Sjukhuset i Lidköping ska stängas. Lokalt råder stor ilska och bestörtning, knappt 100 000 personer berörs i form av längre avstånd till vård och risk för fördröjd behandling av livshotande tillstånd. Ytterligare en konsekvens av det nu aktuella beslutet är att hematologin i hela Skaraborg försvinner då den fungerande delen av verksamheten till dags datum varit förlagd till Lidköping. Nu slutar all personal. Beslutet är inte unikt utan snarare en, under lång tid pågående, centrering av resurser från landsbygden till storstäder.
Lidköping var, för drygt ett decennium sedan, ett sjukhus med regionens kortaste väntetider på akuten, korta operationsköer, Sverige-topp bland AT-läkarnas bedömning av utbildningsnivån och, inte minst, en budget i balans. En sådan verksamhet borde utgöra en våt dröm för varje landstingspolitiker och något att lära av.
Undermålig ledning
I stället har en kontinuerligt undermålig ledning i Skaraborg med täta byten av sjukhuschefer avlöst varandra. Kortsiktighet, dålig lokal förankring och okunskap om vad som påverkar verksamheten på golvet har varit honnörsord. Även KSS (Sjukhuset i Skövde) har tagit skada av den dåliga styrningen under denna tid med bemanningssvårigheter både på läkar- och sköterskesidan och med stort antal stängda vårdplatser som följd.
Samtidigt som man lägger ner sjukhus har man byggt ett närmst palatsliknande Regionens hus vid Nils Ericsons-platsen. Liknande regionhus finns i i Skövde, Vänersborg och Mariestad med flera städer, totalt åtta stycken. Man betalade länge hyra för för sjukhusen i Strömstad och i Vänersborg, fastigheter där ingen regionledd sjukvård bedrivs. Därtill en stor administrativ överbyggnad som tar resurser från den direkta patientvården och en oerhörd resurskoncentration till storsjukhusen i Göteborg.
Processen att stänga sjukhuset i Lidköping har dessutom skötts på ett direkt nedlåtande sätt från sjukhusstyrelsen där medarbetarna, via lokalradio och sociala medier fått besked om de har sitt jobb kvar
Gemensam nämnare för miljardrullningen är att den på inget vis kommer vare sig bohuslänningar eller skaraborgare till godo. I stället erbjuds, utanför Storgöteborg, tre länssjukhus (SÄS, NÄL, KSS) som alla är kraftigt underbemannade och underbudgeterade för sitt uppdrag, med tillhörande dygnsvård på akutmottagningarna. Lägg till en primärvård som inte heller den förmår anställa eller behålla sin medarbetare och som på flera ställen är helt beroende av stafett-läkare, kraftigt underdimensionerad för sitt svällande medicinska uppdrag utifrån senaste årens ökande mängd av regionala medicinska riktlinjer.
Processen att stänga sjukhuset i Lidköping har dessutom skötts på ett direkt nedlåtande sätt från sjukhusstyrelsen där medarbetarna, via lokalradio och sociala medier fått besked om de har sitt jobb kvar. Vi ser ett politikerskrå som talar om ”skalfördelar” och ”kompetens-centrering”. Tyvärr har väldigt få av de beslutsfattande politikerna kunskap om den verksamhet de bestämmer över.
Nöjda med beslutet
Vi hör regionstyrelsens ordförande i början av året öppet deklarera att akuten i Lidköping ska vara kvar. Alla etablerade partier inklusive folkrörelsepartiet Socialdemokraterna och landsbygdspartiet Centern är nöjda med beslutet. Som av en händelse är Sverigedemokraterna å andra sidan lokalt mycket aktiva på sociala medier och i lokaltidningen och gör stort nummer av att de inte fick vara med i beslutsprocessen. Sådant glömmer folk inte inför nästa val.
Därtill har sjukhusledningen själva gjort en risk- och konsekvensanalys av sitt eget beslut. Analysen visar att det är stor risk för förlängda vårdtider med tillhörande försämrad kvalitet. Man konstaterar att ambulanssjukvården inte kommer mäkta med sitt uppdrag, att patientsäkerheten är hotad och att det ekonomiskt, inte på kort sikt kommer löna sig. Att fullfölja ett beslut när så många varningslampor lyser rött framstår som direkt oansvarigt.
Snedfördelade resurser
Så blir Lidköping en del av det vi ser i samhället i stort: ökade klyftor mellan stad och landsbygd, snedfördelade resurser, beslut tagna långt bort från dem det berör, vi och dom. Ska du bo på landet så se till att hålla dig frisk.
Är det så här ”verklighetens folk” i Bohuslän, Dalsland eller västra Skaraborg vill och förtjänar att ha sin sjukvård utifrån dyrt inbetalade skattepengar? Jag tror inte det.
Anders Bergdahl, läkare, tidigare anställd i Lidköping