Den nya regeringen har inlett sin tid vid makten med att avbryta flera framgångsrika klimatinitiativ. Enligt regeringens egen budgetproposition så kommer den nuvarande politiken att leda till att klimatmålen inte nås.
Efter att under några veckor ha hävdat att klimatmålen fortfarande stod fast, trots avsaknaden av åtgärder för att uppnå dem, så försöker nu miljöministern, Romina Pourmokhtari, och hennes partikamrat, Robert Hannah, att hävda att de klimatmål, som regeringspartierna själva varit med och satt upp, aldrig varit nåbara.
Det påståendet motsäger resultaten i en ny rapport från Luleå tekniska universitet, som visar att det är tekniskt möjligt att ställa om den svenska ekonomin i den takt som krävs för att klara Sveriges del av Parisavtalets 1.5c mål. Rapporten bygger på en tidigare beräkning som gjordes av miljöpartiets klimatnätverk, med hjälp av en rad tekniska experter.
Politiska övervägningar
Beräkningarna, som finns tillgängliga på www.klimatfardplan.se, visar att det finns flera olika vägar som, beroende på vilka politiska avvägningar man vill göra, kan leda till att man når nollutsläpp i den takt som krävs för att hålla oss inom 1.5 grader uppvärmning. Viktigt är att beräkningarna inte bara tog hänsyn till tekniska begränsningarna, utan även tittade på den ekonomiska och sociala genomförbarheten. Här är några av de viktigaste insikterna från denna studie:
– Reduktionsplikten är nödvändig för att nå klimatmålen. Även om den nu avskaffade klimatbonusen hade funnits kvar, så hade det inte gått att byta ut bilparken tillräckligt fort för att hålla sig inom koldioxidbudgeten för 1.5c. För att nå transportmålen utan reduktionsplikt, så skulle bil- och lastbilstrafiken behöva minska med över 60% i närtid – i praktiken någon form av ransonering.
– Kompensationsåtgärder bör ses som en integrerad del av omställningen, inte en eftertanke. Alla åtgärder kommer att skapa både vinnare och förlorare. Förlorarna måste delvis kompenseras så att omställningen blir rättvis och för att undvika den sortens motreaktion som vi ser idag mot reduktionsplikten.
De flesta livsstilsförändringarna kommer att ske genom att prissättningen korrigeras så att det blir dyrare att göra saker som är skadliga – shoppinghelg i London – och billigare att göra det som är hållbart – tågresa till fjällen
– Det kommer att krävas enorma mängder billig el i närtid för att ersätta alla fossila bränslen med batterier, vätgas och elektrobränslen. Oavsett vad som händer med kärnkraften, så kommer detta inte att gå utan en kraftig och snabb utbyggnad av havsbaserad vindkraft.
– Livsstilsförändringarna som krävs är ofrånkomliga men uthärdliga. Vi kommer inte att tvingas ”leva i ett permanent pandemitillstånd”, som Ulf Kristersson sade. De flesta livsstilsförändringarna kommer att ske genom att prissättningen korrigeras så att det blir dyrare att göra saker som är skadliga – shoppinghelg i London – och billigare att göra det som är hållbart – tågresa till fjällen.
– Vi klarar inte Parismålen utan naturens hjälp. Minskningen av fossila utsläpp räcker inte längre till för att hålla oss inom 1.5c gränsen. Det kommer också att krävas stora negativa utsläpp från skog och jordbruk.
Historiska käpphästar
– Tiden för motsättningar mellan olika lösningar är förbi. För tio år sedan kanske man kunde välja antingen tekniklösningar eller beteendeförändringar, CCS eller naturbaserade lösningar, elektrifiering eller energieffektivisering, kärnkraft eller vindkraft och så vidare. I dag är det återstående utsläppsutrymmet så knappt att alla dessa lösningar kommer att krävas samtidigt om vi vill nå klimatmålen. Alla kommer att vara tvungna att kompromissa om sina historiska käpphästar.
Om miljöministern menar allvar med att hon fortfarande står fast vid klimatmålen, så föreslår vi att hon sträcker ut en hand över blockgränsen för att, i en Klimatkommission, mejsla fram en väg framåt med den majoritet av riksdagen som accepterar vetenskapen, och inser allvaret i krisen vi står inför. Alternativet till en ambitiös och planerad omställning idag – en omställning som dessutom har skapat jobb och gynnat svensk industri – är inte en fortsatt fossilfrossa i all framtid, utan ett våldsamt och kaotiskt tvärstopp om 10, 15 eller 20 år, när konsekvenserna av klimatförändringarna blir så outhärdliga att det inte längre kommer att vara möjligt att använda fossila bränslen på samma sätt som vi gör idag.
Björn Kjellström, Professor emeritus, Energiteknik, Luleå tekniska universitet
Sebastian Silva-Leander, Doktor i Nationalekonomi och beräkningsansvarig Miljöpartiets klimatfärdplan
Carl Ståhle Sammankallande beräkningsgruppen och styrelseledamot Miljöpartiet klimatnätverk