Magdalena Anderssons Almedalstal var en skriande påminnelse om varför jag inte är Socialdemokrat. Misstänkliggörandet av ”höginkomsttagare” som en grupp i motsats till ”vanligt folk” är att sätta grupper mot varandra på ett sätt som inte är värdigt en partiledare för landets största parti. Att man väljer att utbilda sig och sträva i arbetslivet ska belönas av samhället, inte straffbeskattas och ses ned på.
När man skiljer mellan ”vanligt folk” och ”höginkomsttagare”, som Socialdemokraterna gör, hur försonar man då detta med faktumet att de flesta yrkesgrupper, som poliser, sjuksköterskor, lärare, läkare, VVS:are, montörer, ekonomer, ingenjörer och programmerare någon gång under sitt yrkesliv tjänar så att man behöver betala statlig inkomstskatt?
Att sätta människor emot varandra på det här viset och tala om rättvisa är ohederligt.
Du utbildar dig, tar studielån och väljer att missa flera årsinkomster för att du satsar på din framtid. Därefter jobbar du några år och får kompetens och erfarenhet, för att mötas av politiker som kallar dig för ”höginkomsttagare” som minsann ska ”göra rätt för sig”. Att sätta människor emot varandra på det här viset och tala om rättvisa är ohederligt.
Högt skattetryck
Vi har redan idag ett progressivt skattesystem som gör att man betalar mer i både procent och kronor ju mer du tjänar. Dessutom slår våra välfärdsförsäkringar som föräldraförsäkring, sjukförsäkring, A-kassa, pensionsinbetalningar i taket så att du och din arbetsgivare betalar in mer än vad man har rätt att få tillbaka om man en dag behöver nyttja välfärdssystemet.
Sverige har bland världens högsta skattetryck och det kan bli problem när marginalskatten är ihållande hög, vilket alltså händer när den statliga inkomstskatten träder in och när jobbskatteavdraget trappas av, vilket kan liknas vid en kvarvarande dold värnskatt. Den kan påverka viljan att arbeta och utbilda sig för bättre karriärmöjligheter negativt – och staten skulle i många fall rentav kunna tjäna på att sänka skattesatsen.
Alla ska kunna jobba, utbilda sig, välja att ta ett extrapass och på så sätt få tillräckligt i plånboken för att uppnå större frihet och egenmakt.
Detta hände till exempel med den ökända värnskatten, vilken vi Liberaler kämpade för att avskaffa och lyckades med. Samhället har förlorat långt över 200 miljarder kronor till följd av värnskatten. Det är värdet på det arbete som inte utförts. Reformen var självfinansierad i högre utsträckning än beräknat enligt Svenskt Näringsliv. Sverige har alltså tjänat på att skatten avskaffats. Mer pengar till statskassan och mer pengar i plånböckerna. Institutet för Arbetsmarknads- och Utbildningspolitisk (IFAU) utvärdering har kommit fram till att även avtrappningen av jobbskatteavdraget som Socialdemokraterna införde 2016 kan tas bort utan att kosta staten något.
Ingen ful strävan
Sänkt skatt på arbete ger positiva effekter på sysselsättning och produktivitet – vilket är grunden för vår starka välfärd och Sveriges välstånd.
Socialdemokrater brukar ibland ryta till och mena att det är orättvist att det är mindre skatt på kapital än arbetsinkomst. Jag håller med. Men min lösning är istället att sänka skatten på arbetsinkomst. Alla ska kunna jobba, utbilda sig, välja att ta ett extrapass och på så sätt få tillräckligt i plånboken för att uppnå större frihet och egenmakt.
Den stora orättvisan i mitt Sverige är att den som inget har med sig från sin familj eller släkt idag har så otroligt mycket svårare att göra sin egen livsresa än den som föds med kontakter och kapital. I mitt Sverige ska alla kunna leva på sin lön, vare sig man vill utbilda sig eller inte. Man ska kunna spara ihop ett kapital för att förverkliga sina drömmar. Det är jämlikhet i möjligheter på riktigt och det går att uppnå samtidigt som vi säkrar ett skyddsnät utan hål för den som faller.
Det är inte fult att sträva efter att bli ”höginkomsttagare” och man kan vara högst ”vanlig” för det. Men jag antar att det är skillnaden mellan mig och Socialdemokraterna – de som väljer att utbilda sig och sträva i arbetslivet ska uppskattas, inte straffbeskattas och ses ned på.
Cecilia Rönn (L), ekonomisk-politisk talesperson och riksdagsledamot