Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Skolinspektionen lyfter vikten av att undervisningen ska vara ”tillgänglig” för alla elever. Det låter ju vettigt men vad betyder begreppet ”tillgänglig” i undervisningssammanhang?
SPSM:s definition är att ”lärarens undervisning ska utgå från elevernas olika behov.” Undervisningen ska alltså anpassas efter den ”variation av elever” som tar del av den.
På Skolverkets webbplats beskrivs hur detta kan gå till nämligen genom att läraren erbjuder eleverna ”olika sätt att ta till sig, bearbeta och visa kunskaper på” genom att ”erbjuda en variation av arbetssätt och redovisningsalternativ”. Undervisningen och tydligen även examinationerna – ska alltså differentieras och se olika ut för olika elever i ett och samma klassrum. Digitala verktyg ska erbjudas, så som rättstavningsprogram, talsyntes och inlästa läromedel och Skolverket rekommenderar även att lärare delar ut nivåanpassade uppgifter och texter ”för att möta elevers olika förutsättningar”.
Felaktig idé
Undervisning har blivit ett smörgåsbord. Vad värre är saknar konceptet differentierad undervisning – där läraren föreslår olika alternativ till olika elever – vetenskaplig grund. Den bygger på den felaktiga idén om att vi människor har olika sätt att lära – en idé som ofta brukar maskeras bakom begreppet ”behov”, något som kognitionsforskare världen över gång på gång har visat är en neuromyt. Tyvärr har svenska skolmyndigheter ändå anammat idén om olikhet som norm i klassrummet och sprider konceptet med differentiering i sitt material och sina rekommendationer.
Föreläsare, entreprenörer och skolföretag är inte sena att hänga på. En differentieringsvåg har svept in över skolsverige där lärare sitter i kollegiala lärande-konstellationer, läser och diskuterar lärarhandledningar där de får lära sig att designa undervisning efter elevers olikheter. Skolor köper in dyra kurser där lärarna får träna på att differentiera på olika nivåer så att undervisningen blir ”tillgänglig” för alla elever och möter eleverna ”där de är”.
En skolmyndighet bör vara påläst och inte rekommendera metoder som kognitionsforskare dömt ut som ovetenskapliga
Att skolmyndigheterna stöttar en sådan ovetenskaplig kunskapssyn och understödjer en sådan marknad är allvarligt av flera skäl. Dels för att modellen saknar vetenskapligt stöd. En skolmyndighet bör vara påläst och inte rekommendera metoder som kognitionsforskare dömt ut som ovetenskapliga. Det är pinsamt, i synnerhet som de fått i uppdrag av regeringen att ”storstäda” och rensa bort allt material som inte vilar på vetenskaplig grund.
Men det skapar också problem vad gäller elevernas kunskapsutveckling. Lärare luras in i arbetssätt som på sikt riskerar att skapa stora kunskapsklyftor mellan elever. För vad händer när svagare elever väljer bort den svåra och ansträngande läsningen och får ”lyssneläsa” eller se på filmklipp i stället? Dessa barn kommer att halka ännu mer efter sina skolkamrater.
Orsaka kaos
Med den ”smörgåsbordspedagogik” Skolverket rekommenderar riskerar lärandet att anpassas bort för elever i behov och de kommer att lämnas ensamma i sitt lärande, eftersom ingen lärare kan leda ett klassrumsarbete där alla jobbar med olika saker. För att inte tala om det kaos en sådan klassrumsmodell riskerar att orsaka i redan svaga, stökiga klasser i behov av tydligt lärarstöd.
Lektionens styrka, det vi förr kallade klassundervisning – en sammanhållen aktivitet där läraren berättar, visar och förklarar i helklass och leder eleverna genom ett nytt ämnesområde genom gemensamma diskussioner, övningar och uppgifter – urholkas. Trots att den, till skillnad från differentieringen, har starkt stöd i vetenskapen.
För att hårdra det: Med skolmyndigheternas tillgänglighetsmodell skulle jag kunna stoppa in min sexåring i gymnasiets fysikkurser – det är ju bara att anpassa undervisningen efter hennes nivå så att den blir ”tillgänglig” för henne. Det låter befängt. Och det är det också.
Lärarledd undervisning
Undervisning ska inte vara ”tillgänglig” för alla och envar. Det är en felaktig syn på lärande. Kunskap är inget äpple på en gren som sitter för högt upp för vissa, vilket kan avhjälpas genom att läraren ställer fram en stege. Undervisning är en lärarledd, sammanhållen, kumulativ kunskapsprocess och den ska ligga på rätt nivå enligt en nationell standard.
Elever som upplever undervisningen som ”otillgänglig” ska få extraträning så att de kan hänga med, inte erbjudas differentieringar och nivåsänkande anpassningar. Det är att svika elever i behov och spara pengar åt snåla politiker och huvudmän som inte vill punga ut med extrastödet.
Filippa Mannerheim, lärare