsrumssoffan varannan minut på kvällarna för att kolla så att inte den lilla juvelen somnat medan jag lagade mat. Det var utmanande, intensiva och alldeles, alldeles underbara år. Idag är sagda juvel snart elva bast och vi kollar serier på kvällarna och pratar tack och lov om allt mellan himmel och jord med varandra. Kanske befinner vi oss i stormens öga, med en tonårstid runt hörnet. Men just nu, lugn.
Vad är det då som gör att den ”ensamstående” mamman är kvinnan på allas läppar, får allas sympatier och talas om med skräckblandad beundran? Lite som en karaktär i byrålådan att flasha för att göra politiska poänger. Kanske är hon bra att ha? Någon som alltid har det lite sämre än alla andra. Hur ska vi annars tolka det när verkligheten för kvinnor fortsätter att tala sitt tydliga språk och bristen på vilja att få till stånd förändring är uppenbar?
Den här skeva fördelningen får naturligtvis allvarliga konsekvenser för kvinnor, både för hälsan och för ekonomin
Enligt SCB består 16 procent av alla familjer av en ensamstående mamma med barn. Motsvarande siffra för män är 5 procent. Kvinnor lägger mer tid på matlagning, städning och tvätt och nästan dubbelt så mycket tid som män på tillsyn och omsorg om barnen. Kvinnor ägnar till och med mer tid åt omsorg om husdjuren och en kvart mer om dagen än män åt kontakt med släkt och vänner. Dock lika mycket tid åt trädgårdsarbete. Kvinnor tar även ut mer föräldraledighet och de vabbar oftare än vad män gör.
Männen å sin sida ägnar mer än dubbelt så mycket tid än kvinnor åt att planera hushållens ekonomi och tre gånger så mycket tid åt installationer och reparationer i bostaden. Elva minuter av dygnets timmar ägnar männen åt underhåll av fordon, medan endast blygsamma två minuter av kvinnornas tid går till samma syssla. De ägnar också mer tid åt att förvärvsarbeta, vilket sannolikt är orsaken till att de är borta mer från hemmet än kvinnor.
Skev fördelning
Vid en snabb överblick är det lätt att konstatera att kvinnorna generellt ansvarar för de tidsbestämda, dagligen återkommande sysslorna medan männen tar ansvar för sådant som sker mer sällan och går att planlägga efter eget huvud.
Den här skeva fördelningen får naturligtvis allvarliga konsekvenser för kvinnor, både för hälsan och för ekonomin. 2020 tjänade kvinnor 83 procent av männens inkomst och i juli 2021 var kvinnors sjukskrivningstal svindlande 83 procent högre än mäns. En av orsakerna till att fler kvinnor sjukskrivs är våld i nära relationer. Socialstyrelsen uppskattar att omkring 11 000 kvinnor sjukskrivs varje år till följd av detta. Andra orsaker är sämre arbetsmiljö och arbetsvillkor, men även bemötande av hälso- och sjukvården. Förutom ansvaret därhemma då.
Det är djupa mönster, traditioner och konventioner som ligger bakom hur det ser ut. Förändring kräver ett målmedvetet arbete med förståelse för könsroller och för vikten av jämställdhetsintegrering i allt vi gör. Utan jämställdhet mellan könen, ingen jämlikhet. Utan jämlikhet, mindre rättvisa i samhället.
Den ensamstående mamman är queen of fucking everything och det är fint att hon befinner sig i centrum av debatten. Men hon förtjänar bättre än så. Hon, och alla andra kvinnor, förtjänar att samhället presenterar fler reformer för rättvisa som kommer kvinnor till del. Slopat karensavdrag, individualiserad föräldraförsäkring och en prioritering av kvinnofridsfrågor vore en bra början. Falukorv i all ära.
Maria Arkeby, mamma och verksamhetschef för Tankesmedjan Tiden