Trots att vi har sett detta förut så kommer det enbart förslag från politiker om hårdare tag, längre straff och fler poliser, trots att dessa åtgärder tidigare har misslyckats med att vända utvecklingen. Jag har ännu inte sett någon kostnadskalkyl över vad de föreslagna åtgärderna kommer att kosta, men enbart en fängelseplats beräknas kosta 3 305 kronor per dygn eller 100 000 kronor per månad och drygt 1,2 miljoner kronor varje år. Många fler platser och längre tider i fängelser blir alltså väldigt dyrt för alla oss som finansierar åtgärderna.
Kriminalvården planerar att utöka antalet ordinarie platser med 4 200 fram till år 2032. Det kommer att utöka kostnaderna med mer än fyra miljarder årligen. Och detta gäller endast kostnaderna för fängelser och häkten. För närvarande ligger kostnaden för kriminalvården totalt på knappt 14 miljarder så vi kan se fram emot en kostnadsökning på cirka 30 procent Till detta skall läggas de ökade kostnaderna för åklagarväsendet, polisen och andra myndigheter. Bara polisen har äskat ytterligare fyra miljarder för år 2026. De totala kostnaderna om några år kan alltså beräknas till minst ytterligare tio miljarder.
Ett sådant system skulle med säkerhet leda till en prispress på narkotiska preparat, vilket direkt skulle slå mot den illegala handeln
Det finns anledning att jämföra dagens situation med förbudstiden i USA som infördes 1920. Då förbjöds tillverkning, transport och försäljning av spritdrycker. Det var också inledningen på en storhetstid för den amerikanska maffian, som organiserade och drev tillverkning och försäljning av spritdrycker illegalt.
Det kanske tydligaste exemplet på vad som hände var utvecklingen i Chicago, där maffiabossen Al Capone verkade. Han uppges ha tjänat mer än 60 miljoner dollar årligen på att tillverka och sälja alkohol. Det ledde också till ökat våld mellan konkurrerande ligor. Antalet mord beräknas ha ökat under förbudstiden med över 40 procent.
De höga priserna som maffian tog ut innebar att alkoholkonsumtion främst blev möjligt för medel- och överklassen. Samtidigt dog många nyttjare av spriten av alltför dålig alkohol. Då produktionen av alkohol till största delen låg i kriminellas och hemmabryggares händer, varierade kvaliteten på produkterna avsevärt.
För mycket pengar
Flera sociala problem har tillskrivits förbudstiden. En lukrativ, ofta våldsam, svart alkoholmarknad blomstrade. Våldsamma gäng idkade utpressning och korrumperade på så vis polis- och åklagarväsende.
Känns bilden igen? Lika lite då som nu räcker det med repressiva åtgärder eller ens förebyggande insatser. Det är för mycket pengar inblandade. I stället måste vi skära bort intäktsmöjligheterna för gängen så att det inte längre blir lönsamt att sälja narkotika, detta innan gängen vuxit sig för starka och kan livnära sig på andra verksamheter.
Hur ska då detta gå till? Enklast är att legalisera bruket av narkotiska preparat. Detta kan göras genom en kontroll av dem som köper narkotika. Låt apoteken fritt sälja vissa narkotiska preparat till alla över 18 års ålder, mot att man för ett register över dem som köper och gör dessa register öppna för polis och socialtjänst. Detta skulle vara ett system som liknade motbokssystemet, dock utan begränsningar av inköpsmängden.
Ett sådant system skulle med säkerhet leda till en prispress på narkotiska preparat, vilket direkt skulle slå mot den illegala handeln. Det skulle inte längre bli särskilt lukrativt att sälja knark på gatan. Dessutom skulle man kunna få en kontroll av preparaten så att de inte är alltför förgiftade av andra farliga preparat. Vi skulle också få kontroll över vilka som brukar knarket och bättre än i dag kunna göra preventiva och hjälpande insatser.
Behöver diskutera
Skulle bruket av narkotika öka? Kanske, kanske inte, men insatsen måste vägas i någon form av cost-benefit-analys, gentemot nuvarande och föreslagna insatser. Vi behöver åtminstone diskutera insatser som har någon form av chans att lyckas och som tar bort grunden för dagens situation.
De hittills föreslagna åtgärderna kommer inte att hjälpa, och de blir mycket dyra. Pengar används utan en riktig konsekvensanalys, pengar som i stället kunde användas på skola, socialvård och äldreomsorg.
Bo Lagerquist, författare, företagsledare och tidigare utredare Folkpartiets riksdagskansli