Barnlösas goda avsikter, planering och längtan kan alltså inte stå över den biologiska process som ett separationstrauma innebär för barnet, skriver debattören.
Barnlösas goda avsikter, planering och längtan kan alltså inte stå över den biologiska process som ett separationstrauma innebär för barnet, skriver debattören. Bild: Sven Lindahl/SVT Press

Förespråkarna för surrogatmödraskap bortser helt från barnets perspektiv

Oavsett noggrann planering kvarstår faktum: barn som skaffas på detta sätt skiljs från sin biologiska moder och blir utifrån barnets perspektiv övergivet. Därmed utsätts barnet för ett separationstrauma med alla de biologiska reaktioner det väcker i barnet, också vid surrogatmoderskap, skriver Susanna Johansson.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Slutreplik

27/6 Blanda inte ihop värdmödraskap och adoption

20/6 Både surrogatmödraskap och adoption drivs av egoism och bör förbjudas

Både surrogatmödraskap, det som kallas "värdmödraskap" i repliken på min text, och adoption är planerade processer, med skillnaden att man vid adoption inte alltid vet vem modern är, eller i förväg vet vilket barn som blir tilldelat. Även barn som under en period ligger i kuvös får liknande men, enligt forskning.

Forskning inom utvecklingspsykologi visar att barn som skiljs från sin biologiska mamma upplever trauma, se bland annat forskning av Viorts, Bowlby, Chamberlain, Maduro, Mahler och Clothier. Separation är en av de listade orsaker som bidrar till Adverse Childhood Experiences (ACE), ogynnsamma barndomserfarenheter, vilket ökar risken för svårigheter i livet, se forskning om ACE studies.

ANNONS

Dock är det något bättre vid surrogatmödraskap i fall, vilket omnämns i repliken, där den biologiska mamman finns inom samma släkt eller hushåll och därmed förblir i barnets närhet. Men, även då kvarstår konsekvensen: bebisens biologiska moder, och därmed primära vårdgivare byts ut, vilket är orsaken till separationstraumat. Också kallat ”relinquishment” inom forskning.

Ert val att sätta barn till världen, som rent biologiskt föds till sämre förutsättningar, är ett val era barn kanske lever med konsekvenserna av livet ut.

Barnlösas goda avsikter, planering och längtan kan alltså inte stå över den biologiska process som ett separationstrauma innebär för barnet.

Ert argument att dessa föräldrar har genomgått en jobbig process som infertila styrker ytterligare poängen i min debattartikel – om inte föräldrar bearbetar traumat kring sin infertilitet, innan barnet kommer, påverkar deras trauma också kvaliteten på föräldraskapet. Barn som genomgår ett separationstrauma påverkas negativt och är därför i behov av extra mycket omsorg, och det av emotionellt skickade föräldrar som har kunskap om hur ett separationstrauma påverkar barnet psykologiskt, emotionellt och gällande anknytning och känsla av trygghet.

Era argument saknar det mest basala i föräldraskapet – barnperspektivet! Ert val att sätta barn till världen, som rent biologiskt föds till sämre förutsättningar, är ett val era barn kanske lever med konsekvenserna av livet ut.

Därmed är ett altruistiskt surrogatmödraskap inte bättre för barnet, bara för kvinnan som bär barnet. En altruistisk handling för barnlösa, utifrån ett barnperspektiv, är att ansöka om att bli familjehem.

ANNONS

Susanna Johansson, socialsekreterare och poet

ANNONS