Idag är det alltför lätt att falla offer för snabba lösningar och hårda metoder, särskilt när vi ser de samhällsutmaningar vi står för idag med gängrelaterad kriminalitet. Poliser och socialarbetare, välmenande som de är, brister i tålamod och trycker på för att få omedelbara resultat. Det finns såklart olika förklaringar till det.
1. Frustration. Bristen på framsteg eller upprepade misslyckanden på att etablera kontakt bidrar till att myndighetspersoner trycker på för hårt för att nå omedelbart resultat.
2. Regelverk och protokoll. Dessa kräver snabba åtgärder, särskilt när det gäller barns säkerhet eller brottsförebyggande arbete vilket inte alltid tillåter en polis eller socialarbetare att skapa en personlig kontakt och fördjupad relation med ungdomar.
3. Förväntningar från samhället sätter också press på att visa upp resultat.
Vägen mot en varaktig förändring är inte snabba lösningar. Nyckeln ligger i att låta ungdomen känna sig sedd, utan att känna sig dömd eller pressad.
Positiva förebilder
Under min uppväxt hamnade jag snett på grund av att jag ständigt ville testa gränserna. Jag saknade positiva förebilder och hoppade av skolan. Därefter påbörjades en lång, mörk, resa med fängelsedomar och psykisk ohälsa till följd. Det var just positiva förebilder som jag lärde känna i vuxen ålder som fick mig att börja våga tro på mig själv och ta tag i livet. Det var denna erfarenhet som drev mig till att starta Team Storebror, en ideell förening med visionen att vara den positiva förebilden som jag själv saknade som ung. Genom att närma oss ungdomar på ett respektfullt och långsiktigt sätt, utan att döma eller peka finger, har vi lyckats skapa förändring i unga människors liv. Vi är närvarande i ungdomarnas vardag, genom gemensamma aktiviteter och samtal under kvällsvandringar och skapar en tillit, vilket är nyckeln till att påbörja en positiv förändringsprocess.
När jag därför kontaktade stadsdelens socialarbetare, så att de kunde etablera en kontakt med ungdomarna och ge dem meningsfulla alternativ, blev jag förvånad av svaret.
För att ta ett exempel: När jag flyttade till ett nytt bostadsområde för något år sedan stötte jag på ett ungdomsgäng som brukade samlas vid olika portar. Deras högljudda och stökiga närvaro, i samband med rökning vid porten, skapade obehagskänslor bland de boende. När jag därför kontaktade stadsdelens socialarbetare, så att de kunde etablera en kontakt med ungdomarna och ge dem meningsfulla alternativ, blev jag förvånad av svaret jag fick. De hade inte lyckats få en ingång till ungdomsgänget trots flera försök.
Men jag ville inte acceptera situationen. Jag och mina kollegor i Team Storebror kom överens om att lägga ner egentid i området. Vi började kvällsvandra i området två gånger veckan med en tydlig strategi i åtanke: vi begränsar vår interaktion till att bara hälsa vänligt och sprida positiv energi. Efter en vecka på distans började vi fördjupa kontakten.
Det försiktiga kontaktskapandet, som gradvis ökade, bar frukt. Istället för att mötas av motstånd öppnade ungdomarna upp sig för oss. Deras gard sänktes när de såg att vi inte var några auktoriteter som dök upp med en pekpinne. Vi visade respekt och byggde upp förtroende över tid, senare kunde vi inleda ett mer djuplodat förändringsarbete. Ungdomarna började efter våra samtal att reflektera och själva sätta sig in i hur, till exempel en mamma med barnvagn på väg in till en port, känner när hon tvingas gå förbi ungdomar som blåser rök och skriker högt.
Små insatser
Det tog oss ungefär fyra veckor från ett enkelt ”Hej, hur är läget?” till ”Lillebror, du måste själv agera som en positiv förebild för din omgivning”. Ungdomarna lämnade senare området och porten. Grannarna fick lugn och ro och fastighetsägaren sparade pengar genom att inte anlita väktare och polisen slapp lägga resurser på att patrullera utanför.
Idag ses oftast eldsjälar som ”gratisarbetare” som räddar liv. Det som det däremot aldrig pratas om är att vi även sparar samhället pengar.
Vi har därefter stött på ungdomarna flera gånger och fortsätter våra motivationssamtal med dem, där vi peppar och lyfter upp skolans roll för att lyckas i livet. Detta exempel visar hur viktigt det är med närvaro och ett respektfull bemötande när man arbetar med att förändra beteenden och skapa trygghet i ett område. Det är när vi som samhälle möter individer där de är som vi kan åstadkomma positiva resultat.
Jag riktar mig till politiker som sitter på skattebetalarnas pengar: ta kontakt med oss och lyssna på hur vi jobbar. Med små medel gör vi skillnad där vi är verksamma. Tänk då vad vi kan göra om vi krokar arm med varandra! Idag ses oftast eldsjälar som ”gratisarbetare” som räddar liv. Det som däremot aldrig pratas om är att vi även sparar samhället pengar. En skjutning med två skadade kostar skattebetalarna 75 miljoner kronor uppskattar nationalekonomer.
Jag riktar mig även till fastighetsägare som anlitar väktare utan kunskaper i positivt bemötande. Är det inte bättre att investera pengarna i oss eldsjälar? Så kan vi istället jobba heltid med det vi brinner för. Att rädda liv och vägleda vilsna ungdomar tillbaka till skolans värld. Låt oss jobba tillsammans.
Dimitris Constantinou, grundare av Team Storebror