Man hör ofta mantrat från politiker att om vi ska klara av framtidens sjukvård så måste vi dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det ser vi inom vården som en självklarhet även om besparingspotentialen kan diskuteras. Man kan dock fråga sig om ökad digitalisering enbart gäller vårdpersonal och kärnverksamhet, eller om det även gäller politiker och tjänstemän som styr vården?
Dessa politiker och tjänstemän har en gemensam intresseorganisation, Sveriges kommuner och regioner - SKR, som finansieras av våra gemensamma skattepengar.
SKR har en mängd beredningar, delegationer, utskott och en styrelse. Sammanlagt finns det ungefär 250 förtroendeuppdrag att bemanna plus 440 tjänstemän av olika slag. Cirka nio gånger per år träffas alla dessa 250 förtroendevalda politiker fysiskt i Stockholm vilket innebär kostnader för resor, mat och hotell.
Avhandla digitalt
Är det rimligt att dessa politiker å ena sidan förutsätter att vården digitaliseras samtidigt som de själva enbart har fysiska sammankomster med de kostnader det innebär? Visst finns det ett behov av att träffas fysiskt men det mesta går definitivt att avhandla digitalt, i alla fall när man inte har en patient som behöver undersökas. Eller för att använda många politikers egna terminologi när de pratar om vården ”Digitalt när det går, fysiskt när det behövs”.
Själv är jag ordförande för en ideell förening där vi i styrelsen försöker vara så ansvarsfulla som möjligt med våra medlemmars pengar och med tid vi tar från patientarbete. Därför har vi fysiska möten endast tre gånger per år och digitala möten varannan vecka. Ett koncept som funkar riktigt bra och som det är fritt fram att kopiera.
Men detta är inte det enda exemplet på organisationens olika måttstockar för sig själv och för vårdens personal. I nästan hela vård-Sverige råder nu, på grund av det tuffa ekonomiska läget, kraftfulla fortbildningsrestriktioner vilket påverkar vår möjlighet att ge bra vård till våra patienter negativt. Samtidigt går medarbetare på SKR ut på sociala medier och tipsar om att man kan åka på internationella konferenser.
I nästan hela vård-Sverige råder nu, på grund av det tuffa ekonomiska läget, kraftfulla fortbildningsrestriktioner vilket påverkar vår möjlighet att ge bra vård till våra patienter negativt
Vården är till för patienterna i första hand och vårdpersonalen i andra hand. Övriga funktioner ska enbart se till att vårdpersonalen ges bästa möjliga förutsättningar att ta hand om patienterna. Därför måste politiker och tjänstemän inom SKR och inom andra organisationer och myndigheter ta ansvar och föregå med gott exempel för att förtjäna vårdens förtroende.
Jag föreslår därför att man inom SKR konverterar sex av de nio ovan nämnda fysiska mötena till digitala och lägger fortbildningsrestriktioner på sin administrativa personal som är minst lika strikta som de regionerna själva lägger på vårdpersonalen. Det skulle i alla fall öka mitt förtroende för SKR.
Magnus Isacson, ordförande Svensk förening för allmänmedicin