Jag har ingen lust att sitta med i en styrelse som mest fungerar som ett falskt alibi för föräldrainflytande, men vars reella möjligheter att påverka för skolan viktiga strategiska beslut är obefintliga. En församling som skolledning, inklusive rektorerna som själva är styrelsemedlemmar, inte har några som helst problem att utesluta från diskussioner där tunga beslut, som hur man ska genomföra saftiga besparingar, ska fattas.
En föräldrabaserad styrelse är bra att ha när man ska visa upp för offentligheten vilken demokratiskt oklanderlig verksamhet man bedriver. När en sommarfest ska arrangeras eller när det behövs nya pittoreska skyltar att sätta upp utanför hemvisterna. Den duger till att piffa upp verksamheten. Inte till att ta ansvar för den.
Ändå står det i styrelsens stadgar att vi ansvarar för till exempel den lokala arbetsplanen. Den som talar om hur man ska nå fastställda mål. Vi ansvarar också för skolans arbetsmiljö och kontakterna mellan skolan och förskolan, hemmen och de nya skolor våra elever ska fortsätta till när de lämnar Parkskolan.
Att Parkskolan, tillsammans med Kålltorpskolans F-5-verksamhet, fick i uppgift att spara in 813000 kronor nästa år var ingenting som välkomnades av någon.
Parkskolans styrelse sammanträdde dagen efter det att Göteborgs budget klubbats. Vid det mötet fick vi reda på hur stora besparingar som skulle göras och se ett antal exempel på hur många kronor man sparade med olika nedskärningar. Eftersom det var svårt att på sittande möte komma med synpunkter bad rektor oss att återkomma per e-post. Vilket vi gjorde. Redan dagen efter meddelade jag att jag inte ville ställa mig bakom ett beslut med indragna tjänster och ställde ett antal frågor till rektorerna. Men fick inga svar.
Skolledningen fattade på egen hand beslutet att, som ett led i dessa besparingar, helt dra in tjänsterna för specialpedagog och speciallärare. Ett i mina ögon förhastat och dåligt beslut som kommer att påverka arbetsmiljön för kvarvarande pedagoger negativt.
Ytterst kortsiktig besparing
Lärarna har nu inte längre möjlighet till någon handledning gällande barn med särskilda behov. De måste själva upprätta åtgärdsplaner för dessa elever. Det saknar de kompetens för och det kommer att ta tid från deras ordinarie arbetsuppgifter. Övriga elever kommer att bli lidande av att barn med särskilda behov inte får dessa behov tillgodosedda. För att inte tala om de elever som själva har behoven. Slitaget på personalen kommer att öka, risken för sjukskrivningar ökar, risken för att fler söker sig till friskolor i stället ökar också. Allt det här kommer att leda till ökade kostnader och minskade intäkter för vår verksamhet. Besparingen, eller effektiviseringen som politiker och ledning kallar den, är med andra ord ytterst kortsiktig.
Orolig politiker
Åtminstone en av stadsdelsnämndens ledamöter, en politiker som också sitter i det sociala utskottet, delar min oro.
– Politikerna i utskottet får ständiga signaler från Bup (barn- och ungdomspsykiatrin) och andra om att det är just de här barnen man ser i åtgärdsprogram senare i livet – vilket leder till långt mycket större kostnader för kommunerna än de summor man nu sparar, sade ledamoten när jag berättade hur jag såg på saken.
Inte bara arbetsmiljön kommer att påverkas av det här beslutet. Det kommer också kontakterna med såväl lämnande som mottagande pedagogiska verksamheter göra. Liksom den lokala arbetsplanen. Alltsammans sådant som faller inom styrelsens ansvarsområde.
Det är ingen mening att jag är med och delar det ansvaret om förutsättningarna för att ta det när som helst kan förändras av en skolledning som vare sig lyssnar till eller talar med mig.
Därför lämnar jag mitt uppdrag i styrelsen.
Det allra allvarligaste är naturligtvis att eleverna – både de med särskilda och helt vanliga behov – kommer att påverkas negativt av ledningens beslut.
Till andra föräldrar som delar mitt missnöje med beslutet kan jag bara säga att jag tycker att ni ska framföra det. Till rektorer, skolchef, stadsdelsnämndens politiker och, för all del, till styrelsen.
$1
$1
$1
