Nyligen dömdes en kvinna till 18 månaders fängelse för att ha hämtat ut ett paket som innehöll narkotika. Paketet var egentligen hennes pojkväns, men eftersom hon hjälpte honom ansågs hon skyldig enligt domstolen. Till saken hör att pojkvännen var kriminell och hon levde under hot från honom.
För ett par månader sedan kunde vi läsa om ett annat fall. En ledande figur i Göteborgs kriminella värld hade blivit så arg efter en omkörning att han sökte upp offret i dennes hem och hotade honom med en pistolattrapp. Detta ansåg domstolen skulle leda till fängelse i 15 månader, vilket hovrätten sedan sänkte till 10 månader.
Vi har alltså ett rättssystem där den som hämtar ut ett paket åt sin hotfulle pojkvän anses vara en värre brottsling än den som söker upp en totalt oskyldig person i dennes hem och vapenhotar. Ser vi även till de speciella omständigheterna i dessa båda fall framstår denna värdering som ännu märkligare.
På pojkvännens uppdrag
I ”paket-fallet” är det uppenbart att det inte är den dömda kvinnan som är den egentliga brottslingen. Även om hon visste att paketet innehöll narkotika är handlingen i sig inte särskilt allvarlig och den utfördes helt på pojkvännens uppdrag.
I ”omkörningsfallet” har vi i stället ett extremt allvarligt beteende. Den gängkriminelle hade via registreringsskylten sökt fram bostadsadressen och därefter åkt dit. Gärningsmännen, de var två, hade alltså noga tänkt igenom sitt agerande. För brottsoffret måste det ha framkallat svår dödsångest att plötsligt bli konfronterad av våldsamma galningar. Beteendet är dessutom samhällsskadligt genom att det skapar oro och rädsla ute i trafiken.
Frågan blir då hur domstolen kan anse det mer allvarligt vad den unga kvinnan gjorde när hon hämtade ut ett paket än vad den gängkriminelle gjorde mot en oskyldig. För allmänheten framstår det som väldigt underligt.
Här kommer nu ett antal juridiska experter att säga att ”Enligt lagen så … och vill du ändra på lagen ska du vända dig till politikerna". Ja, det finns en del att göra på lagområdet. Vi har skevheter i straffskalor och det är politikerna som beslutar om dessa.
Ska vapenhotet som utfördes i omkörningsfallet bedömas som vilket gruff som helst, trots att det utfördes av en person med enormt våldskapital och mot en helt oskyldig person?
Fast det är långt ifrån hela bilden. Frågor om uppsåt och vilket ansvar en person har i ett händelseförlopp är exempelvis ingenting som politikerna stiftar lagar om. Ska en person anses skyldig till narkotikabrott när det varken var hennes narkotika eller hon som initierade gärningen? Ska vapenhotet som utfördes i omkörningsfallet bedömas som vilket gruff som helst, trots att det utfördes av en person med enormt våldskapital och mot en helt oskyldig person? Detta är bedömningar som domstolarna själva har att göra.
Här följer de tyvärr en praxis som har blivit föråldrad. Domstolarna sitter fast i en ideologi som hämtar inspiration i 1900-talets idéer om antiauktoritet, samhällsvård och omhändertagande av ”olycksbarnen” som hamnat på brottets bana. Det är detta som gör att fängelse hela tiden undviks och brottslingar ges chans på chans i all oändlighet. Allt medan vanligt folk som fredar sig själva eller som begår ett enstaka brott låses in utan pardon – för de borde ju veta bättre.
Begränsar sina liv
Detta märkliga synsätt, där brottsoffret har ett större moraliskt ansvar än brottslingen håller inte längre. Kriminella strukturer infiltrerar hela vårt samhälle idag. Vi har i dag en generation som inte vågar röra sig fritt utomhus. Unga, gamla, kvinnor och män, anpassar och begränsar sina liv. Företag, myndigheter och experter larmar och beskriver hur brottsligheten påverkar deras verksamheter och kostar enorma summor.
Denna verklighet måste snart tränga in även i våra domstolars medvetande. Tyvärr gör avsaknaden av moralisk kompass hos våra domstolar att de snarare är en del av problemet än en del av lösningen.
Om vi ska kunna vända detta är ett första steg att domstolarna börjar ta ansvar för sina beslut. Det är domstolen och ingen annan som beslutar vem som ska skickas till fängelse och hur länge. Deras beslut är också samhällets signal om vad som är rätt och fel. När en ung kvinna skickas i fängelse längre tid för en paketuthämtning än en gängkriminell som utgör en uppenbar samhällsfara är det inte ett resultat av politiska beslut. Det är domstolarnas egna omoraliska ideal som får dessa följder.
Daniel Claesson, liberal debattör