Att vi fram tills nu inte har sett en flykt av kompetent personal från vården innebär inte att åtgärder som försämrar personalens situation inte skulle kunna leda till just en sådan flykt. Tvärtom, av allt att döma kommer de pågående ekonomiska åtgärderna att på kort sikt få en påtaglig negativ effekt på antalet tillgängliga vårdplatser på grund av personalflykt. Självklart kommer många i personalen överväga att byta arbetsplats om lönen sänks och flexibiliteten minskar.
Vad är egentligen en vårdplats i sjukvården? Begreppet används för att beskriva en möjlighet att vårda en patient på ett sjukhus, en vårdcentral eller i annan vårdinrättning. Det är ett betydligt mer mångfacetterat begrepp än vad man kan tro och omfattar inte bara den fysiska platsen, utan även den utrustning och det material som behövs för att bedriva vården, de personalresurser som krävs för att ta hand om patienten, samt ett system som tillåter alltsammans att fungera väl ihop. Om inte samtliga dessa fyra kritiska resurser är tillgängliga för en viss tänkt vårdplats "finns" vårdplatsen i praktiken inte. Reduceras någon av dessa kritiska resurser i ett vårdsystem kan därmed antalet faktiska vårdplatser i systemet minska, oavsett hur det ser ut för de övriga resurserna.
Vårdplatser minskar
Om man till exempel tittar på neonatalsjukvården på Sahlgrenska, kommer den troliga kommande personalflykten på grund av nya schemaregler och det planerade borttagandet av iva-tillägget, i kombination med nya riktlinjer för strikt anställningsprövning samt minskade möjligheter till förlängning av timanställningar, leda till att antalet faktiska vårdplatser minskar när personalresursen reduceras. Rent ekonomiskt verkar de minskade möjligheterna till förlängning av timanställningar dessutom vara en ologisk åtgärd, då nyttjandet av denna personalkategori generellt är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att avlasta ordinarie personal och minska övertidsuttaget. Vad jag vet finns liknande problem även inom andra verksamheter.
Naturligtvis är det ingen som hävdar att man inte borde arbeta strategiskt med digitaliseringsstrategier i vården, eller att verksamheten inte borde utvecklas på andra sätt. Inte heller påstår någon seriös debattör att det ekonomiska perspektivet på verksamheten borde ignoreras. Men åtgärder som på kortare sikt riskerar att få en direkt negativ inverkan på den faktiska vårdkapaciteten i delar av systemet borde analyseras närmare innan de införs. Det verkar inte vara fallet på Sahlgrenska just nu.
Björn Lantz, biträdande professor i produktionsstyrning, Chalmers tekniska högskola