Att spotta på marken är inte en problematisk handling. Men om hundra personer skulle ställa sig utanför en kyrka, specifikt under långfredagen, och spotta på var sin bibel, är det inte längre spottandet som bör vara i fokus. Då skulle vi i stället tala om en kalkylerad manifestation med uppsåt att förnedra. Kalkylerandet är att man valt långfredagen som är en särskilt viktig högtid för kristna. Man har valt bibeln för att det är en helig symbol för kristna. Man har valt att spotta för att visa sin avsky. Och man har valt att stå utanför kyrkan för att rikta sig mot den grupp som man vill förolämpa.
När man kombinerar alla aspekter kan man inte längre påstå att detta handlar om yttrandefrihet. Det handlar om provokation genom förnedring. Syftet är att provocera fram en reaktion. Man vill att någon kristen med dålig impulskontroll ska agera med hot eller våld. Då kan man säga att ”religiösa kristna hotar vår yttrandefrihet”. Då har provaktören lyckats flytta strålkastaren från sig själv till den kristnas våldshandling.
I Sverige är det okej att bränna heliga skrifter i syfte att provocera religiösa grupper. Den 28:e juni, under Eid, skedde ytterligare en koranbränning utanför Stockholms största moské på Södermalm.
Ingen slump
Det här är ingen ny företeelse. År 2022 fick Rasmus Paludan tillstånd att bränna koranen utanför en moské i Örebro (muslimsk helgedom) vid fredagsbönen (en av de viktigaste bönerna för en muslim), under ramadan (muslimerna heligaste månad). Val av tid och plats är ingen slump här. Tillstånd för koranbränning kan inte ges utan kontext.
Men debatten har i stället fastnat kring den juridiska aspekten. Yttrandefriheten ger oss friheten att uttrycka oss utan censur och bestraffning, med viss begränsning. Man får alltså nästan yttra vad som helst i Sverige. Ett av undantagen är att det är förbjudet att uttrycka hot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Jag är ingen jurist men att anordna en manifestation där man kollektivt spottar på en bibel utanför en kyrka, under en noga utvald kristen högtid: det om något bör anses vara att uttrycka missaktning mot en folkgrupp med anspelning på trosbekännelse. Att bränna koranen utanför Stockholms största moské under muslimernas viktigaste högtid bör likaså ses som en medveten provokation.
Goda värderingar
Om detta inte är att anse som hets mot folkgrupp bör man se över lagstiftningen. Lagstiftning är inte statisk. Det är en process där vi ständigt omprövar och utvecklar paragrafer efter vår samtid och kontext.
Lagstiftning, vad som är tillåtet och förbjudet, är starkt förknippat med vår etiska karta. Ingen frisk förälder skulle acceptera att deras barn spottar på någons heliga skrift, utanför deras heliga plats, under deras heliga högtid. Anledningen till det är för att vi vill ge våra barn goda värderingar som är grundade i ett etiskt förhållningssätt mot våra medmänniskor. Vi alla tycker att det är fel att medvetet provocera och reta andra. Om vår kollektiva etik ska genomsyra vår kollektiva lagstiftning, återstår endast två alternativ. Antingen menar vi att nuvarande lagstiftning skyddar religiösa grupper från den missaktning som debatteras i den här artikeln; och därmed förbjuder vi koranbränningar som anordnas i förnedrande syfte. Eller så menar vi att nuvarande lagstiftning inte ger det skyddet och att vi således omgående ger lagstiftaren i uppdrag att utveckla befintlig lagstiftning med målsättning att förbjuda koranbränning i förnedrande syfte.
Jag argumenterar endast för att du inte ska tillåtas göra det i en särskild kontext i förnedrande syfte, om du uttrycker missaktning mot folkgrupp med anspelning på trosbekännelse
För den som är orolig för att vi balanserar på en tunn linje genom att förbjuda koranbränningar vill jag ge ett lugnande besked. Jag argumenterar inte för att du inte ska få bränna koranen eller spotta på bibeln. Jag argumenterar endast för att du inte ska tillåtas göra det i en särskild kontext i förnedrande syfte, om du uttrycker missaktning mot folkgrupp med anspelning på trosbekännelse. Koranbränningen utanför moskén under eid-al adha är en medveten handling ämnad att förolämpa och provocera en minoritetsgrupp i Sverige. Vi kan diskutera gråzoner vid tillämpning av lagar men låt det inte råda något tvivel om vad det här handlar om.
Lugnande besked
För dig som är orolig för att inskränkningar i yttrandefriheten ska äventyra dina grundläggande rättigheter vill jag ge ett lugnande besked. Hets mot folkgrupp i relation till trosbekännelse har varit olagligt sedan 1949. Frågan är bara hur vi anser att lagen ska tillämpas och eventuellt justeras för att säkerställa att vi inte förnedrar en miljon svenskar som råkar identifiera sig som muslimer.
Att inte retas fick vi lära oss som barn. Vi borde upprätthålla den läran som vuxna. För det enda som skedde den 28 juni utanför Stockholms moskén, var vuxna som retades. Låt er inte luras och tro att vår yttrandefrihet står på spel här.
Aiman Jihar ”Tecnicalitet”, poet