Mpox är en zoonotisk infektionssjukdom. De nyetablerade oljepalmsodlingarna i Västafrika ökar risken för infektion från mpox genom trädlevande gnagare som livnär sig på oljepalmernas frukter. Var fjärde ryggstrimmig trädekorre bär på mpox-viruset naturligt.
Mpox upptäcktes redan 1958 i Köpenhamn. Då hade laboratoriets krabbmakaker infekterats av en för tiden okänd smittkoppsinfektion på Statens Seruminstitut. Viruset blev därefter kallat för apkoppor. Denna äldre typ av viruset kallas för klad 2. Den nya typen, klad 1, är betydligt mer smittsam mellan människor och kan vara dödlig. Viruset har en potential att bli en ny pandemi.
Palmolja är en av världens viktigaste jordbruksprodukter. Vi använder palmolja omedvetet dagligen. Palmolja finns i tandkräm, i choklad, i friterad mat, i margarin och hårschampo. Västafrika står för den näst störta oljepalmsproduktionen i världen efter Sydostasien.
Grogrund för virus
Ryggstrimmig trädekorre är en känd bärare av just mpox. Normalt lever arten i palmträd där den äter frukt. Genom sekret från mun, avföring och urin kan viruset sprida sig vidare över palmträdens frukter. Stora monokulturer av oljepalmsodlingar utgör därför en grogrund för viruset.
Människor som arbetar med att skörda oljepalmsodlingar kan därefter exponeras mot viruset i mycket högre frekvens än vad som annars är naturligt i regnskogen. Viruset kan vid varje exponering hoppa från trädekorre till människa. Hela 75 procent av alla världens infektionssjukdomar har sitt ursprung från zoonoser, då virus sprids från djur till människa.
Etableringen av oljepalmsodlingar sker blixtsnabbt. Någon ekologisk analys om vilka risker som finns förknippat med etableringen av monokulturer finns inte. När människan bränner upp regnskogen försvinner viktiga ekosystem. I dessa ekosystem finns det arter vars funktioner kan vara okända för oss men som ändå är viktiga. Arterna bidrar med tjänster viktiga för vår egen överlevnad. Dessa tjänster kallas för ekosystemtjänster. Att hålla virusspridning i schack kan vara en ekosystemtjänst. När vi utrotar arter ökar risken för zoonoser och därmed pandemier. Covid spreds exempelvis till människa genom zoonos.
Fortsätter vi förstöra världens ekosystem i nuvarande takt kommer vi till slut även utrota oss själva
Varje timme dör en art ut. Artutdöendet är över tusen gångare högre än vad som är normalt. Människan bidrar till detta artutdöende genom habitatförstörelse. Fortsätter vi förstöra världens ekosystem i nuvarande takt kommer vi till slut även utrota oss själva. När vi förlorar arter förlorar vi ekosystemtjänster. Den höga frekvensen av smittsamma infektionssjukdomar som sprider sig på global skala är ett tecken på att vi förstör förutsättningen för vår egen arts överlevnad genom artutrotning.
David C. Bernvi, marinbiolog, Naturhistoriska Riksmuseet