Replik
3/9 Om du vill äta en räkmäcka – gå inte till Feskekörka
Signaturen ”Jättebesviken” skriver ”Vi lämnade Göteborgs nya skaldjurspalats hungriga, törstiga och med ett riktigt trist födelsedagsminne”.
Jag har just ätit i fisk- och skaldjurstemplet; jag lät mig inte avskräckas av ”Jättebesvikens” iakttagelser, ej heller av en välkänd göteborgskåsörs utförliga skildring den 21/ maj 2024 av ett plastinbakat räkmackshaveri. Nu var inte avsikten att äta räkmacka, ett befarat kamikaze-uppdrag, utan lunch, och den var förträfflig. När vårt sällskap lyckades byta det tilldelade bordet mitt i den livfulla passagen, den så kallade kyrkgången, mot ett annat, lugnare i sidoskeppet, var vår lycka fullständig. De lunchrätter som bars in av vänliga servitriser var vällagade och vackra att se på.
Ja, så var det ju vinet på pråmen. Väl förberedd tack vare ”Jättebesviken” och med mobilen i högsta hugg angjorde jag denna farkost, och se, utan några som helst problem kunde man beställa vin verbalt av några förtjusande ungdomar i den finurligt placerade baren. Dock fick man göra sig omaket att själv bära vinglaset till bordet, dekorerat med en ditklistrad QR-kod liknande ett kubistiskt konstverk i miniformat. Det går alltså utmärkt att få sig ett glas vin till livs även om man råkat glömma mobilen hemma, eller om man råkar ha en ålderdomlig appfientlig modell. Denna information borde ”Jättebesviken” ha bevärdigats i stället för snorkiga kommentarer om mobilteknik; där fick etablissemanget inga pluspoäng.
”Jättebesviken” kunde heller inte få en räksmörgås serverad på pråmen. Det borde ligga inom möjligheternas gräns, ett närmande till den ”iskalla perfektionen” med den berömde göteborgskåsörens ord. Goda räksmörgåsar på den vackra pråm som fraktats hela vägen från Lysekil, sprudlande dryck i glasen och ljum havsbris mot ansiktet – en mänsklig rättighet.
En kommande bordsbokning är i vardande, jag är nämligen övertygad om att skriverier av allehanda slag och lite kritik tas ad notam av prästerskapet i Feskekörka. Perfektion kommer att eftersträvas, iskall behöver den inte nödvändigtvis bli. Jag ser också fram emot det stora och generösa utbudet av fisk och skaldjur i denna av nygotik inspirerade byggnad.
Marianne Wabnik