Vara blir va men nästan bara i tal. Vi säger ”Va ska vi va?”, men skriver som regel ”Var ska vi vara?”.
Göra blir gö, men bara bland barn och ungdomar i Göteborg. Den förkortningen har inte fått fäste i allmänspråket.
Sade blir sa. Självklart i tal: ”Va sa du?” Kortformen sa har genom åren blivit vanligare även i offentligt skriftspråk, och nu dominerar den. Först kom sa in i fraser som sa han och sa hon efter citat.
Lade blir la. Självklart i tal: ”Va la du den?” Få skulle i dag säga ”Var lade du den?” Kortformen la har visserligen blivit vanligare i offentligt skriftspråk, men fortfarande är lade vanligare i exempelvis nyhetstext.
Den senaste upplagan av SAOL, Svenska Akademiens ordlista, behandlar sa/sade och la/lade på samma sätt och skriver ”sade el. vard. sa” och ”lade el. vard. la”.
På webbplatsen SAOLhist (rekommenderas) kan man slå upp orden i tio upplagor av SAOL. Man kan se hur ”taga äfv. hvard. förkort. ta” och ”gifva, förkort. ge” år 1900 successivt blir dagens ”ta el. åld. taga” och ”ge el. åld. giva”.
Språkrådets frågelåda, tillgänglig på Språkrådets webbplats, har behandlat sade och lade och uttrycker sig så här: ”I dag börjar sade verka gammaldags i vissa texter och sa uppfattas alltmer stilmässigt neutralt. När det gäller lägga är däremot lade fortfarande den vanliga formen i skrift.”
En GP-läsare filosoferar runt lade/la på följande sätt: ”Vad jag förstår så är det ok att skriva la men jag kan inte förmå mig att göra det då det i mina ögon ser slarvigt ut och associeras till talspråkets la i stället för väl. Samtidigt kan jag tycka att det ser töntigt ut med lade då det är så långt från vanligt uttal.”
I mejlet används adjektiven slarvigt och töntigt, och Språkrådet skriver ”börjar verka gammaldags”.
Ord kan låta och upplevas som gammaldags, töntiga eller slarviga när man sitter och skriver. Ibland blir man villrådig. Jag vill minnas att jag vid något tillfälle inte kunde välja mellan lade och la, och skrev placerade i stället.
Det offentliga skriftspråket förändras i små steg. Först sker förändringarna i talspråket. Dessa kan efter en tid visa sig i vardagligt skriftspråk för att sedan bli vanliga i offentligt och formellt skriftspråk.
Förändringarna sker stegvis och brukar ta några decennier. Just nu kan valet mellan lade och la vara kinkigt. Gissningsvis kommer la så småningom att kännas mer naturligt. Skriftspråket förändras genom en massa individuella beslut på detaljnivå – ska jag skriva si eller så, sade eller sa, lade eller la?
Så här har det gått till under några hundra år. Tusentals individuella beslut vid tangentbordet har bestämt och kommer att bestämma det svenska skriftspråkets framtid.
Tänk på det när du hör människor jaga upp sig över de/dem och dom.