Replik
13/1 Regeringen har gett upp om klimatet - då växlar vi upp
Svensk klimat- och miljöpolitik har allt för länge byggt på premissen att Sverige ska gå före och besluta om exempelvis betydligt större utsläppsminskningar än andra länder. Tanken bakom detta är att Sverige på så sätt ska kunna påverka andra länder att gå i samma riktning. Problemet med denna strategi är att det inte finns något som tyder på att den fungerar. Det finns ingen forskning på området, som stödjer att föregångspolitiken på något sätt bidrar till minskade utsläpp.
Ur miljösynpunkt kan det slås fast, vilket den så kallade miljörörelsen inte vill kännas vid, att Sveriges nettoutsläpp endast är 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Sveriges territoriella utsläpp är enligt Naturvårdsverkets officiella statistik 46,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2020. Detta ska ställas mot det sammantagna upptaget av koldioxid inom markanvändningssektorn om cirka 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020. Det ger sålunda ett nettoutsläpp från Sverige motsvarande just 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket i sin tur ska ställas mot de totala globala växthusgasutsläppen om cirka 59 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Sverige kan därför omöjligen ha en direkt och avgörande påverkan på klimatet eller den globala miljön än mindre Göteborg.
Fokus ska därmed ligga på energiforskning exempelvis inom framtidens kärnkraft, teknisk utveckling och implementering av befintliga landvinningar
Det kan konstateras att de globala försöken att åstadkomma utsläppsminskningar har misslyckats. Utsläppen av koldioxid fortsätter att öka i takt med att fler tidigare fattiga länder upplever kraftig ekonomisk tillväxt. Inte mycket tyder på reell förändring, trots ansträngningarna i Europa och i Sverige. Det som på allvar skulle kunna förändra detta faktum, är om Sverige och andra nationer lyckas konkurrera ut det fossila genom innovationer, framför allt inom energiframställning och teknologi som sedan kan exporteras. Fokus ska därmed ligga på energiforskning exempelvis inom framtidens kärnkraft, teknisk utveckling och implementering av befintliga landvinningar. Sådana satsningar vill vi aktivt understödja, vilket också framgår i Tidöavtalet som vi slöt med regeringspartierna.
Att Miljöpartiet i Göteborg desperat försöker klamra sig fast vid den så kallade föregångspolitiken som svenska folket på riksnivå röstat bort är nästan tragiskt att se. Frågan till Karin Pleijel är givetvis varför Göteborg och göteborgarna ska få det sämre när det endast ger ytterst marginella om ens några effekter för klimatet?
Jimmy Ståhl (SD) riksdagsledamot från Göteborg