Nu inleds en ny hösttermin vid svenska universitet och högskolor. Fler studenter än vanligt har ansökt om plats, bland annat på grund av lågkonjunktur och en krympande arbetsmarknad för unga.
Efter utbildningsminister Mats Perssons attacker mot fristående kurser och distansutbildning håller många andan inför kommande höstbudget. Regeringen vill skära ner antalet fristående kurser, framför allt så kallade ”hobbykurser” och minska distansutbildningarna. Ytterligare resurser ska vikas för vård- och STEM-utbildningar.
Universitets- och fakultetsledningar, studentkårer, forskare och lärare, ledarskribenter och diverse organisationer har reagerat. Men processen mot en ökad politisk inblandning i utbildningsutbudet har redan inletts. Genom en ändring i skollagen kommer platser inom gymnasieskolan stegvis omfördelas från och med nästa år. Fler till yrkesprogrammen inom vård och teknik och färre till högskoleförberedande program.
Stå långt från arbetsmarknaden
När samma utveckling förbereds inom högre utbildning är syftet även här att styra bort från kurser och undervisningsformer som anses stå för långt från arbetsmarknaden. Inför kommande budgetar har regeringen aviserat omfördelningar om flera hundra miljoner kronor.
Men stämmer ryktet att humanister utbildar sig rakt ut i arbetslöshet? När flera tidningar i slutet av förra året listade de tio utbildningar som snabbast leder till jobb var det utifrån en vinklad rapport från Svenskt Näringsliv, med den pikanta rubriken Utbildning för arbetsmarknaden eller för arbetslöshet? (2023). Medan STEM-studenter till nästan 100 procent har jobb ett år efter examen gäller bara knappt 50 procent för humaniora- och konststudenter, hette det.
Strax därpå kom en rapport från regeringens egen expertmyndighet, Universitetskanslersämbetet (UKÄ), om hur studenter med examen etablerat sig på arbetsmarknaden under perioden 2015–2020.
Uppgifterna var snarlika. Och de kommer från samma grundkälla: Statistiska centralbyråns (SCB) system Bak- och framgrund. Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid planerings- och uppföljningssektionen vid Göteborgs universitet, har grävt i materialet och funnit tveksamheter både i klassificering och användning.
Huvudsaklig inkomstkälla
Det visar sig att SCB:s beräkningar av hur utbildning matchar anställningar bygger på måttet etableringsgrad, som förutsätter en årsinkomst om minst 260 300 kronor (2021) och där inga spår av arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder får finnas under det aktuella året.
Den som i stället utgår från måttet huvudsaklig inkomstkälla, där ålders- och förtidspensionärer och föräldralediga räknas bort, medan alla inom utbildningsområdet vars förvärvsinkomst överskrider a-kassa inkluderas, blir andelen humanister och konstnärligt utbildade som arbetar ett år efter examen 97 procent. Flertalet övriga utbildningsområden ligger på 99.
SCB:s matchningsindikatorer fångar varken de specialiserade eller generella kompetenser som humaniorautbildningar ger. De flesta studenterna utbildar sig inom ämnen, de tar en kandidat, master eller disputerar i exempelvis språk, historia och filosofi. Examina vars avsättning på arbetsmarknaden inte går att översätta till ett upplägg som bygger på professionsutbildningar i programform, som läkare, lärare eller ingenjör.
Ryktet om att humanister utbildar sig rakt ut i arbetslöshet är alltså starkt överdrivet. Med tanke på att humaniora redan får lägst ersättning för sina utbildningar innebär ytterligare minskade resurser dessutom ett samhällsekonomiskt och intellektuellt slöseri. Som bland annat studentkåren vid Uppsala universitet larmat om väntar dessutom minskad lärartid och sänkt kvalitet.
Den pågående läs- och skrivkrisen är direkta resultat av långvarig degradering och nedmontering av framför allt humaniora
Den dåvarande borgerliga regeringen spikade för trettio år sedan det trubbiga prislappsystem som stämplat utbildningar som mer eller mindre resurskrävande. I själva verket krymper skillnaderna i kostnader snabbt i takt med ökad digitalisering. Alla har samma grundläggande utgifter i form av personal och lokaler. Här kunde den svenska regeringen snegla på Norge, som infört betydligt färre prislappsnivåer.
De samhällsutmaningar vi står inför kräver fördjupade kunskaper om människor, kultur, samhälle och kommunikation. Den pågående läs- och skrivkrisen är direkta resultat av långvarig degradering och nedmontering av framför allt humaniora.
Vi vet dessutom att framtidens arbetsmarknad kommer att förändras i grunden, inte minst på grund av den snabba AI-utvecklingen. En bredare analys av utbildningslandskapet visar att det fristående kurssystemet möjliggör just den flexibilitet som kommer att krävas. För att åstadkomma en hållbar och långsiktig strategi för högre utbildning måste politikerna arbeta med faktabaserade underlag och i tät dialog med sektorn.
Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap och dekan vid humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet