Orsaken till denna brist är att svensk vårdpersonal saknar möjligheter att på ett effektivt och säkert sätt dela information mellan varandra. När vi klev in på Socialdepartementet i höstas blev vi förbluffade över hur den tidigare S-regeringen hade underlåtit att genomföra nödvändiga reformer för att Sverige ska kunna ha en fungerande, modern och patientsäker sjukvård.
Detta tar den här regeringen itu med. E-hälsomyndigheten får nu i uppdrag av regeringen att ta fram en färdplan för sjukvårdens digitala infrastruktur – för att information ska kunna delas på ett effektivt och patientsäkert sätt. Samtidigt fattar regeringen beslut om att förbereda för en ny intygstjänst för att hantera bland annat de två miljoner läkarintyg för sjukpenning som skickas varje år, samt för att skapa bättre informationsöverföring till de kvalitetsregister som finns inom vården.
Reformen handlar inte om mer ”digitalisering”. Ingen som besöker, eller arbetar i, sjukvården kan ha missat det redan starka inslaget av digitala verktyg.
Men det har saknats förmåga att dela information. Vi har i dag ingen nationell överblick över hur mycket blod som finns eller var – i stället låter vi sjukhusen ringa runt till varandra och efterfråga denna information i samband med stora olyckor. Och under pandemin blev vi smärtsamt varse om hur svårt det var att skaffa sig en uppfattning om antalet och lokaliseringen av tillgängliga intensivvårdsplatser.
Tillgänglig hälsodata
Bristande digital infrastruktur leder till förlorad tid för patienter, som får göra om undersökningar och berätta sin historia gång på gång. Och det leder till frustration hos vårdpersonal, som får leta efter information som borde ha funnits lätt tillgänglig – och som får lägga värdefull arbetstid på att rapportera in samma uppgifter i olika system. Bara hanteringen av läkarintyg för sjukpenning beräknas uppta tre miljoner av vårdpersonalens värdefulla arbetstimmar varje år – samtidigt som vi kämpar med personalbrist och vårdköer. Det är inte rimligt.
De dåliga förutsättningarna att dela information leder inte bara till ekonomisk ineffektivitet. De kan i värsta fall leda till rena patientsäkerhetsrisker
Det som behövs för att dela information sammanfattas i ordet infrastruktur. På samma sätt som trafiken förutsätter ett vägnät med normer för hur vägskyltar ser ut och regler för hur man får köra, förutsätter vårdens informationsdelning gemensamma standarder. Det är regeringens övertygelse att staten därför behöver ta ett tydligare grepp. Målet för reformen av sjukvårdens digitala infrastruktur är därför att hälsodata ska bli tillgänglig i hela vårdkedjan för all vård, både kommunal vård, regional sjukvård och tandvård, oavsett vårdhuvudman. E-hälsomyndighetens uppdrag blir att ta fram en plan för hur detta mål ska förverkligas.
Förvalta bättre tid och information
I grunden handlar detta om förvaltarskap. Det samlas i dag in mängder av data – men den sammanställs och delas aldrig på ett sätt som bidrar till bättre vård i dag i sjukvårdsverksamheten, eller imorgon genom möjliggjord forskning. I jämförelse med andra länder inom OECD har Sverige en omfattande insamling av data – men sämre möjligheter att använda den.
De dåliga förutsättningarna att dela information leder inte bara till ekonomisk ineffektivitet. De kan i värsta fall leda till rena patientsäkerhetsrisker, när vårdpersonal saknar uppgifter som är avgörande för att patienten ska få en god vård.
Hälsodatareformens syfte är att bättre förvalta tiden och informationen. När hälsodata blir tillgänglig i hela vårdkedjan behöver inte patienten ödsla tid på att göra om undersökningar eller upprepa sin historia. När hälsodata blir tillgänglig i hela vårdkedjan behöver vårdpersonal inte ödsla tid på att göra om saker som kollegor redan har gjort, fundera över om informationen om patienten är fullständig eller rapportera in uppgifter i olika system. Tiden kan läggas där den verkligen behövs: på mötet mellan patient och vårdpersonal.
Och potentialen i en allt mer avancerad och individanpassad vård – där precisionsmedicin har potentialen att helt förändra hälso- och sjukvården genom att erbjuda fler patienter rätt medicinsk behandling och uppföljning i ett tidigare skede – nås först när vi har tillgång till stora datamängder som kan styra denna specifika diagnostisering och behandling.
Behovet av en nationell infrastruktur för hälsodata har påpekats länge. Det har också gjorts försök att åtgärda bristerna, men utan framsteg i den skala som behövs. Den stora hälsodatareform som regeringspartierna och Sverigedemokraterna enades om i Tidöavtalet är mer ambitiös än något som tidigare har gjorts på området. Och detta reformarbete inleds nu.
Jakob Forssmed (KD), socialminister
LÄS MER:Oetiskt att inte använda den nya tekniken som skulle öka canceröverlevnaden
LÄS MER:Så bra fungerar psykolog på video
LÄS MER:Statistiken visar: "Patienter söker fysisk vård – dagarna efter appsamtalet"