Besparingarna på personlig assistans måste få ett slut. När den svenska ekonomin vänder uppåt är det dags att kompensera åratals av underfinansiering – och samtidigt stärka en fortsatt svag svensk arbetsmarknad.
Personlig assistans ger frihet och en fungerande vardag åt nära 40 000 personer med funktionsnedsättning – och arbete åt 80 000 personliga assistenter. Tyvärr har denna viktiga välfärdssektor underfinansierats under lång tid. Pris- och löneökningarna har rusat ifrån den så kallade ersättningsschablonen. Allra mest 2022 då 1,5 procents höjning av löner ska jämföras med ökningen i konsumentprisindex, KPI, på 12,3 procent.
Kriminella ges ökat utrymme
Riskerna med att svältföda en välfärdssektor som personlig assistans, där lönerna utgör den absolut största andelen av kostnaderna, är flera. Seriösa assistansanordnare får svårare, många mindre företag har redan lagt ned. Vi vet att assistanssektorn redan är utsatt för organiserade brottslighetens penninghunger, och risken är att fuskare och kriminella ges ökat utrymme.
I vissa kommuner är det redan i dag svårt eller närmast omöjligt att hitta assistansutförare. Ansvaret faller då på kommunerna själva, som har ännu svårare än de privata företagen att få ersättning och kostnader att gå ihop och måste ta pengar från andra välfärdsområden.
Statens snålhet mot assistansen blir extra tydlig när vi jämför med hur kommunerna använder sitt omsorgsprisindex, OPI, för ersättningar för områden som de ansvarar för bland annat inom LSS. Denna automatiska uppräkning landade 2024 på fem procent.
Förutom att färre människor får den frihet som assistansen innebär, betyder det också sämre förutsättningar för anordnare, minskat utbud och mindre valfrihet.
Snålheten syns också genom att allt färre överhuvudtaget beviljas assistans, eller beviljas färre timmar. I januari 2016 hade knappt 37 000 personer statlig eller kommunal assistans. I januari 2024 hade antalet sjunkit till drygt 31 000, trots uttalad politisk vilja att vända utvecklingen. Förutom att färre människor får den frihet som assistansen innebär, betyder det också sämre förutsättningar för anordnare, minskat utbud och mindre valfrihet.
Under de senaste årens ekonomiska vinter har många behov fått stå tillbaka – men nu öppnas möjligheter för regering och riksdag att äntligen kompensera åratal av låga uppräkningar. Statsministern och finansministern har båda talat om de ljusare tider som stundar. Ta då chansen och ge assistansen en rimlig uppräkning, 2025 och kommande år.
Att satsa på assistansen är också klok ekonomisk politik. Det kvardröjande problemet för svensk ekonomi är, som finansministern påpekat, en fortsatt svag arbetsmarknad. Pengarna går till allra största delen till löner som kommer ut i svensk ekonomi. Och mer assistans skapar fler jobb; jobb som för många kan vara ett första steg in på svensk arbetsmarknad och in i det svenska samhället.
För välfärdens, jobbens men framför allt för alla assistansanvändares skull: Det är hög tid att satsa på assistansen!
Hans Dahlgren, Vd, Humana Assistans