I mitt arbete som psykiatriker träffar jag många tonåringar som har en adhd-diagnos sedan tidigare. De största problemen de vittnar om att de har i vardagen är just svårigheter att koncentrera sig. Att diagnosen upptäcks tidigt är viktigt för att barnen ska få rätt stöd och jag har sett otroligt fina exempel på hur behandlingar för adhd har hjälpt barn att få ett bättre liv där de både presterar bättre och får bättre relationer.
Samtidigt finns det fler tillstånd som orsakar koncentrationssvårigheter, och ett alltför snävt fokus på adhd kan göra att vårdgivare missar att andra hälsotillstånd kan ligga till grund för barnets problematik.
Ett av många fall
Ett exempel från min egen mottagning är när jag för några år sedan träffade en ung tjej som hade en adhd-diagnos sedan tidigare. Hon var hemmasittare, hade svårt att fungera i skolan och beskrev att hon hade svårt att koncentrera sig. Men efter en grundlig psykiatrisk bedömning kom vi fram till att hon hade en depression och med en annan behandling och medicinering kunde flickan bli återställd. Det är ett exempel som visar hur viktigt det är att inte snäva in sig på en initial diagnos. Flickan i det här fallet är bara ett av flera liknande fall jag har stött på i mitt arbete.
Symtomen för en depression hos en tonåring kan dessutom skilja sig mot hur en depression tar sig i uttryck hos en vuxen.
Symtomen för en depression hos en tonåring kan dessutom skilja sig mot hur en depression tar sig i uttryck hos en vuxen. Ett barn som lider av depression kan, precis som en deprimerad vuxen, ha svårt att sova, svårt att koncentrera sig och ha svårt med maten, men de kan dessutom, eller istället, vara utåtagerande, högljudda och konfliktsökande. När fokus enbart är på adhd riskerar depressionen att missas.
Depression är inte den enda diagnosen som kan misstas för adhd. Ett annat exempel är ångestproblematik såsom generaliserat ångestsyndrom, OCD eller social ångest. Oro och ångest kan till exempel leda till att man har svårt att koncentrera sig, och har fysiska symtom som trötthet och ont i magen. Det kan på sikt leda till att ett barn blir hemmasittare, något som ofta förknippas med neuropsykiatriska diagnoser. Även långvariga sömnproblem kan leda till att barn blir utmattade och inte klarar av skolan, eller att de varit med om trauman som har orsakat posttraumatiskt stressyndrom.
Större medvetenhet
Medvetenheten om adhd har blivit större i samhället, vilket gör att fler vänder sig till vården för att göra en utredning. I takt med att fler får diagnosen får vi också fler människor i vår bekantskapskrets som har adhd, och det är inte ovanligt att personer vill utredas efter att vänner och bekanta som man tycker liknar sig själv har fått diagnosen.
Under de senaste åren har det också publicerats mer information om adhd i poddar, böcker, radioprogram och sociala medier. Informationen är också mer lättillgänglig än vad den har varit tidigare. Det här är både på gott och ont. Ökad information är bra för de som söker vård som annars inte hade gjort det, och för de som får en adhd-diagnos och blir hjälpta av det. Men det innebär också en risk för att psykiatriska diagnoser, såsom depression, inte upptäcks.
Att medicinera mot adhd kommer inte att bota en depression eller ångestproblematik.
Att depressioner och ångestsyndrom lämnas obehandlade kan på sikt få allvarliga och långvariga konsekvenser. Risken för suicid ökar och för barn kan det få stora konsekvenser om depression eller ångestproblematik leder till att man hamnar efter i skolan.
Att medicinera mot adhd kommer inte att bota en depression eller ångestproblematik. Därför bör fokus hos vårdgivare i första hand ligga på att utesluta, eller behandla, psykiatriska diagnoser som exempelvis depression innan man går vidare och gör en adhd-utredning. Adhd-utredningarna är fortfarande väldigt viktiga, men jag vill uppmana mina kollegor att även vara öppna för att det kan röra sig om andra diagnoser. På det sättet ökar vi sannolikheten att barn och tonåringar får rätt behandling.
Viktorija Milosevska, överläkare i psykiatri