Alla i det brittiska parlamentet verkar ha en tydlig bild av vad som borde hända med det brittiska utträdet ur EU.
Problemet är att ingen verkar intresserad av att kompromissa. Alla tycker att just deras linje borde vinna! Annars sätter de sig i ett hörn med putande underläpp och säger att de andra är dumma i huvudet.
De mest hårdnackade verkar inte ens förstå att avtalet med EU om att lämna unionen redan från början är en kompromiss. Att EU, som sitter på andra sidan bordet, också måste ha ett ord med i laget när britterna lämnar unionen.
Denna grundhållning är värdelös för den som vill ha en fungerande demokrati.
Riktigt värdelös.
Vanliga missuppfattningar
Här finns det två vanliga missuppfattningar om vad demokrati är för något. Den första handlar om att demokrati är ett system där alla får som de vill.
Så är det inte.
Den andra missuppfattningen handlar om att demokrati gör att alla betydande konflikter i ett samhälle upphör att existera.
Så är det inte heller.
Denna grundhållning är värdelös för den som vill ha en fungerande demokrati. Riktigt värdelös.
Demokrati är ett system som vi människor uppfunnit för att alla medborgare ska kunna göra sin röst hörd. För att vi ska slippa använda våld varje gång det uppstår en konflikt.
Men ett sådant system kräver att vi är beredda att göra kompromisser. Det kräver förhandlingar. Uppgörelser. Handslag. Utan detta går systemet i baklås. Och då väntar våldet lik förbannat runt hörnet.
Därför tillhör jag till exempel dem som hårdnackat försvarar uppgörelsen mellan Centern, Liberalerna och den röd-gröna regeringen. Alternativet såg vi ju i höstas, då oförmågan att kompromissa lamslog det politiska systemet.
Häromdagen fick vi ytterligare ett exempel. Det var i Europaparlamentet. En majoritet stoppade en omröstning om nya regler för vägtransporter inom EU. Reglerna är till för att jämna ut löner och villkor och förhindra social dumping.
Det godas fiende
De progressiva partierna röstade för. De konservativa och liberala röstade mot. Det gjorde även Miljöpartiets ledamöter. Men inte för att de ogillar sådana regler utan för att förslagen inte var tillräckligt radikala.
I sin vilja att få igenom just sin version av nya regler sade de alltså nej till en kompromiss. Resultatet blev att det kanske inte blir några nya regler över huvud taget.
Så blir det bästa det godas fiende.
Det är förstås viktigt med politiker som står upp för sina åsikter. Som har ett antal röda linjer som de inte kompromissar med. Men vi lever i ett polariserat samhälle. Viljan till kompromisser blir mindre.
Samtidigt som behovet av dem ökar.
Jesper Bengtsson
skribent och författare
