Barnombudsmannens årsrapport berör ett aktuellt och viktigt ämne, nämligen barns och ungas psykiska ohälsa som ökar lavinartat. Men Barnombudsmannen har missuppfattat skolans roll för en bättre hälsa. Nu tillsätter regeringen en utredning som bygger på samma missuppfattning. Som elevhälsopersonal undrar vi vart det kommer att leda svensk skola att ingen verkar förstå vårt uppdrag.
Att gå ut grundskola och gymnasiet med fullständiga betyg är en av de tyngsta skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa. Elever som lär sig har generellt bättre psykisk hälsa både kortsiktigt och långsiktigt. Därför är vårt uppdrag som elevhälsopersonal att hjälpa eleverna att lyckas i skolan.
Vi vet att elever behöver befinna sig i en miljö som upplevs som trygg, begriplig och hanterbar för att kunna lära sig. De behöver känna sig delaktiga i sammanhanget och undervisningen behöver möta dem på den nivå de befinner sig på kognitivt.
Komplext uppdrag
Om eleverna är otrygga, traumatiserade eller har funktionsnedsättningar behöver de hjälp att kompensera sina svårigheter. Det innebär att elevhälsan både har som uppdrag att säkerställa att skolans verksamhet är tillgänglig att lära sig i och att kompensera för eventuella nedsatta funktioner.
Det är ett komplext uppdrag som ställer höga krav på analys av verksamheten, arbete på alla nivåer och stort fokus på att upptäcka potentiella brister innan de existerar. Det är en utmaning att räcka till och att komma fram till hur arbetet ska se ut för en tillgänglig pedagogisk verksamhet.
Regeringen och Lotta Edholm formulerar samtidigt att elevhälsan har för mycket fokus på den pedagogiska verksamheten. Frågan är om det ens är möjligt, med tanke på att skolan är en pedagogisk verksamhet. Hälsoperspektivet i skolan är till för att undanröja hinder för lärande, inte för att undanröja hinder för hälsa. Hade det sistnämnda varit gällande hade vårt uppdrag varit orimligt. Och det verkar vara precis ditåt vi är på väg.
Att behandla diagnoser som exempelvis depression, ångest eller ätstörningsproblematik skulle således bli rättsligt problematiskt
Utöver det redan komplexa uppdraget att skapa förutsättningar för lärande föreslår barnombudsmannen och regeringen också att vi ska behandla psykisk ohälsa oavsett om den är kopplad till skolverksamheten eller ej.
Behandling innebär i sammanhanget att samtal ska “bota” snarare än att vara en stödfunktion. Det är problematiskt av flera anledningar. Vi skolkuratorer är sällan hälso- och sjukvårdskuratorer och arbetar inte under hälso- och sjukvårdslagen. Att behandla diagnoser som exempelvis depression, ångest eller ätstörningsproblematik skulle således bli rättsligt problematiskt.
Men den största anledningen till att inte blanda ihop skola och behandling av psykisk ohälsa är risken för frånvaro. Hur många av er har slutat gå till terapisessionerna när ni har börjat närma er ett smärtsamt genombrott? Om behandlingen sker i skolan kommer eleven inte till skolan om träffarna med kuratorn blir alltför utmanande. Vi sätter alltså alla barns rätt till utbildning på spel. Den risken kan vi inte ta.
Om behandlingen sker i skolan kommer eleven inte till skolan om träffarna med kuratorn blir alltför utmanande
Skolan ska vara en neutral och trivsam plats där vardagen är så inrutad och vanlig som det bara går. Då är miljön en skyddsfaktor vid psykisk ohälsa. Behandling av psykiska besvär i skolan skulle genast rucka på neutraliteten. Att utföra behandlande insatser på en plats som eleverna på grund av skolplikten inte kan lämna är långt ifrån okomplicerat. Samtidigt skulle vi få mindre tid över till att över huvud taget skapa den trygga miljö som är en förutsättning för att inte börja må dåligt från första början.
Barnombudsmannen och Lotta Edholm har missuppfattat skolans roll för en bättre hälsa. I stället för att börja behandla redan existerande psykisk ohälsa behöver vi se att skolan i sig skapar psykisk ohälsa. Bris årsrapport kopplar ihop den psykiska ohälsan hos unga med betyget F, skolstress, prestationsångest och känslor av otillräcklighet gällande skolan. Som elevhälsopersonal känner vi igen bilden.
Jobbar i motvind
Systemfelet ligger inte i att skolan inte behandlar psykisk ohälsa, Lotta Edholm. Felet ligger i att vi ständigt jobbar i motvind när det kommer till att undanröja hinder för lärande och främja hälsa för lärande.
Vi skulle komma långt med mindre klasser som främjar delaktighet och relationer med läraren, tillsammans med starkt pedagogiskt fokus med en hälsofrämjande och förebyggande elevhälsa. Men det kostar att realisera en sådan skolverksamhet. Den som påstår att det finns någon annan lösning i kampen mot ungas psykiska ohälsa har missförstått läget fundamentalt.
Sofia Hindhammar, skolkurator Amerikanska Gymnasiet
Jonna Lindèn, Professionsutvecklare Kuratorer Göteborg GSF
Jenny Skogsberg, skolkurator Partille kommun
Karin Nystås, skolkurator Partille kommun
Karin Öhammar, skolkurator Partille kommun
Lisa Rosenblad, Professionsutvecklare Kuratorer Göteborg GSF
Jessica Jacobs, Skolkurator Göteborg GSF
Elin Ostler, skolkurator Göteborg GSF
Zana Podrimcaku, skolkurator Göteborg GSF
Katarina Olsson, skolkurator Göteborg GSF
Jessica Åkerman, skolkurator Göteborg GSF
Margrethe Hedengran, skolkurator Göteborg GSF
Lina Karlsson, skolkurator Göteborg GSF
Annika Borg, skolkurator Göteborg GSF
Marie Igemark, skolkurator Göteborg GSF
Maria Helgesson Professionsutvecklare Kuratorer Göteborg GSF
Nina Sörensen, Skolkurator Göteborg GSF
Marie Jönsson Professionsutvecklare Kuratorer Göteborg GSF
Linda Ahlin, skolsköterska Amerikanska Gymnasiet Göteborg
Monica Alm, skolkurator Göteborg GSF
Edin Dzanic, skolkurator Göteborg GSF
Adeline Lindström skolkurator Göteborg GSF
Maria Karlsson, skolkurator GSF
Barbara Capretti-Kremer, skolkurator Göteborg GFS
Karolina Johnsson Manskog, teamledare för skolkuratorer i Marks kommun