Slutreplik
6/9 Studenter vill ha utbildningar som faktiskt leder till jobb
29/8 Personer som utbildar sig inom humaniora blir inte alls arbetslösa
”Det är ett faktum att vissa typer av utbildningar leder till jobb i högre utsträckning än andra”, hävdar Ulrika Wallén, policyexpert för högskolepolitik på Svenskt Näringsliv i en replik på mitt inlägg om humaniora och arbetsmarknaden.
Så kan det förstås vara. Men det jag pekar på är att humaniorautbildningar, utifrån missvisande matchningsstatistik, pekas ut som stående långt från arbetsmarknaden. Ryktet som Svenskt Näringsliv gärna sprider, om ”hobbykurser” som leder till arbetslöshet, är helt enkelt felaktigt.
Ett annat viktigt faktum värt att påminna om i sammanhanget, är att universitet och högskola inte enbart förväntas fylla arbetsmarknadens behov. Enligt Högskolelagen ska högre utbildning i Sverige bidra till breddad rekrytering och livslångt lärande, studenterna ska ha inflytande över utbildningen och forskare ska, enligt principen om akademisk frihet, fritt få välja forskningsproblem och metoder.
Hur mycket resurser som än riktas mot STEM (naturvetenskap, teknik och matematik) kommer inte alla studenter att vilja söka sig dit
Valfriheten har varit en viktig grundbult i det svenska utbildningssystemet. Vi lär för livet, inte bara för arbetet. Och människor arbetar som bekant alltmer sällan med samma sak under hela förvärvslivet. Men både utbildningsministern och Svenskt Näringsliv verkar ha fastnat i en industriell 1900-talslogik och därför blir förslagen både bakåtsträvande och kortsiktiga.
Hur mycket resurser som än riktas mot STEM (naturvetenskap, teknik och matematik) kommer inte alla studenter att vilja söka sig dit. Och STEM kan inte ensamt ta sig an samhällsutmaningarna. För att nå resultat behöver gränser och hierarkier mellan olika kunskapsområden snarare luckras upp.
AI, för att bara ta ett aktuellt exempel, handlar inte bara om teknik, utan lika mycket om språk. Pandemihantering fordrar, vilket blev tydligt under coronautbrottet, inte bara kunskap i biologi och medicin, utan också i historia.
Humanistiska utbildningar tycks sällan leverera de snabba, entydiga svar som politiker och näringslivsföreträdare så ivrigt efterfrågar. Men de erbjuder en helt avgörande kompetens för att lösa komplexa problem – förmågan att formulera relevanta, kritiska frågor. Något allt fler arbetsgivare inser värdet av.
Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap och Dekan vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet