Ett par gånger har jag här i spalten uttryckt irritation över namnförslag som Göteborg Grand Central och Strawberry Arena. Man kan också sörja den gamla Rambergsvallen som revs och ersattes av Bravida Arena.
En tröst i sammanhanget är att Ramberget står kvar. Det ska varken rivas eller byta namn till Strawberry Hill eller något i den stilen. Det känns tryggt.
Namnet Ramberget har sitt ursprung i fornnordiskt ramn ’korp’, alltså korpberget. Det talar för att ett uttal med kort vokal är historiskt korrekt; alltså Rammberget snarare än Raamberget.
Naturnamn och ortnamn hör till det beständiga, medan mycket annat i ordförrådet ändras. Förändringarna följer ofta principen: Orv ut, app in. Orv är ett ord för lieskaft. Det används mest i korsord nu för tiden. Få har en lie hemma, och barnen önskar sig knappast ett orv i julklapp. En app (förkortning av application) är ett datorprogram. De flesta har i dag en packe nedladdade appar i sina telefoner.
Förklaringen bakom det som sker är enkel. Nya saker behöver kallas för något, och gamla grejer tas ur bruk. Världen förändras och därmed språket.
Men ofta förändras språkbruket trots att världen runt omkring är sig lik, som när själv ersätter ensam eller absolut ersätter ja. Det finns många exempel.
Men så finns det sådant som inte förändras. Vi bor i Göteborg, och så har staden hetat i drygt 400 år. Det är i sammanhanget ingen ålder att skryta om. En del bor i Askim, ett namn belagt sedan 1400-talet, men säkert äldre än så. Bakgrunden är ask-hem, alltså en plats där det växte ask. Även i Norge finns ett Askim, i Halland ligger Askome och i Bohuslän Askum. Samma bakgrund i samtliga fall. Namngivningsmönstren stannar inte vid kommun- eller nationsgränser.
I Lindome, liksom i Askome, har vi en variant på efterledet -hem. Lyngemæ soken är ett belägg från 1403, där lyng är en dialektform av ljung, och -ome en böjningsform av hem.
Runt Göteborg finns det en rejäl packe namn på -red: Angered, Jonsered, Kållered, Önnered med flera.
I Bohuslän hittar vi namn på -röd: Aröd och Spekeröd, och i Dalsland namn på -rud: Håverud och Mellerud.
I större delen av södra Sverige är det vanliga mönstret namn på -ryd: Bankeryd, Skillingaryd och Tingsryd.
De här namnen på -red, -ryd, -rud och -röd går tillbaka på ett fornsvenskt ord rydh ’röjd mark’. Bakgrunden är att man röjde mark för bosättningar.
De flesta av de här namnen är från vikingatiden eller medeltiden. De är alltså mellan 700 och 1000 år gamla. Åldersangivelserna är osäkra eftersom beläggen från äldsta tid är få.
Förlederna kan ha olika ursprung. Det kan vara personnamn eller naturnamn (sjöar, åar och berg), men osäkerheten är ofta stor. Inga källor röjer vem som röjde mark.
Den som är nyfiken på ortnamnens bakgrund kan med fördel vända sig till boken Svenskt ortnamnslexikon, utgivet av Institutet för språk och folkminnen. (Kolla på nätet!)
Man kan förvisso reta sig på nya påhittade namn, men man kan också glädja sig åt alla gamla och ibland knepiga ortnamn – forntida språkliga minnesmärken.
Det är en trevlig syssla att fråga sig varför orten man bor på eller platser man passerar heter just vad de heter.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska