Replik
16/9 Kristen i förskolan gör att barnen varken får trygghet eller undervisning
Sedan regeringen och SD tog över makten har kommunernas kostnader ökat kraftigt, samtidigt som statens del av finansieringen har minskat.
Om staten hade prioriterat mer pengar till kommunerna före skattesänkningar för den som tjänar över 65 000 i månaden hade kommunerna haft mer pengar att fördela på välfärden. Förskolan har blivit extra hårt drabbad, eftersom den parallellt med hög inflation, ökande lokalkostnader och SD-regeringens nedskärningar också fått färre barn.
Vi politiker som styr lokalt har såklart också ett ansvar att hantera krisen på ett ansvarsfullt sätt, så hur har vi tagit det ansvaret? Vårt fokus är att med de begränsade resurser som finns prioritera utbildad personal. Andelen utbildad personal har därför inte minskat under krisen, den har varit stabil över tid.
Mildra krisens effekter
Samtidigt har det varit en tuff situation, med krisåtgärder så som anställningsstopp och kraftigt begränsad vikarieanskaffning. Jag har stor respekt för att krisåtgärderna har varit påfrestande och jag hade verkligen önskat att anpassningen till ett minskande barnantal hade kunnat ske under mer ordnade former.
För att mildra krisens effekter har styret använt krispengar ur kommunens reserver, skjutit upp icke-akuta utgifter och gjort stora besparingar på administration över hela kommunen. Det gjorde att vi i våras kunde skjuta till 100 miljoner ytterligare till förskolan.
Detta, tillsammans med anpassningar till det minskande barnantalet, möjliggör att vi från och med den 23 september kan lätta på vissa krisåtgärder. Anställningsstoppet hävs för förskolepersonal, så att rektorerna kan börja anställa igen. Fokus ska vara på utbildade förskollärare och barnskötare, inte administration. För att säkerställa god svenska vid nyrekrytering inför vi även ett språktest.
Vi i det rödgröna styret kommer ta vår del av ansvaret, och jag hoppas att även våra nationella beslutsfattare börjar göra det
Därtill förstärker vi de språkhöjande insatserna för befintlig personal. Vi prioriterar också personalens villkor för att locka kompetent personal dit behoven är som störst. Exempelvis har styret infört sju timmars arbetsdag på ett fåtal förskolor med särskilt stora behov, vilket visat sig vara väldigt attraktivt för personalen.
Detta löser inte förskolans problem – för det kräver tid och tydliga prioriteringar, både lokalt och nationellt, men det är ett steg mot att vända utvecklingen. Vi i det rödgröna styret kommer ta vår del av ansvaret, och jag hoppas att även våra nationella beslutsfattare börjar göra det. Sveriges förskolepersonal, och våra barn, förtjänar bättre. Det måste gå före skattesänkningar för rika.
Blerta Hoti (S) förskolenämndens ordförande