Den akuta bostadsbristen har skapat ett system där personer i en utsatt boendesituation, i synnerhet unga, utnyttjas hänsynslöst av de som redan har en trygg bostad. Situationen är en direkt konsekvens av det katastrofala politiska misslyckande som bostadskrisen är och ansvaret för den ligger hos politiken. Vi kräver att regeringen omedelbart vidtar åtgärder för att skydda dem som drabbas av andrahandsmarknadens laglöshet.
Vinsterna på andrahandsmarknaden ökar explosionsartat: 160 procent på tio år, visar Skatteverkets siffror från förra året. Det här måste någon bekosta, ofta just unga och studenter som varken har möjlighet att köpa eller hyra en lägenhet i första hand. Enligt Blockets data från 2022 var medianhyran för en lägenhet i andrahand i Göteborg 11 400, i Stockholm 14 000. Generellt uppskattas kostnaderna på andrahandsmarknaden vara omkring dubbelt så höga som på förstahandsmarknaden. I Stockholm rapporterade lokaltidningen Mitti redan 2018 att 9 av 10 andrahandskontrakt har ockerhyror. Hur kan detta accepteras?
Riskfullt att klaga
Lagen är tydlig vad gäller uthyrning av hyresrätter i andrahand – uthyraren får inte ta ut mer än vad förstahandskontraktet faktiskt kostar, plus ett pålägg för möbler om som mest 15 procent. Data från Boverket visar dock att det genomsnittliga påslaget för en hyresrätt på andrahandsmarknaden är 65 procent. För en regering som tycks vara besatt av ordning och straff borde detta vara ett högprioriterat område. För detta är ingenting som individen själv kan lösa. Den som klagar över hyran blir nämligen uppsagd och av med sitt hem.
Sedan alliansregeringen införde privatuthyrningslagen 2013 gäller ett separat regelverk vid uthyrning av ägda bostäder. Den som hyr ut en ägd bostad skyldig att ta ut en skälig hyra – men denna så kallade skälighet innebär på drift- och kapitalkostnader, förväntad årlig avkastning på det kapital som är låst i bostaden. Räknar man med en avkastningsränta på fem procent, blir den “skäliga” hyran för en bostadsrätt med ett marknadsvärde på 3 miljoner 12 500 kronor i månaden och därutöver ett generöst pålägg för driftskostnader. Dessutom är reglerna kring vad som är en “skälig förväntad avkastning” luddigt och marknaden så pass okontrollerad att inte ens detta riktmärke följs. När den hyrda bostaden är en bostadsrätt finns dessutom ingen möjlighet att kräva tillbaka pengar vid överhyra.
Regeringen vill göra det ännu mer lönsamt att hyra ut. 40 000 kronor av överskottet från uthyrning av en bostadsrätt är redan skattebefriat – nu föreslås att taket ska höjas.
Hur ställer sig då regeringen till detta? Jo, den vill göra det ännu mer lönsamt att hyra ut. 40 000 kronor av överskottet från uthyrning av en bostadsrätt är redan skattebefriat – nu föreslås att taket ska höjas ytterligare, till 50 000. I stället för att skydda de unga som på grund av en eskalerande bostadsbrist utnyttjas på andrahandsmarknaden, ska uthyrarna som sammantaget gör miljardvinster ges ännu förmånligare villkor till prislappen av 200 miljoner i minskade skatteintäkter.
Det är absurt att göra det ännu mer lönsamt för uthyrare att profitera på en grupp som på grund av bristande politiskt ansvarstagande saknar alternativ. Vad som behövs är fler hyresrätter till rimliga priser, inte fler bostadsrätter uthyrda i andrahand till astronomiska summor.
Regelskärpningar krävs
I stället för att bostadsmarknadens insiders belönas ytterligare vill vi se regelskärpningar för att skydda de som är i behov av bostad. För det första måste det förbud mot ockerhyror som redan finns efterlevas i praktiken. Vi vill se att straffet för att systematiskt ta ut för höga hyror skärps och att även den som hyr ett privatägt boende får möjlighet att kräva tillbaka överhyra i efterhand. Vidare måste besittningsskyddet för den som hyr i andrahand stärkas så att det blir möjligt att rapportera om ockerhyror utan att slängas ut på gatan.
På längre sikt måste dock samma regler och rättigheter som gäller vid uthyrning av hyresrätter i andra hand gälla för uthyrningen av bostadsrätter – privatuthyrningslagen, som i praktiken gör det möjligt att ta ut marknadshyra, måste avskaffas.
Om det inte vore för den eskalerande bostadsbristen hade den rådande situationen inte uppkommit – det hade inte funnits desperata människor beredda att betala i princip vilket pris som helst för en enkel bostad, något som är en grundläggande förutsättning för att vara en fungerande samhällsmedborgare. Det allra minsta regeringen kan göra i nuläget är att mildra konsekvenserna för de drabbade. Hela studenternas bidrag och lån från CSN ska inte hamna i fickorna på ockrare.
Alexander Wilson van Deurs, förbundsordförande, jagvillhabostad.nu, ett bostadspolitiskt förbund
Miranda Thulin, förbundsstyrelseledamot, jagvillhabostad.nu, ett bostadspolitiskt förbund