Ett flertal studier visar att den emotionella smärtan av att förlora sitt husdjur kan vara lika långvarig och svår som den när man förlorar en älskad människa i sitt liv. Katter är mycket känsliga djur som har förmågan att bilda starka känslomässiga band med sina ägare. De är intuitiva varelser som känner och ser våra känslor och reagerar därefter. Faktum är att forskning visar att katter har en liknande hjärnstruktur som oss människor och har förmågan att uppleva känslor som glädje, rädsla och sorg. Det finns många ryktbara exempel på katter som sörjer förlusten av sin husse, och till och med visar tecken på depression och ångest. Alla detta har jag självt bevittnat med min kära katt Stella.
Stella var inte bara en katt för mig; hon var min bästa vän. I tider när ingen annan lyssnade eller förstod, då var hon där för att ge ett öra och en mjuk tass. Hon hade ett alldeles unikt sätt att förstå mina känslor, och hennes spinnande kunde stilla även de mest turbulenta stormarna i mitt sinne. Hon var en ständig närvaro i mitt liv. Ensamheten och sorgen jag ibland kände kunde hon döva med en sekunds närvaro vid min sida. Jag förstod nog aldrig riktigt vidden av hennes närvaro förrän tystnaden kom.
I tider när ingen annan lyssnade eller förstod, då var hon där för att ge ett öra och en mjuk tass
När Stella somnade in verkade världen sluta snurra. Tomheten i mitt hjärta har varit överväldigande, och tårarna slutar inte rinna. Att förlora henne har inneburit att jag har förlorat en del av mig själv, en del av min själ som jag aldrig kan få tillbaka. Trots min sorg har få förstått hur djup och verklig min saknad har varit. De flesta har bemött det likgiltigt, andra nonchalant, vissa har bemött mig som svin. Frågorna har varit många. ”Kan man vara så ledsen att en katt har dött?”, ”Du kan inte vara så ledsen över det” och ”Det är bara ett husdjur”. Min smärta var inte giltig, som om min relation med Stella inte var viktig. Att folk har mage. Om man sade ”Men det är ju bara din farmor. Hon var ju redan gammal”, då hade människor reagerat med vrede. Folk har sett ner på min sorg bakom min rygg. Det är ingen avundsvärd egenskap.
Känslomässiga band
Det är dags för samhället att erkänna vidden och djupet av det känslomässiga band som finns mellan människor och deras djurkamrater. De är mer än en lurvig varelse; vi talar om levande varelser med färgstarka personligheter, känslor och förmågan att älska. Vi måste hedra den kärleken, även i döden.
Bristen på förståelse och empati vid förlusten av en katt kan leda till känslor av isolering och skam för den sörjande ägaren. Var inte ett svin. Förminska inte en människas sorg. Stötta din vän i sorg. Om just du börjar med det är det ett steg närmre ett mer gemytligt och empatiskt samhälle - det mår vi alla bra av.
Rasmus S Andersson, student