Replik
12/9 Erkänn antisionism som en form av antisemitism
Det går inte att blunda efter Hamas attack den 7/10 och Israels militära svar. Rapporteringen om konflikten ställer åtskilligt på sin spets. Hamas anfall på civila och Israels bombningar av Gaza har fått människor världen över att ”ta ställning” för eller emot, som vore det frågan om en fotbollsmatch.
Låt oss vara tydliga: vi stöder inte Hamas. Vi är inte heller antisemiter. Här finns dock inte plats att gå in på hur begreppet har använts och i samtiden urholkats. En klar linje måste ändå dras: att svartmåla någon enbart utifrån om hen är jude är antisemitism och är förkastligt i alla dess former.
Men att som Radomski – global strategichef på World Jewish Congress – utmåla antisemitismens historia så att den ”likt ett virus muterar” för att anpassas till ”nya kontexter” är inte bara djupt missvisande utan dessutom osant. Påståendet att ordet jude ska ha ersatts av sionist är ett försök att dölja staten Israels gärningar. För om kritik mot Israel skulle vara ett utslag av antisemitism blir den som kritiserar per automatik antisemit. Och kritiserar man Israel ifrågasätter man ”det judiska folkets rätt till självbestämmande i sitt historiska hemland”, enligt Radomski.
Med det som händer i Gaza som bakgrund är det helt rimligt att vara antisionist, det vill säga kritisera staten Israels agerande
Radomski vill därtill göra gällande att alla Israel-kritiker tillhör någon obskyr ”yttervänster”. På så sätt marginaliseras frågan och hamnar på en höger/vänsterskala. Men kritik framförs från vitt skilda grupper och organisationer. Mycket få ifrågasätter Israels rätt att existera, utan hur den statsbärande ideologin sionismen används i praktiken.
I dagsläget riktas kritiken främst mot det massiva övervåld som IDF regelbundet utsätter civilbefolkningen i Gaza för, men också mot den permanenta blockad av två miljoner människor som på minimalt utrymme under groteska former stängts inne sedan 2007.
Radomski menar vidare att ”demoniseringen av Israel med osakliga anklagelser om folkmord, etnisk rensning, apartheid och urskillningslöst dödande av civila palestinier görs för att underminera den judiska statens legitimitet”.
Hur lyckas han med konststycket att komma fram till denna slutsats?
Många vill utmåla Israel som ett litet utsatt land på tio miljoner invånare med 200 miljoner fientliga ”araber”, som bara vill driva ut judarna i Medelhavet. Men faktum är att Israel är en expansiv regional militär stormakt och innehavare av kärnvapen som dessutom har fred med både Egypten och Jordanien.
Undkommer kritik
Det vi vänder oss emot är att den judiska staten (definierad just som judisk, alltså till för judar, inte för samtliga israeliska medborgare) så lättvindigt undkommer kritik för det våld den utsätter andra människor för.
Som när Sydafrika kritiserades före Mandela är det viktiga att lyfta fram det systematiska förtryck alla som inte är av judisk börd utsätts för i Israel/Palestina, kristna som muslimer. Detta mötte vi dagligen när vi reste runt i området och samlade in material till våra böcker. Förhållandena är långt värre än vad som framgår av svenska media.
Det beror varken på islam, palestinska myndighetens misstag, enskildas aningslöshet eller Netanyahus och Abbas personliga grad av korruption. Det beror inte heller på att det är svårt att få ihop handlingskraftiga regeringar i Israel eller att sekulära PLO och fundamentalistiska Hamas båda regelvidrigt uppskjuter val de riskerar att förlora. Att bönderna på Västbanken inte tillåts samla in regnvatten utan risk att ställas inför ockupationsmaktens militärdomstol är däremot en realitet vi inte bör acceptera.
Görs av politiska skäl
Israel är en apartheidstat, enligt bland andra Human Rights Watch och Amnesty, som systematiskt vilseleder sina medborgare när det gäller landets korta historia samt ignorerar internationell rätt i varje punkt, inklusive FN:s resolutioner.
Radomski sammanfattar ståndpunkten att antisemitism och antisionism är detsamma på följande sätt: ”Men när judarnas rätt till en egen stat förnekas, när judars religiösa och historiska anknytning till landet Israel ifrågasätts, eller när antisemitiska teman används för att beskriva sionister, då är det antisemitism.”
Sionismen är en extremistisk och nationalistisk ideologi som växte fram i slutet av 1800-talet. Med det som händer i Gaza som bakgrund är det helt rimligt att vara antisionist, det vill säga kritisera staten Israels agerande. Men det har ingenting med antisemitism att göra. Att blanda ihop antisemitism och antisionism görs av politiska skäl, så att ingen skall kunna kritisera Israel.
Tomas Andersson, författare till Levanten – Mellanöstern utan gränser och I skuggan av muren – Israel/Palestina
Stefano Foconi, författare till Levanten – Mellanöstern utan gränser och I skuggan av muren – Israel/Palestina