I handlingsplanen konstateras att det ska satsas särskilt på målgruppen 10-16 år, och att detta görs bäst genom att stärka och garantera befintlig, fungerande verksamhet, i samverkan med det befintliga civilsamhället (t.ex. föreningar). Gott så, det håller vi med om.
Det blir dock förvirrande när verksamheterna i området i praktiken inte har en budget som täcker hela verksamhetsåret, utan får förlita sig på externa medel för att täcka luckorna. Särskilt när föreningslokaler sägs upp, folkhögskolans framtid är oviss, medborgarkontor stängs ned och annan social service lyser med sin frånvaro.
Vad som verkar ligga till grund för denna situation är det fenomen som Johannes Lunneblad & Ove Sernhede beskriver i sin essä i Tidskrift för samhällsanalys; ”Från välfärdsstat till partnerskap. Om förskjutning av makt och ansvar i ”särskilt utsatta stadsdelar” (2022). Det vill säga, att finansiering och genomförande av samhällsnyttiga satsningar ska lösas genom olika former av partnerskap, framför allt med de kommunala bostadsbolagen som drivande aktör.
Välja vem de finansierar
I Göteborgs Stads handlingsplan fastställs att det är viktigt att inte starta parallella processer utan att bygga på det som fungerar och fylla på där det saknas insatser. Men genom att överlåta makt och ansvar till vinstdrivande bostadsbolag, är vår oro att detta blir svårt att säkerställa. Eftersom de kommunala bostadsbolagen kan välja vem de finansierar, då de inte har några juridiska skyldigheter att ge alla samma möjligheter.
Vi ser det tydligt nu när exempelvis MiniMix (fritidsgården för mellanstadiebarn), en mycket uppskattad och väl fungerande verksamhet, inte får något förlängt finansiellt stöd av Bostadsbolaget och därmed står utan en stor del av den budget som krävs för att täcka behoven i området. Grundproblemet här är att staden inte har stått för en tillräcklig basbudget från första början.
Samtidigt som vi ser en osäkerhet kopplad till våra verksamheter, känner boende i området en osäkerhet kring vad som ska hända när området byggs om och renoveras. Satsningar som förvisso är nödvändiga, men som lyfter en rad frågetecken.
Vi vet av erfarenhet att den typen av upprustningar alltid är förknippat med hyreshöjningar
Vad kommer att hända med hyrorna? Vi vet av erfarenhet att den typen av upprustningar alltid är förknippat med hyreshöjningar. Kommer alla som bor i området idag att ha råd att bo kvar? Och vad händer med de verksamheter, föreningar och butiker som inte finns med i planeringen för framtidens Hammarkullen?
I AB Framtidens strategi för utvecklingsområden 2020-2030 formuleras målet något annorlunda än i Göteborgs Stads handlingsplan; det uttalade målet är att höja attraktiviteten för områdena för att därigenom nå ”affärsmässig nytta”. Och i slutsatsen av sin studie konstaterar Lunneborg & Sernhede att ”bostadsbolagen är primärt intresserade av vad som kan bidra till att höja attraktionskraften för området för att på så sätt locka resursstarka familjer och individer att flytta dit.
Detta skapar såklart en oro kring att vi står inför en gentrifieringsprocess. Hur garanterar staden att de människor och verksamheter som redan finns och lever här, inte kommer att trängas bort när attraktiviteten ska höjas? Som kommunalt bolag bör rimligtvis även Bostadsbolaget ta hänsyn till de riktlinjer som dragits upp av Göteborgs Stad.
Möjligheten att påverka
En annan viktig aspekt av Göteborg Stads handlingsplan, är att den identifierar inflytandet i det lokala samhället och möjligheten att påverka som avgörande för känslan av trygghet och tillhörighet. Vår vilja är att detta tas på allvar när området förändras, utgångspunkten måste vara perspektiven, behoven och önskemålen som finns bland de människor som lever här nu, och som har skapat det Hammarkullen som är ett område att vara stolt över.
Vi vill, i enlighet med Göteborgs Stads handlingsplan, bevara det starka civilsamhälle som boende och verksamma i Hammarkullen har byggt upp över tid. Detta innebär att:
– Satsningar måste ske på befintliga verksamheter.
– Staden måste stå för en tillräcklig budget, utan att lämna över makt och ansvar på externa aktörer.
– De boende i området måste få ta del av den upprustning som planeras, utan att tvingas bort av ekonomiska skäl.
Renée Danielsson, Advisory Board Hammarkullens bollklubb, boende
Kina Thorsell, tidigare rektor på Angered folkhögskola i Hammarkullen
Ebba Hermelin, skolkurator i Hammarkullen sedan 26 år
Ola Terlegård, ordförande lokala hyresgästföreningen Bredfjäll Gropens gård